Wiktoria: Jag blev mobbad för att jag sjöng så bra
Solen strålar vid Skeppsbrokajen i Stockholm och Wiktoria Johansson, 20, har en midsommarkrans på huvudet inför fotograferingen.
– Tänk om det alltid kunde vara ett sådant här fint väder när det är midsommar, ler hon. Då brukar det ju i stället vara typ 14 grader och regn.
Men det här året behöver nog Wiktoria inte oroa sig över det. Hon ska nämligen på semester till Grekland då.
Gillar traditioner
– Det är första gången någonsin som jag åker utomlands på midsommar. De senaste åren har vi varit i mina föräldrars sommarstuga på västkusten. Jag gillar traditionen och tycker mycket om mammas marängtårta med jordgubbar, men det här var enda veckan på hela sommaren som jag kunde komma i väg på semester och den chansen ville jag inte missa.
Under stora delar av juli och nästan hela augusti ska hon nämligen turnera med Diggiloo landet runt.
– Det är något jag verkligen längtar till och jag tycker att det är ett så härligt artistgäng. Jag gillar konceptet med att både sjunga sina egna låtar, de andra artisternas låtar tillsammans och olika covers. Så även om det inte blir så mycket semester för min del i år tror jag på en härlig sommar. Förhoppningsvis hinner jag se en del i städerna vi besöker.
Wiktoria slog igenom stort förra året då hon placerade sig fyra i Melodifestivalens final med låten Save me.
Var nära att vinna Melodifestivalen
Om bara svenska folket fått rösta hade hon blivit tvåa i stället – precis som i år med As I lay me down – som sålt dubbel platina (den slutade sexa med internationella juryns röster inräknade).
Save me sålde även den dubbel platina och har streamats över 14,5 miljoner gånger, samt varit trea på den officiella svenska singellistan och trea på Svensktoppen.
– Det är otroligt att folk gillar mig så mycket. Men samtidigt lite läskigt att man får så höga förväntningar på sig. Många trodde att jag skulle vinna årets tävling och jag ville inte göra någon besviken. Eftersom jag kände mycket press var det ännu mer nervöst än första gången att vara med.
Dröm om större scnener
Hon skulle kunna tänka sig att delta fler gånger i Melodifestivalen – men inte redan nästa år.
– Nej, nu när jag varit med två gånger på raken vill jag göra ett uppehåll, sedan får vi se framöver. Men det var väldigt häftigt att uppträda inför 40 000 åskådare i Friends Arena under finalen. Något sådant lär man ju inte få uppleva som soloartist annars.
Fast det finns en dröm om att få stå på scenen inför en stor internationell publik:
– Min absolut största önskan är att en dag sälja ut Madison Square Garden i New York och sjunga en låt som jag varit med och skrivit och som alla sjunger med i. För att nå dit är jag beredd att jobba hårt, säger Wiktoria.
Alltid älskat att sjunga
Musiken kom in tidigt i hennes liv – då hon redan som liten älskade att sjunga med familjen när pappa Stefan spelade piano.
– Vi samlades ofta kring pianot, även min fyra år äldre syster Malin tyckte om att sjunga. För egen del var det mycket Whitney Houston som gällde.
Mamma Anki beskriver hur dottern var som liten:
– Wiktoria var full av energi, påhittig, envis, lekfull och pratglad. Speciellt hos frisören som tyckte det var jättekul när hon var där för att hon bara pratade och pratade, och hon vågade mycket som ung på exempelvis Liseberg. Hon ville alltid att det skulle hända saker runtomkring henne.
De var avundsjuka
I sexårsåldern föddes drömmarna om att bli popstjärna och något år senare började hon ta sång- och pianolektioner.
Men klasskompisarna i skolan hade svårt att hantera hennes stora talang för sången.
– Jag vågade inte berätta så mycket om musiken. När de fick veta att jag sjöng blev jag retad. De sa att jag inte alls kunde sjunga och att jag inte skulle tro att jag var något. Så jag höll så mycket som möjligt hemligt. De ville inte att jag skulle vara bra på att sjunga. Det är ju jantelagen, att man inte får sticka ut för mycket och vara för framgångsrik, jag märkte av ganska mycket avundsjuka.
Hon fick ofta höra ord som ”Vem tror du att du är egentligen?” och mådde väldigt dåligt.
– Även om jag hade mina kompisar kände jag mig ändå alltid utstött och utanför. Det ledde till en identitetskris där jag funderade mycket på vem jag var. Den enda gången jag riktigt kände mig hemma var på scenen, där mådde jag bra och hade självförtroendet. Men det försvann då jag var i skolan. Där tordes jag inte vara mig själv och höll tillbaka.
2011 medverkade hon i Lilla Melodifestivalen och blev fyra med sin egen låt Jag behöver dig. Då bildades gruppen Dash4 ihop med tjejkompisen Hanna Boquist.
Tack vare en coverlåt som gruppen la upp på Youtube fick de ett erbjudande av Telia att spela in låten Turn up the love – deras officiella ledmotiv för Eurovision Song Contest 2013.
Och det ledde till en sommarturné där artisten Anton Ewalds manager fick upp ögonen för Wiktoria – och vips hade hon fått ett skivkontrakt som singelartist med mål att släppas internationellt.
Tycker det är roligt med kändisskapet
Numera är hon ett välkänt ansikte och folk kommer ofta fram och vill hälsa eller prata på stan.
– Jag har inga problem med att vara offentlig och det är oftast bara roligt när människor kommer fram, jag får mycket positiv respons och de gillar det jag gör. Det enda som är lite jobbigt är att inte ha något privatliv, men det ingår ju i paketet.
Mellan spelningarna på sommarens turné ska hon försöka spendera några dagar i sommarstugan på västkusten i alla fall.
– Jag älskar verkligen sommaren, det är min favoritårstid. Man blir mycket gladare och piggare. Jag tycker om solen och ljuset. Sedan gillar jag att åka båt och bada. När jag var liten kastade jag mig i vattnet nästan oavsett hur kallt det var. Nu är jag lite försiktigare. Men ingen badkruka. Är van att det sällan är varmt i havet på västkusten.
På landet kan det också bli en och annan fisketur med pappa. Och Wiktoria har fångat några bjässar – men hon är nog ändå en större fena när det gäller att sjunga!
Av Joakim Löwing