Mellodebutanten Melina Borglowe om barnkampen: ”Då rasade allt”
Nu ska Melina Borglowe stå på scen inför en miljonpublik.
Och låten? Den är en kärleksförklaringtill maken.
Lugn med mycket gitarr och en kärleksförklaring. Så beskriver Mello-debutanten Melina Borglowe sin låt Min melodi, som hon tävlar med i den första deltävlingen i Malmö.
Låten blev till genom ett missförstånd. Hon, Andreas Mattsson (från Popsicle) och Thomas G:son skulle ses för att skriva en låt en dag i Stockholm, men ett missförstånd gällande datumet uppstod så Melina kom inte dit. I stället skrev de båda männen själva en låt som de sedan skickade till henne som en demo.
– Detta var en vecka innan sista datum för inlämning till Melodifestivalen. Men jag älskade soundet så jag satte mig samma dag och skrev en text, sjöng in låten och skickade sedan tillbaka till Thomas och Andreas. Alla gillade resultatet jättemycket och det var en ‘no brainer’ att skicka in den.
Att vara med i Melodifestivalen har varit en dröm för Melina ända sedan hon var riktigt liten. Hon förde Excel-ark med poängsystem över artisters olika klädsel, låtar och framföranden.
– Det känns jättekul och det är helt sjukt att jag är en av de som tävlar i år. Jag är ett kontrollfreak som är van vid att göra det mesta själv, men det känns lyxigt att i en sådan här gigantisk produktion få så mycket hjälp, det är så många inblandade. Min uppgift är typ bara att stå där, se bra ut och sjunga.
Hon har aldrig varit med i tv eller stått på sådana här stora scener tidigare. Hon ser hela processen som en lärdom inför framtiden.
Och låten, den är en kärleksförklaring till hennes man Max.
– Kärlek är överhuvudtaget grunden till att känna kreativitet och lust till att skapa. Och att få uppträda i ett sådant här speciellt sammanhang med en låt som jag verkligen kan stå för känns otroligt speciellt.
Långt innan Tinder träffade hon kärleken på Facebook
Melina träffade sin man på Facebook när det fortfarande var tabu med Tinder. Vid ett tillfälle dök det upp en bild på en snygg kille under fliken ”Personer du kanske känner”.
– Han hette Max och förutom att han var väldigt snygg kunde jag se att han höll på med musik precis som jag, säger Melina när vi ses någon månad innan hon ska tävla i årets Melodifestival.
Melina skrev ett meddelande till Max där hon frågade om han ville ses ”för att prata lite musik”.
– Jag tänkte att det var bara att tuta och köra, får man nobben så får man.
I dag är Melina glad att hon tog modet till sig. För bara några dagar senare sågs de på ett fik och kärlek uppstod vid första ögonkastet. Hon var bara 18 år och gick på gymnasiet, men både hon och Max upplevde att det skulle vara de två för alltid.
– Jag blev sådär tokigt kär och tog en massa irrationella beslut, men man känner när man hittat sin själsfrände, säger Melina.
Nu har hon varit tillsammans med Max i åtta år.
– Vi vet att vi valt varandra och att vi alltid kommer göra det oavsett vad som händer. Vi har mött tuffa perioder men tagit oss igenom det. Vi har också respekt för varandra, jag tror det är A och O att inte förlora den.
Svårt att få barn – tänkte bara på nästa ägglossning
Ganska tidigt i relationen pratade de om att försöka få barn.
Sedan bara rasade allt
– Det tog mycket längre tid än vi räknade med innan vi fick vår Gerda. Maniskt gick jag runt och tänkte på när nästa ägglossning skulle ske. När jag efter nästan ett års försökande äntligen var gravid fick jag missfall.
– Även om det var ett tidigt missfall hade vi hunnit ställa in oss på att vi skulle få bli föräldrar, och hur framtiden då skulle se ut. Sedan bara rasade allt.
Melina befann sig på botten i många månader därefter. Hon upplever att det var ont om hjälp från vården och att varken hon eller Max blev erbjuden att få prata med någon.
– Det var svårt att få stöttning utifrån. Men Max och jag tog stöd av varandra och hjälpte varandra ur det värsta.
Det här är Melina
Namn: Melina Borglowe.
Ålder: 26.
Familj: Maken Max och dottern Gerda, 2 år.
Bor: Växjö.
Yrke: Artist, låtskrivare, producent och Leg. audionom.
Aktuell: Med låten Min melodi i årets Melodifestival.
Sedan tog det lång tid innan de lyckades igen. Då hade de nästan inget hopp kvar men så var där åter ett plus på stickan. Men Melina kunde knappt njuta.
De där nio månaderna var fulla av oro. Hela tiden undrade Melina om hon skulle börja blöda, blev orolig när det gått lång tid sedan bebisen sparkade i magen och undrade om det lilla hjärtat därinne verkligen slog.
– Från den dagen Gerda kom till oss lever vi vår dröm.
Passionen för musiken, som alltid varit en stor del i Melinas liv, blev lidande under dessa år. Hon var så uppfylld av sin längtan efter barn att all hennes lust för låtskrivande var som bortblåst.
– Jag minns att det enda jag tänkte på var att jag skulle få barn och vara mamma. Det var det enda jag kunde tänka på. Sedan kom Gerda, jag var mammaledig och då på vägen någonstans förstod jag att jag faktiskt måste syssla med något för min egen skull, något som får mig att må bra. Jag behöver helt enkelt musiken i mitt liv.
”Jag började tänka på döden och existentiella frågor”
Melina vill inte säga att hon är en ängslig person, men hon berättar att hon bär på en hel del katastroftankar. Att inte våga flyga är ett sådant exempel.
– Dessa tankar uppkom när jag träffade Max. Helt plötsligt vågade jag inte utsätta mig för faror som kunde förstöra det fina livet vi har. Efter förlossningen med Gerda drabbades jag även av en babyblues och då började jag tänka extremt mycket på döden och existentiella frågor.
Tårarna bara rann. Hon fick panik när hon tänkte på vad som händer efter döden, att sväva runt i ett tomt intet.
– Det var i samband med att mjölken rann till som dessa tankar tog fart. Det hade vuxit ett liv i min mage och jag frågade mig själv vad detta livet kom ifrån.
Melina vågade inte sova för att hon hela tiden ville kolla att hennes dotter andades. Efter ett tag fick hon hjälp av en psykolog och har med tiden lyckats intala sig själv att det i stället händer något fint när man dör.
– Jag vaggar mig själv i den tanken och många av dessa djupare funderingar ligger till grund för mina låttexter. Under sämre perioder skriver jag väldigt mycket om död och svärta och under bättre perioder skriver jag om kärlek. Men inte sällan utgår jag från mitt eget liv eller relationer jag har med olika människor.
Melinas låt Puss kram hej handlar till exempel om relationen till sin morfar. Förutom Max och Gerda så är hennes morfar den person som betyder allra mest.
– Morfar har alltid funnits där för mig och han har alltid mig i tankarna. Det är en relation jag värdesätter jättemycket. Min mormor gick bort för 15 år sedan och på dödsbädden lovade jag henne att ta hand om morfar. Men han känner också ansvar i att ta hand om mig, både i stort och smått.
Sin uppväxt beskriver Melina som enkel, fri och härlig. Hennes föräldrar var väldigt liberala och Melina och hennes bror fick i stort sett pyssla med vad de ville.
– Mamma och pappa var som kompisar till oss barn, lite sådär på samma plan som oss.
Vem blir din största konkurrent i Mello?
”Kanske är det bara en försvarsmekanism, men jag tänker inte att det är en tävling. För mig är det en vinst att bara få vara med om det här äventyret. Men okej, jag tror att Cazzi Opeia kanske är den som vinner alltihop. Hon är också från Växjö så det vore ju jättekul om hon vann”, säger Melina.
Det var Melinas pappa som introducerade henne för musiken och som lärde sin dotter att spela gitarr. Som tio-åring tog hon gitarrlektioner och som tolvåring sjöng hon på skolans avslutning.
– Det var första gången jag sjöng framför publik, inte heller mamma och pappa hade hört mig sjunga. Men jag fick massa positiv respons och det var först då som jag började tänka att det här med musik och artisteri nog var min grej. Det är mina föräldrar som gett mig mitt goda självförtroende och som alltid sagt att allt jag gjort är ”wow”.
I samma veva började Melina skriva egen musik, hon knäckte koden och fattade hur en låt är uppbyggd. Hon började uppträda i olika musiktävlingar med band och fick mersmak.
Som tonåring fick låtskrivandet fick bli hennes dagbok, ett sätt att formulera sina känslor på. Hon beskriver sig som ”ganska instängd” och berättar att hon under högstadietiden började jämföra sin kropp med andras och kände att hon aldrig dög. Med tiden slutade hon att äta och drabbades av ätstörningar.
I början märkte inte omgivningen, men efter ett tag fattade hennes mamma att allt inte var som det ska.
Ganska snart såg alla att jag inte mådde bra
– Även om detta är en sjukdom som inte behöver synas, blev jag sjukligt smal. Ganska snart såg alla i min närhet att jag inte mådde bra.
– Mamma tvingade aldrig i mig maten, men hon satt med mig varje måltid, försökte göra det till en mysig stund och såg till att jag åt.
Skolsköterskans ord om ätstörningarna blev en väckarklocka
Melina led av ätstörningar under hela högstadiet och förutom mammans hjälp var det skolsköterskans ord som blev ett slags väckarklocka.
– Hon sa till mig att om jag en dag ska kunna jobba med musik så måste jag börja äta. ”Det finns ingen som orkar stå på scen utan mat som ger energi”. Den drömmen var jag inte beredd att överge.
Sakteligen hittade Melina tillbaka till livsglädjen. Hon insåg att hon hade haft en skev bild till sig själv och sin kropp och förstod att hur liten eller stor man är har noll betydelse.
– Jag fattade att det inte spelar någon roll hur man ser ut, inte minst i dag efter en graviditet när man ser hur kroppen kan förändras. Det tog några år men nu ser jag på min kropp med kärlek. Kanske förstärkes denna känsla när jag träffade Max. Hans uppskattning påminner mig om att jag duger som jag är.
Musiken var Melinas bästa vän under tonårstiden och så är det än i dag. Hon skriver för själen. Men hon ville inte kasta sig ut i musikbranschen utan en plan B. Därför började hon som 22-åring att utbilda sig till audionom.
– Nu kan jag vara kreativ och skapa musik utan att det måste generera pengar. Det är kanske det allra bästa för kreativiteten. Jag behöver inte göra musik för att andra ska tycka om det, jag skriver snarare för att jag själv ska må bra.
Vad har du för framtidsdrömmar?
– Vi vill jättegärna ha fler barn. Sedan går jag mest runt och dagdrömmer om att få vara ute och spela och sjunga, att få stå på fler stora scener. För jag gissar att jag bara kommer att få mersmak efter Mello …