Jon Henrik Fjällgren: Jag mobbades från dagis
Superlativerna öste över 27-åringen från Härjedalen under ”Talang Sverige ” – där han lyckades med konststycket att röra både juryn och publiken till tårar med sin känslofyllda jojksång.
Jon Henrik Fjällgren har ännu svårt att förstå att han faktiskt vann hela tävlingen och även fick chansen att vara med i Melodifestivalen.
– För mig är det närmast en chock med så mycket positivt på en gång och jag har svårt att tackla framgångarna. Jag är van vid motgångar och att tvingas ta emot en massa skit, det är det som är det naturliga för mig, berättar Jon Henrik.
Jon Henrik adopterades bort
Han föddes i Cali – tredje största staden i Colombia och bodde sina två första månader på ett barnhem. Sedan blev det flytt till sina svenska adoptivföräldrar i lilla Mittådalen i Härjedalen.
Där växte han upp i en familj med två äldre syskon där både mamma och pappa arbetade med renskötsel. Jon Henrik var det enda mörkhyade barnet både på dagis och i skolan.
– Jag mobbades ända från dagis till tvåan i gymnasiet, både på grund av jag var mörk och för att mina föräldrar var renskötare. Barn kan ju vara väldigt grymma och mot mig var många verkligen elaka. Mest var det psykisk mobbning, men jag åkte även på en hel del stryk. Det var otroligt hemskt när jag tänker tillbaka på den tiden.
Trots att Jon Henrik mådde väldigt dåligt lyckades han dölja det för sina föräldrar – som inte hade någon aning om hur illa deras son behandlades.
– Samer är generellt sätt dåliga på att visa känslor, även kvinnorna. Man ska inte visa sig vara svag och jag tänkte att det säkert var mitt eget fel att de mobbade mig. Just det här med att det ofta är känslokallt har bidragit till att många ungdomar mår dåligt. I stället för att ta sig mod och gå till en psykolog behåller de känslorna inom sig och till slut blir det ohållbart. Jag känner till flera som är uppvuxna inom renskötarfamiljer som begått självmord i ung ålder.
Själv har han tagit en del psykologhjälp efter allt han tvingats gå igenom, men det finns mycket kvar att bearbeta.
– När jag går och lägger mig på kvällarna tar det ofta flera timmar innan jag somnar. Jag ligger och stirrar i taket samtidigt som en massa olika funderingar snurrar runt i huvudet. I dag mår jag ändå hyfsat bra ibland, men det pendlar mycket upp och ner. Har tankar på att ge ut en bok om mitt liv i framtiden, den skulle säkert kunna hjälpa andra utsatta ungdomar.
Jon Henriks kompis dog
Jon Henrik hade ingen kompis i skolan förrän han träffade Daniel på gymnasiet i Östersund.
– Eftersom det var 30 mil från vårt hus i Mittådalen bodde jag i en lägenhet i Östersund och åkte bara hem på helgerna. Så i veckorna fanns mycket tid att umgås med Daniel och vi blev väldigt nära vänner. Han trodde på mig och betydde väldigt mycket. Det var Daniel som fick mig att återuppta musiken, som jag höll upp med under några år för att jag mådde så dåligt.
Han lärde sig spela piano redan som femåring och kunde spela i princip vad som helst innan skolan började. Som 14-åring gjorde Jon Henrik sitt första framträdande i Funäsdalens kyrka, där kungen och drottningen närvarade. Första skivan kom två år senare, innan han bestämde sig tvärt för att sluta.
– Daniel övertygade mig senare om att min musik kan hjälpa andra människor, att jag måste visa upp den och ta vara på den talang jag fått. När han flyttat till Norge för att arbeta som kock en tid efter gymnasiet ordnade han en spelning åt mig i Lofoten, som jag såg mycket fram emot.
Men när dagarna närmade sig hörde inte Daniel av sig och då fick Jon Henrik veta att kompisen hade gått bort i en olycka.
– Det var ett fruktansvärt tungt slag. Han var min allra bästa vän och betydde oerhört mycket för mig. Från tvåan på gymnasiet och framåt har jag fått en hel del nya vänner, men av dem är det faktiskt så många som sex stycken som dött så pass unga. Har frågat mig många gånger om allt jobbigt aldrig ska ta slut. Inte konstigt att jag haft mycket mardrömmar och panikångestattacker…
Vann ”Talang” med jojk
Jon Henrik skrev låten ”Daniels jojk” som en hyllning till den bortgångne vännen och det var med den han klev in i många svenskars hjärtan i ”Talang Sverige”.
– Det kan säkert låta konstigt, men melodin kom till mig när jag besökte Daniels sommarhus en vecka efter att han gått bort. Alla människor känner ju igen sig i känslor. Det finns nog ingen som inte varit arg, skrattat eller gråtit, och allt det är jojk.
Han fortsätter:
– Det är många som brukar säga att ”det finns inga ord för vad jag känner nu”, för det är så mycket sorg. Och så blir det musik utan ord i stället. Jag kan inte beskriva det, utan bara jojka det. Att ”Daniels jojk” blev så populär tror jag beror på att många har mist någon när och kär. Man spelar på hjärtats strängar och det blir väldigt emotionellt.
Under sommaren och hösten har Jon Henrik även uppträtt i program som ”Allsång på Skansen” och ”Bingolotto” med sin stora genombrottslåt.
Men trots att han numera ofta blir igenkänd ute bland många människor och får mycket uppskattning är självkänslan och självförtroendet fortfarande väldigt lågt.
– Jag hade aldrig vågat skicka in något bidrag till Melodifestivalen om det inte vore för mina vänner som pushat mig en massa. Utan dem skulle jag knappast ha varit med. Jag har alltid undrat varför andra skulle vilja höra min musik. Därför blev jag mycket överraskad över att ”Jag är fri” kom med. Har skrivit den tillsammans med tre andra killar.
Duktig boxare
Jon Henrik vill inte avslöja något om sitt bidrag och säger sig inte vara så tävlingsinriktad, även om en plats i finalen förstås vore en dröm.
– Jag ser Melodifestivalen mer som en stor show där artister från många olika genrer får chansen att visa upp sig. Mixen gör att det finns något för alla och det är det som gör hela arrangemanget så bra.
Annars har han tävlat lite inom boxningen.
– Men i sporten är det något helt annat, där lever jag mest på min fysik. På musikscenen är det mer psykiskt och där är jag inte alls lika stark mentalt. Jag har mycket frustration inom mig som jag kan leva ut inom idrotten.
Jon Henrik har hållit på med både thaiboxning och judo. Men numera är det den vanliga boxningen som gäller.
– Jag tränar mycket styrketräning och löpning hemma och sedan kör jag boxning med min tränare när jag är i Östersund – ibland kan det bli en veckas hårdkörning där i sträck.
Tränaren har sagt att om jag satsade fullt ut på boxningen skulle jag kunna bli svensk mästare i min viktklass.
Men det är inte lätt att hinna kombinera både musiken, träningen och arbetet med renarna.
Tillsammans med åtta andra renskötare jobbar han över stora områden i Härjedalen.
– Det är mycket att göra och kan bli långa dagar ända från tidig morgon till sen kväll. Det är viktigt att ha koll så att renarna håller sig på vår mark. Går de över till en annan riskerar man höga bötesbelopp.
Mötte en björn
Att stöta på en björn är inte alls ovanligt. Jon Henrik har gjort det flera gånger. Vid ett tillfälle kom den smygande bakifrån och var bara fem meter ifrån honom…
– Då kan ni räkna med att jag blev chockad och fick lite panik. Men som tur var dök plötsligt en hund upp från ingenstans och tog all uppmärksamhet för björnen. Då passade jag på att lugnt och försiktigt smita därifrån. Annars vet man ju aldrig vad som hade hänt. Jag har både släktingar och vänner som attackerats och i vissa fall har det blivit allvarliga skador.
Ändå är han aldrig rädd ute på markerna.
– Nej, det går inte att gå runt i skräck varje dag, det skulle inte fungera. Då är jag mer bekymrad över när björnarna och andra rovdjur tar mina renar. Det är ju dem som jag lever på.
Fakta Jon Henrik Fjällgren
Namn: Jon Henrik Fjällgren.
Född: 26 april 1987 i Cali, Colombia.
Familj: Mamma, pappa, två äldre syskon.
Bor: Hus i Mittådalen, Härjedalen.
Yrke: Renskötare och sångare.
Intressen: Renskötsel, musik, boxning.
Bästa egenskap: En förstående människokännare.
Sämsta egenskap: Har svårt att visa känslor.
Största fobin: Getingar.
Tyngsta lasten: Renkött.
AV JOAKIM LÖWING
FOTO: TOMMY ANDERSSON, FELICIA HOLTE/TV3