Emmi Christensson: Jag sjunger för min döda mamma

Musikalstjärnan Emmi Christensson, 33 år, uppträdde över 500 gånger med jätteuppsättningen av Phantom of the Opera i London och Stockholm mellan 2014 och 2017.

I år är hon med i Melodifestivalen för första gången och känner extra pirr i magen inför att kliva upp på scenen.

– Det finns ju så mycket tradition och historia. Minns själv att jag började drömma om att vara med när Carola vann med låten Fångad av en stormvind i början av 1990-talet. Sedan är det ju en tävling och det är jag inte van vid, berättar Emmi.

Genom åren har hon ofta suttit spikad framför tv:n för att följa Melodifestivalen – och längtat efter att bli en del av den.

– Det är en sådan folkfest och något många pratar om, både gammal och ung. Att flera miljoner tittare följer varje deltävling säger ju ganska mycket om intresset. För mig blir det också något nytt att framföra min egen låt, det har jag aldrig gjort förut. I musikaler agerar jag ju en viss karaktär med musik som hör till uppsättningen.

Start på något nytt

Christian Schneider, Andreas Hedlund och Sara Biglert fick i uppdrag att specialskriva en låt till Emmi – och tog hjälp av Thomas G:son, som levererat mellohits på löpande band. Resultatet blev Icarus.

– Den är lite filmisk, pampig och episk. Inte någon svulstig ballad eller upptempolåt, utan mer en powerballad. Den passar mig väldigt bra och det ska bli spännande att se hur folket tar emot den. Jag har hållit på med musikaler i tio år, men vill även samarbeta med låtskrivare och vara min egen artist. Jag hoppas på att det här kan vara starten på något nytt.

Sambon Teodor och pappa Roland kommer förstås att följa henne på plats – de är Emmis allra trognaste fans. Men storasystrarna Susanna och Malin står henne också väldigt nära. Och de har blivit ännu tajtare sedan mamma Ingrid gick bort i cancer för drygt åtta år sedan.

– Det hade varit underbart om även mamma hade fått se när jag uppträder i Melodifestivalen första gången. Hon skulle ha tyckt att det var så roligt. Men på något sätt känns det som om hon är med mig ändå. Jag tänker på henne varje dag.

Precis som pappa följde hennes mor karriären väldigt noga.

– Även om många år passerat känns det ibland som om det var i går. Jag kan fortfarande bli ledsen när jag påminns om något med henne, det kan vara vad som helst egentligen. Mamma fick aldrig se mig i min dittills största roll – som Cosette i Les Misérables på Malmö Opera – men hon hann få reda på att jag fick den och gladdes med mig. Det betydde så mycket.

Emmi är född och uppvuxen i lilla Vessigebro, strax utanför Falkenberg i Halland. Där bor mindre än tusen människor och Emmi hade bara 50 meter till skolan.

– Sången och musiken var viktig för mig i tidig ålder. Pappa jobbade som musik lärare och storasyster Malin sjöng mycket, senare blev hon frilansande operasångerska både i Sverige och utomlands.

Är god vän med Peter Jöback

Emmi har alltid varit väldigt aktiv och företagsam. Hon provade på fotboll, innebandy, pingis, basket, simning, ridning, dans, skytte, piano, gitarr och cello …

– Jag gillade att röra på mig och hade många kompisar att leka med. Alla kände ju mer eller mindre alla och det var en väldigt trygg uppväxt på landet. Jag var förresten bara fyra år när jag började uppträda med min sång, det var på min morbrors bröllop.

Under högstadietiden bestämde Emmi sig för att verkligen satsa på musiken. Därefter pluggade hon estetisk musiklinje på Sturegymnasiet i Halmstad – med fokus på mer dans och skådespel.

Utbildning på Balettakademins musikallinje i Göteborg ledde sedan till en roll i Sound of Music på Göta Lejon – och karriären var i full gång.

En dag hade Emmi plötsligt fått ett meddelande på sin mobiltelefon från en viss Peter Jöback …

– När jag lyssnade trodde jag först att det var killarna i min ensemble som busringde, men det var det ju inte, skrattar hon.

Musikalstjärnan Jöback hade hört mycket gott om Emmi och tyckte att hon skulle söka en roll till filmatiseringen av Les Misérables.

Den gången gick rollen i stället till Amanda Seyfried – som bland annat var med i filmen ”Mamma Mia” – men senare blev Emmi kallad till en audition för karaktären Christine i Phantom of the Opera i Londons West End.

– Det var en dröm att spela i London och det var knappt jag trodde att det var sant när jag fick rollen. Med sina erfarenheter och kontakter har Peter Jöback öppnat många dörrar åt mig, och det var fantastiskt kul att spela mot honom i samma uppsättning i Stockholm nyligen. Han är väldigt snäll och lite av en mentor för mig. Vi har blivit goda vänner.

Att spela samma föreställning 500 gånger kan kanske bli lite tjatigt. Men Emmi ser det inte så.

– Det är en stor förmån att få hålla på med det jag helst av allt vill göra. För mig är det nästan aldrig några problem att ladda inför en föreställning, även om det är nummer 303 i ordningen. Det kanske inte är lika roligt varje gång, men då tänker jag på publiken och dem som tittar första gången.

Hon fortsätter:

– Alla som kommer ska få samma upplevelse – oavsett vilken dag det är. Efter premiärer börjar ju det viktiga jobbet. Att spela om och om igen. Om jag en kväll bara kört på rutin blir jag besviken på mig själv. Jag har höga krav och vill alltid prestera på topp.

Tappade kjolen

Ibland sker förstås en del missöden. Som när Emmi tappade kjolen i ett nummer eller då hon fastnade med håret i Jöbacks kavaj.

– Då fick jag lite panik, men det gäller att försöka hålla sig lugn och lösa situationen. Svårast är nog om man står och sjunger öga mot öga när medspelaren får en tupp i halsen. Då är det inte lätt att hålla sig för skratt. Man får vända sig om kort och andas ut. Det viktiga är att inte komma ur sin karaktär.

Även om Emmi bor i Stockholm och har bott i London ett par år är rötterna viktiga.

– Mina systrar bor i Malmö, men pappa bor kvar i Vessigebro. Dit åker jag gärna och hälsar på. Jag tycker om att vara ute i naturen och bara ta det lugnt.

Det behövs om man annars lever i full fart på de stora scenerna.

Här är Emmi Christensson

Född: 17 augusti 1984 i Vessigebro, utanför Falkenberg.
Familj: Sambon Teodor, pappa Roland, storasystrarna Malin och Susanna med familjer.
Bor: I en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm.
Aktuell: Debuterar i Melodifestivalens fjärde deltävling i Örnsköldsvik den 24 februari med låten Icarus. Spelar rollen som Phoebe D’Ysquith i Gentlemannen på Oscarsteatern i Stockholm.

Hur bra är du på en skala från ett till tio på att …

… passa tider?

– En åtta, om det är en viktig tid kommer jag sällan för sent. Däremot kan det bli så att om jag säger att jag kommer vid åttatiden, kan klockan bli halv nio.
… montera Ikea-möbler?

– Jag kan ibland bli lite för ivrig att vilja bli klar fort och tappa tålamodet. Men oftast brukar det gå ganska bra. En sexa.
… ta itu med saker?

– Det är väldigt olika från dag till dag – men är det något jag måste göra så gör jag det. Därför får det bli en sjua.
… laga mat?

– Det är kul, men hemma är det mest min sambo Teodor som står för den delen. Han tycker i alla fall själv att han är duktig, haha. Men det är han. Jag är en femma kanske.
… kunna stå emot en skål fylld med godis eller öppen chipspåse?

– Hm, är det lakrits blir det svårt, men när det gäller det mesta annat är jag nog en sexa.
… vara romantisk?

– Haha, ja det är inte så lätt att svara på själv. Jag gillar att tända ljus till middagen och att överraska någon gång ibland. Eller köpa blommor. En sexa.
… träna/motionera?

– Det är jag för dålig på, inte mer än en tvåa tyvärr. Jag har haft mycket att göra eller så skyller jag bara på det … Om jag väl tränar blir det raska promenader, yoga eller aerobics.

Av Joakim Löwing

Läs också:

Jessica Anderssons barnlängtan: ”Ringer Johan när jag är fertil”

Här är alla artister i Melodifestivalen 2019

Peter Jöback om övergreppen: Lagt skuld på mig själv