Matexperten chockad av upplevelsen: ”Äckligaste jag ätit”
Det tillfälliga muséet med äcklig mat håller till i Slagthuset i Malmö. Runt om i lokalerna står mat från världens alla hörn, den ena specialiteten konstigare än den andra. Alltså konstig ur ett svenskt perspektiv men antagligen helt rimlig på sin egen hemmaplan. Här finns till exempel ”Pork Brains”, kobrahjärta och Kiviak. Kiviak är en rensad säl som stoppats med 500 sjöfåglar och sytts igen. Sjöfåglarna fermenteras inuti sälkroppen och utvecklar en smak som sägs påminna om Gorgonzolaost, enligt museitexten. I en tillbringare med grumligt risvin ligger det något obestämbart på botten. Det visar sig, vid en närmare inspektion, vara dränkta musungar. Fast de måste dränkas när de ännu är blinda och hårlösa annars får de inte vara med. Musvinet har utställarna hur som helst hämtat från Kina där det sägs ha hälsobringande effekter. Smaken beskrivs dock som bensin med en bismak av ruttnande djur.
Andreas Ahrens menar att det finns flera tankar bakom utställningen.
– För det första är det ju att det som är äckligt är roligt. Det är som en berg- och dalbana som är fascinerande.
Utställningen inbjuder också till en diskussion av våra konsumtionsvanor när det gäller livsmedel. Det finns en hållbarhetsaspekt som innebär att vi kanske måste hitta andra proteinkällor än kött. Vi kanske måste äta ”äckliga” insekter istället?
Samtidigt visar utställningen att det som är äckligt i en kultur kan vara en delikatess i en annan. Ta till exempel Casu Marzu, en ost som är festens medelpunkt på Sardinien. Det handlar alltså om en pecorinoost som satts ut för att dra till sig flugor. Flugorna lägger larver som får rumstera fritt i osten. Andreas Ahrens förklarar att man får skydda ögonen när man äter annars kan man få en larv i ögat. De hoppar nämligen upp till 15 centimeter högt.
– Fast de här är inte lika hoppiga, säger Andreas Ahrens och förklarar att man fått nöja sig med en försvenskad variant av osten.
Osten är nämligen förbjuden inom hela EU. Att smuggla in den skulle kunna rendera böter på 40 000 euro. Och det är lite väl saftigt för en ost.
Fast Andreas avslöjar att man hade långt gångna planer på att ta in en riktig Casu Marzu. Problemet var att det var svårt att komma i kontakt med producenten, en gubbe någonstans på Sardinien utan vare sig telefon eller mejladress.
Även om det finns många äckliga rätter man aldrig har hört talas om förr så finns det också en stark ursvensk representant i surströmmingen. En doft som står stark och håller fanan högt i den internationella konkurrensen. Mycket äckligare än så kan det inte lukta.
Kurator för utställningen är psykologen Samuel West som också ligger bakom Museum of failure i Helsingborg. Han låter kocken och Allers matbloggare Sandra Palmqvist testa en liten, liten, liten bit av den isländska specialiteten surhaj eller hákarl. Rätten fermenteras under flera månader och har en, ähum, mycket speciell smak. En smak som Samuel West beskriver som ”död och ammoniak”.
Sandra Palmqvist brukar hävda att det inte finns någon äcklig mat.
– Jag hade fel, konstaterar hon plågat efter mötet med surhajen.
Smaken är svår att definiera men det är lätt att inse att rätten brukar åtföljas av en sup. För den smaken vill man inte ha i munhålan allt för länge.
– Det här var det äckligaste jag ätit.
Disgusting Food Museum på Slagthuset I Malmö öppnar 31 oktober och har öppet till den 27 januari
