Victoria vaknade av att hennes livsverk stod i lågor: Jag skakade av chocken

Efter reklamen: Se också: Mordbränderna som skakade Sverige

Solen gassar från en klarblå himmel och Victoria Rixer, 49, vattnar sina blomster. Hon står med samma vattenslang i handen som den där fruktansvärda valborgsnatten när hennes livsverk, Torpet i Orhem, stod i lågor.

Svartnade tak och väggar står i bjärt kontrast mot den grönskande omgivningen och vittnar om den misstänkta mordbranden som i ett slag förvandlade vårnattens förväntan till förskräckelse.

Victoria är frilansjournalisten och människorättsaktivisten som för 17 år sedan förverkligade drömmen om att driva ett eget kulturkafé i naturreservatet Flaten, strax utanför Stockholm.

– Den här platsen är magisk, här hörs nästan bara fågelkvitter och det är lätt att slappna av. Det är som en sommarstuga för hela söderort. Här han min son vuxit upp på min höft medan jag serverat hembakat fika till pensionärerna, säger Victoria på klingande värmländska.

Driver Torpet i Orhem om somrarna

Kaféområdet är omgivet av grönska och ett intilliggande koloniområde. I närheten finns också ett kollektivboende som Victoria drömde om att flytta in i när hennes son var liten.

– Det var en kompis som bodde i kollektivet som tipsade om att det här kaféet var till salu och jag visste direkt att jag måste få köpa det här stället. Det har ägts av brandmannafamiljer i årtionden och jag har besökt platsen många gånger som gäst. När min son var liten promenerade jag och mina vänner hit med barnvagnarna för att äta hallon- och blåbärspaj med extra vaniljsås. Det receptet, och många andra, har gått i arv från torpetägare till torpetägare sedan mitten av 1900-talet. För mig är det här stället drömmen om det goda livet.

Victoria kontaktade en företagsrådgivare och när banken inte ville ge henne lån pantsatte hennes pappa sitt hus i Karlstad för att dottern skulle kunna förverkliga sin dröm.

– Sedan dess har jag bott i en intilliggande stuga som ingick i köpet, och drivit Torpet i Orhem under somrarna. Under vinterhalvåret är jag verksam som frilansjournalist och kulturarbetare.

Har skrivit romanen Kriget, pappa

Victoria växte upp med mamma, pappa och syskon i Värmland. Hennes intresse för andra länder och språk tog henne bland annat till Mexiko, Spanien, USA och Västsahara.

– Jag har alltid tänkt att om det kom en ande ur flaskan och gav mig en önskan så skulle det vara att kunna alla världens språk.

Ändå lärde sig aldrig Victoria sin pappas hemspråk, finskan.

– Pappa kom från fattig arbetarklass i Nokia. Han bytte bort sitt namn och språk för att göra en klassresa uppåt i samhället. Det var först när mina farföräldrar dog som jag och pappa började prata om det här på riktigt.

Victorias och hennes pappas samtal kastade henne ut på en sverigefinsk upptäcktsresa som hon har berättat om i bland annat antologin Finnjävlar och romanen Kriget, pappa som delvis bygger på hennes och pappans samtal.

Tillsammans med sin förläggare Kristian Borg har hon också programlett Finnjävlarpodden i Sveriges Radio. Den handlar om att vara helt eller delvis finsk i Sverige, om personliga erfarenheter av identitet, klass, språk, historia och minne.

Högerextremistiskt hatbrottsmotiv

Victoria har alltid brunnit för minoriteter och utsatta grupper och är aktiv i Stockholms antirasistiska kretsar. Hon har sedan länge varit aktiv i olika politiska sammanhang och engagerat sig bland annat i feministiska frågor och andra rättvisefrågor.

Hon är aktiv i Palestinarörelsen och var med och startade nätverket Linje 17, som blev uppmärksammat i media i samband med att en fredlig, antirasistisk manifestationen som de arrangerade blev attackerad av knivbeväpnade nazister.

En vecka efter attacken samlade nätverket 16 000 människor på Kärrtorps idrottsplats, däribland Sveriges dåvarande statsminister Stefan Löfvén, i den största demonstrationen mot nazism i Sverige sedan andra världskriget.

Victoria har också personligen råkat ut för hot och att bli uthängd i sociala medier och trakasserad på andra sätt för sina politiska åsikter.

Just detta är anledningen till att polisen misstänker att den anlagda branden mot hennes kafé har ett högerextremistiskt hatbrottsmotiv.

– Jag är aktiv i gräsrotsrörelsen men har aldrig uppfattat mina åsikter som kontroversiella. Jag vill bara ha en bättre värld för oss alla – en värld som kännetecknas av social, ekonomisk och politisk jämlikhet och öppenhet och solidaritet. Jag uppfattar antifascismen som en djupt mänsklig och rimlig hållning, säger hon.

Torpet i Orhem sattes i brand

Victoria serverar läskande dryck under parasollet vid ett av kaféets många bord. Någon besökare kommer upp på gårdsplanen och beklagar det inträffade och Victoria berättar om valborgsmässoaftonen, när hon stod och bakade bullar inpå småtimmarna. Bullreceptet har Victoria tagit över efter de förra ägarna – det är likadana bullar som serverats här i ”nära hundra år”.

– Torpet i Orhem har alltid traditionsenlig premiär för sommarfiket den första maj. Då kommer ett gäng moppegubbar hit för att äta räckmackor och bullar. De har premiär för sitt vårrace med veteranmopederna och avrundar dagen med att fika. De brukar vara runt 150–200 personer, så det blir alltid fullt hus när de kommer knattrande på sina vrålåk. Det är en väldigt rolig dag.

Victoria förberedde säsongsöppningen in i det sista och gick inte och la sig förrän klockan 01 på valborgsnatten. Men hon hann bara sova ett par timmar innan hon vaknade av en kraftig smäll.

– Min första tanke var att jag försovit mig, att moppegubbarna redan var här, men jag fick en obehaglig känsla och sprang ut för att titta. Då såg jag att kaféets kiosklucka stod i lågor och jag skrek bara ”nej, nej, nej!”

Victoria ringde 112 och handlade instinktivt när hon ryckte till sig trädgårdsslangen som hon brukar vattna blommorna med.

– Jag skakade av chocken så det tog ett tag innan jag fick slangen på plats i vattenutkastaren. Sedan försökte jag släcka elden så gott det gick och jag trodde till en början att torpet trots allt klarat sig.

Viktig mötesplats i Stockholms söderort

När brandkåren var färdig med släckningsarbetet och polisen med brottsplatsundersökningen stod det klart att branden var anlagd. Några poliser tog hand om Victoria, som fick tre ambulansfiltar om sina axlar när hon i blöt pyjamas satte sig i polisbilen för att berätta om händelseförloppet.

Räddningstjänsten öppnade taket och fyllde kaféet med vatten från taknock till källare. Branden kunde stoppas, men byggnaden var totalskadad.

– Tak, golv och innerväggar behöver tas ned och återuppbyggas. Det kommer inte att bli klart i sommar. Inte ens till min 50-årsdag i augusti då jag bjudit hit 200 personer för att fira med mig. Men jag är helt inställd på att stället ska återställas, att Torpet ska få fortsätta spela den viktiga roll som mötesplats i lokalområdet som det alltid har gjort, säger Victoria.

Efter branden har det i högerextrema kommentarsfält riktats flera hot mot Torpet i Orhem. ”Hoppas att de kommer tillbaka”, skriver en, ”rök ut de jävlarna”, skriver en annan och ”låt det brinna till grunden nästa gång” skriver en tredje, som utmålar kaféet som ett vänsterextremt näste.

– Torpet är inget vänsterextremt ställe. Svenska pensionärer har ätit räkmackor och bullar här sedan typ hundra år tillbaka. Hit kommer moppegubbar, kolonister, hundägare och barnfamiljer för att fika och umgås. Här finns leksaker till barnen och bullar till alla. Det hisnar när man tänker på våldskapitalet som uppenbarligen finns i den nya generationen av högerextrema.

Sveriges mest våldsbenägna nazister

Nu åker flera polispatruller om dagen till Torpet i Orhem för att kolla läget, en trygghet för Victoria och andra som uppehåller sig i närheten.

– De som vill stoppa politiska möten, stoppa migrationen, stoppa människor från att samlas på en plats som den här har luft under vingarna nu. Det är viktigt att samhället i sin helhet sluter upp och får stopp på det, säger hon.

Victoria säger att det är mycket ledsamt att få sin livsdröm attackerad av vad polisen tror är Sveriges mest våldsbenägna nazister, men det som sticker ut efteråt är den monumentala uppslutningen bland familj, vänner och en bred allmänhet som är beredda att hjälpa henne att driva verksamheten vidare.

– Två timmar efter att jag stod här med vattenslangen och satt i ambulansen efteråt slöt människor upp på gårdsplanen och frågade vad jag behövde hjälp med. Det är underbart att få vara i en sådan gemenskap.

Victoria säger att just när hon tänkte ringa moppegubbarna för att ställa in deras fikaträff sa vännerna unisont ”nej”. De skulle hjälpa till med att servera grillad korv i stället. Och i skogsbrynet, utanför polisens avspärrningar, riggades nya fikamöjligheter för 400 personer som besökte Torpet i Orhem den första maj. Det bakades och lades ut trasmattor i gräset att sitta på.

– Det var en mäktig och hjärtevärmade kärleks- och solidaritetshandling. Många av människorna som ställde upp för mig den dagen hade jag aldrig sett förut. Uppslutningen var monumental. Jag och mitt lilla kafé bärs av hundratals händer, jag är så glad för det. Många har lämnat blommor till mig och mina kompisar, stammisar och kolonister i området har skapat en stödgrupp. De sköter serveringen från en container på uteserveringen. Liksom jag vill de se till att torpet kan fortsätta framåt. Det är fantastiskt.