Madeleine blev gravid – dagen efter fick hon svåra cancerbeskedet

Efter reklamen: Se också: 7 saker du kan säga istället för att kommentera någons utseende

Det finns ett före och ett efter den där första dagen i oktober 2014. Två versioner av Madeleine Erichsens liv, som hon själv beskriver det.

Före: En stark, frisk 34-årig kvinna som precis fått beskedet hon längtat efter om att hon och sambon väntade barn. Efter: Samma kvinna, men ändå inte alls. Lika stark, lika pigg. Men dödssjuk.

Hur hamnade hon här?

Madeleines mamma Piia var den som reagerat mest på att Madeleine ofta fick näsblod och hade igentäppt tårkanal på höger sida. Madeleine oroade sig inte alls, men efteråt är hon mer än glad över att hennes mamma envisats med att följa med till läkaren för att få besked på testerna de gjort. Att hon satt bredvid Madeleine när läkaren pratade om hur de hittat en väldigt ovanlig form av cancer, spottkörtelcancer. Och så orden: ”Tyvärr, men du kan inte behålla barnet om vi ska kunna göra behandlingen.”

Vaknade chockad efter lång operation

Och den behövde göras. Snabbt.

– Jag satt och fattade ingenting. Bara ordet cancer, jag kände inte ens någon som haft det. Jag fattade inte att det här faktiskt skulle kunna ta död på mig. Jag kände ju ingenting. Hur skulle något jag inte kände kunna vara livsfarligt?

Hon skickades till Örebro, där man är specialister på mun- och halscancer, för tre dagars utredning. Sedan beslöt man att skicka henne vidare till Köpenhamn, operationen var för avancerad för dem.

– Däremellan gjorde jag abort. Jag minns att jag höll i tabletterna och viskade ”Vi ses igen, lille vän”. Sedan svalde jag ner dem.

Operationen varade i 13 timmar och räddade Madeleines liv. Men cancern hade spridit sig mer än befarat och man var tvungna att ta bort hela höger överkäkben, dra ut sju tänder och flytta tinningens ben ner mellan näsa och käke.

– Jag vaknade upp chockad över att de varit tvungna att ta bort så mycket, samtidigt påverkad av alla tunga mediciner. Jag var mycket i nuet. Kunde inte gapa och därför inte äta, hade slang i näsan. Verkligheten sjönk inte riktigt in.

Vid hennes sida fanns hennes dåvarande sambo och mamma som avbokat sin resa till Karibien för att bo på hotell i Köpenhamn nära Rigshospitalet och Madeleine. Och alla vänner och släktingar fick besked om hennes tillstånd och svar på alla sina frågor. Stödet omkring henne var intakt och stabilt.

När hon väl tagit sig hem, stapplandes och med fingrarna format i ett V-tecken på flygplatsen, väntade 35 strålningstillfällen på henne i Västerås. I januari 2015 var den sista, och i mars hade hon öppet hus på sin födelsedag – hon ville tacka alla som varit hennes stöd den här jobbiga tiden.

Men något kändes annorlunda.

– Jag hade ingen ork längre, mådde illa på morgnarna. Tänkte att det här är något men att det nog hörde till behandlingarna och kanske all den omtumlande tiden. Jag pratade med en kompis som undrade om hon skulle komma förbi med ett gravtest. Det gjorde hon – och det var positivt. Billy kom tillbaka!

I december kom han.

– Billy – han var belöningen efter allt jag varit med om, det finaste man kan få efter allting. För honom är det inte konstigt, och han har bara sett mig såhär. Han vet att jag är hostig ibland eller har svårt att säga vissa bokstäver. Om han frågar om min sjukdom så svarar jag så gott det går, men jag lägger inte fram några mörkare prognoser för honom.

nöjeGlenn Hysén kände inte till exet Helenas cancer: “Inte insatt”

Omtumlande år – hela utseendet förändrades

Man kan lugnt säga att Madeleine hade haft ett omtumlande år. Förutom chockbeskedet och sjukdomen hade hon gjort abort, opererats, utsatts för en tuff behandling, blivit mamma igen – och ändrat utseende. Kapitalt.

– Ja, det var mycket jobbigare än jag kunde föreställa mig, det där med utseendet. Jag var väldigt söt innan dess, säger hon och skrattar lite generat.

– Jag var lite flörtig och så, men nu kunde jag inte känna mig fin längre. Nu var jag tvungen att vara någon annan, kunde inte använda mitt utseende på samma sätt längre. Insidan blev mitt nya starkare kort. Det var jobbigt i början, kunde inte se mig i spegeln utan att bara se det opererade området. Samtidigt såg världen likadan ut från mina ögon. Men folk tittade, och i början tittade jag bort och undvek blickarna. Sen började jag bemöta dem i stället, hälsade på de som stirrade. Det var en ögonöppnare för mig och lärde mig att slappna av.

Hon har varit helt transparent på sociala medier, har öppet berättat om vad hon varit med om och hur hon mår. Och en dag fick hon ett meddelande från Kiruna ...

– Ja, en tjej som hade samma cancer som jag skrev att jag skulle se till att röntga mina lungor. Hon hade fått en spridning dit, och tydligen är det vanligt för just den här typen av cancer.

Madeleine bad läkaren att ge henne besked via telefon vad än beskedet skulle bli. Inga inbokade tider för senare möten, ingen olidligt väntan. Bara beskedet rakt av.

– När läkaren ringde försökte hon ändå boka in ett möte, så jag förstod att det inte var något positivt besked hon hade. När jag bad henne säga det där och då så kom det: De hade hittat metastaser på lungorna. Och de gick inte att behandla. Det är de som är mitt bekymmer nu.

Hittade kärlek på gymmet

Efter separationen från Billys pappa fick Madeleine tag på den lilla gården på landet där hon bor nu. Livet har tuffat på, hon har arbetat på sin hundsalong, pussat på barnen och djuren och egentligen inte tänkt att hon saknat något. Det nya utseendet hade också satt sig på självförtroendet en del och Madeleine var inte helt bekväm med att dejta igen.

– Jag var lite på Tinder men vågade knappt svajpa, det bygger så mycket på utseendet i apparna. Men en dag stod han där på gymmet. Precis min typ! Sedan dök han upp igen, vi verkade ha samma tider. När han inte dök upp sen på ett tag blev jag bekymrad.

Madeleine tränade som en dåre och hoppades han skulle dyka upp igen. När han till slut gjorde det vågade hon sig på ett ”Det var länge sedan man såg dig här!”.

– Vi pratade lite, men han var inte så lätt att få på kroken, säger Madeleine och ler. Han var ganska försiktig och rädd om sitt hjärta. Men det visade sig att min granne är pappa till hans granne, och till slut skred de till verket: Dottern gav mitt nummer till Jocke, och efter många timmar i telefon och flera dejter var det vi.

Säger hon lyckligt. För det strålar om dem. De har mött sin person, gillar samma saker, skrattar ihop. Och så har Jocke vetat om sjukdomen från början, den har inte trillat ner i hans knä som en bomb.

– Det är ju läskigt när man inte vet. Men han är en jättesupport. Är med på sjukhusbesök, stöttar så fort det behövs och utan tjafs. Han har en så naturlig förståelse för allt jag går igenom. Han har min rygg. Alltid.

Finns inga fler behandlingar

Det finns inga fler behandlingar för Madeleine att få från sjukvården. Hon har fin kontakt med sina läkare, men hon vill så klart ha mer. Och när bristen på pengar var hennes hinder bad hon följarna på Instagram om hjälp.

– Det var verkligen svårt, berättar hon. Jag skrev ungefär: ”Hjälp, nu finns inga behandlingar att få. Bara kosten och mer alternativa behandlingsformer som inte sjukvården håller i. Så nu är jag så fräck och osvensk att jag ber er om hjälp”.

– Jag har fått hjälp på flera sätt, men jag skulle behöva någon som kan min typ av cancer som kan ge mig råd och hjälp. Men jag har slutat med socker, det är ganska lätt eftersom jag nu får i mig rätt och nyttig kost via en slang i magen. Och jag har varit och testat mig för att få veta exakt vad min kropp behöver för att komma i nyttobalans. Jag behöver stärka mig efter behandlingarna tidigare i år.

Ja, det behövdes en riktig energikick efter en jobbig tid av behandlingar som först gett och sedan tagit ifrån henne hopp: en omgång cellgifter som slutade i katastrof eftersom Madeleine råkade ut för en allergisk chock mitt framför ögonen på en förstörd Jocke mitt under behandlingen. Och ett test med en helt ny typ av behandling som avbröts när man hittat en ny metastas bakom Madeleines öga.

– Det betydde ju att den inte hjälpte, vilket var ett tungt slag så klart.

relationerLäsarberättelse: "Mitt drömliv gick i kras"

Överraskade vännerna med ett magiskt bröllop

Så de slog till med ett överraskningsbröllop.

– Vi skulle ha en sommarfest med bandet och alla våra vänner och familj. Vi tänkte att livet kan vara så kort, vad ska vi vänta på? Och mitt i festligheterna kom vi nerför en trätrappa till tonerna av Mendelssohn. Det var helt magiskt!

Vintern kommer, kyla väntar. Något som inte är skönt för Madeleine. Det värker i ögat, hon får ännu svårare att prata när ansikte och läppar fryser. Hon har precis kämpat sig genom en jobbig förkylning. Men ändå. Ändå är hon positiv.

– Jag har fått allt jag drömt om, och det är ju helt sjukt fantastiskt, säger hon. Barn, min drömman och mitt drömliv här på landet med alla djuren. Livet ska ta slut förr eller senare för oss alla, jag kan inte fokusera på det när allting annat är perfekt.

”Jag är inte så rädd för att leva fullt ut”

Hon tittar inte åt mörkret, låter det inte fördunkla det ljusa i sitt liv. Och på ett sätt har hon tack vare sjukdomen också fått en massa plus i livet.

– Den har ju fört med sig att jag inte är så rädd för att leva fullt ut. Jag kan inte ta hänsyn till rädslor eller skam och sånt som var stort i mitt liv förut. Vill jag något så kör jag!

Som när hon blev sångerska i ett rockband, utan att någonsin ha sjungit eller stått på en scen i hela sitt liv.

– Nä, jag visste inte om jag kunde, men det kunde jag. Det är min granne som är musiker och berättade att hans band saknade sångerska. ”Låt mig testa!” sa jag. Det är så befriande att skrika av sig lite!

Hennes grundpositiva syn har hon ärvt av sin mamma och mormor, berättar hon.

– Jag matar mig själv med positiva saker. Följer bara konton som är bra för mig, lyfts av alla mina följare på Instagram dagligen och av alla jag älskar. De är helt underbara.

– Skulle jag fastna i mörker kommer livet att ta slut tidigare, fortsätter hon. Men om det är så att man kan flytta berg, då får jag väl testa det då!