Samlarlycka: Kockums – den gräddgula emaljen
Fotografen Anna Jeppsson tycker om att samla på vackra saker. En av hennes samlingar består av Kockumsemalj i gräddgult och grönt.
Se också: 5 saker att tänka på när du går på loppis
– Jag minns kökssakerna i emalj från mormors kök som var inrett i 30- och 40-talsstil, säger hon. Minnena av det gör att jag nu tycker att föremålen är hemtrevliga.
Hon fick några av emaljföremålen från sin mormor, och där fanns början till hennes samling. Det fortsatte när Anna gick på folkhögskola i Leksand i mitten av 80-talet, att gå på loppis var ett billigt nöje for en fattig student.
Kockums var ännu inte trendigt
– Då var det inte trendigt med Kockums och föremålen var fortfarande relativt billiga. Jag kom över sockerspannar, decilitermått och skålar i fint skick för en femma.
Anna flyttade till Skåne, gifte sig och skaffade barn. Så småningom fick hon flera saker från Kockums av svärmor Eva som hade ärvt emalj av en släkting. Släktingen hade jobbat på Kockums på 40-talet och fått köpa produkter med en liten nagg i kanten till lägre pris. Annat har Anna hittat i sin brors hus i Jämtland, en gammal lanthandel med många äldre saker kvar. Och på vägen mellan Skåne och Jämtland händer det att familjen stannar till på byaloppisar.
– Där är det oftast inte lika dyrt som i Malmö, men det börjar närma sig.
Samlingen har växt och nu har Anna nästan ett hundratal föremål. Det är stora fat, kastruller i olika storlekar, durkslag, tekannor och kaffepannor, hinkar, småskålar, kannor och mycket mer.
– Fiskgrytan i perfekt skick fick jag i present av min man for tio år sedan, och jag tror knappt att den är använd.
En annan fin sak är hinken med toalettring som också den är oanvänd. Det är mitt enda föremal med etiketten kvar, jag köpte den på en loppis på Österlen for 300 kronor.
Se också: 6 saker du inte visste om Antikrundan
Kraven på föremålen har höjts
Numera köper hon inte emalj sa ofta.
– Mina krav har blivit högre, men om jag hittar något jag inte kan motstå slår jag förstås till.
Men det ar inte bara minnena från mormor och utseendet som gjort att Anna är så förtjust i sin samling.
Många har en relation till Kockums
– Emaljen tillhör vårt kulturarv. Många har någon form av relation till Kockums, och det gör det roligt att visa samlingen för vänner och bekanta. Det blir alltid intressanta diskussioner.
Anna har också lånat ut delar av samlingen, som serveringsfat, till ett bröllop på en av Malmös finare restauranger.
– De letade efter något enhetligt och speciellt. De blev väldigt nöjda med Kockumsfaten, trots att de är runt sjuttio år gamla.