Hantverk och formgivning i metall trendigare än någonsin
Det är en speciell känsla i föremål av metall. Tyngden och blänket andas kvalitet och outslitlighet. När man väger en av Sune Bäckströms tunga bronsurnor i handen inser man att den har en enormt lång livslängd – den kommer att användas under flera generationer.
Se också: 6 saker du inte visste om Antikrundan
Många minns kanske när kopparn stod så högt. Man slogs om kaffekittlar, grytor och för att inte tala om de praktfulla vattentunnorna. I dag har kopparn inte samma dragningskraft men det har däremot andra metaller. Anledningen kan vara att intresset för 1900-talets formgivning har ökat på senare år och många konstnärer i Sverige vid den här tiden arbetade i till exempel tenn och mässing.
Några formgivare och tillverkare sticker ut och har blivit riktigt heta. Bland dem hittar vi de välkända Firma Svenskt Tenn, Ystad Metall, GAB och C. G. Hallberg. Men i takt med att intresset ökar så återupptäcks även formgivare och tillverkare som har varit bortglömda. Vem kände till smeden Lars Holmström från Arvika för några år sedan? I dag vet vi att han ställde ut på Världsutställningen i Paris 1925 och fick mycket uppmärksamhet för det han visade där.
Ett annat namn som har seglat upp på mångas önskelistor är Sune Bäckström. Han och hans bror Einar drev en verksamhet i Malmö med försäljning av lampor och exklusiva inredningsdetaljer i början av 1900-talet.
Enligt Tomas Persson som är silverexpert på Stockholms Auktionsverk är intresset stort för 1900-talssilvret i dag.
–Men det har kommit till följd av att många söker föremål rent allmänt från den tiden. Ett intressant namn att hålla ögonen på är Karl Wojtech (1884–1944). Han var silversmed från Österrike och öppnade egen verkstad i Stockholm i början av 1910-talet. Även Borgila-silvret är intressant. Jag tycker att det är aningen undervärderat med tanke på vilken fin kvalitet det är.
–När det gäller föremål i nysilver, till exempel bestick, så är värdet i stort sett noll. Såvida det inte är nysilver av mycket hög kvalitet som till exempel Bröderna Råströms karotter och gratängformar. De har hårdlöddade hänklar så man kan använda dem i ugnen. När de såldes på NK på 1960- och 70-talen var de jättepopulära bröllopspresenter, men ansågs sen vara för dyra att tillverka. Så håll utkik efter dem!
Här är våra vanligaste metaller
Nysilver
När vi pratar om nysilver i dag så tänker vi främst på alla de bestick och hushållsföremål som kan köpas för några kronor styck hos den lokala loppishandlaren. Men nysilver har en spännande historia som sträcker sig en 400 år tillbaka i tiden till Kina, då som en legering av koppar, zink och nickel. Det blev känt i Europa under 1700-talet men en egen tillverkning kom inte igång förrän på 1820-talet och då i Tyskland. Efterfrågan på bestick steg snabbt och den nya presstekniken gjorde att man inte behövde smida dem för hand längre. Dessutom upptäckte man i England metoden att galvaniskt lägga på ett lager äkta silver på bestick och andra föremål i oädel metall. Den här typen av försilvrade föremål slog ut de tidigare legeringarna och är vad vi i dag kallar för nysilver.
Stämplarna anger om ett föremål är av äkta silver eller i nysilver. Svenskt silver har tydliga kontrollstämplar, bland annat kattfoten med tre kronor och ett S för silver medan nysilverföremål brukar stämplas med Extra Prima Nysilver, NS för nysilver eller ALP för alpacka (som egentligen är en nysilverlegering).
Argent Haché
Metoden att täcka mässingsföremål med ett lager silver kom till Sverige från Frankrike i mitten av 1700-talet och användes under rokokon för till exempel ljusstakar. Mässingsföremålets yta ruggades upp för att silvret skulle fästa ordentligt. Från 1762 infördes kontrollstämplar, årtalsstämpel 1 för år 1763, 2 för 1764 och så vidare. I mitten av 1800-talet upphörde tillverkningen, då andra tillverkningsmetoder tog över.
Pläter
Kallas på engelska för plate. Ofta är det en kopparplåt som har sammanvalsats med ett skikt silver eller guld, på ena eller båda sidorna. Det var i 1740-talets England som metoden upptäcktes av en slump och blev en ersättning för det dyrare silvret. Tillverkningen koncentrerades främst till Sheffield. Plätern slogs ut i mitten av 1800-talet av de nya formerna av nysilver.
Brons
Är en legering av koppar och tenn.
Koppar
Är ett grundämne. Det är giftigt i för stor mängd, därför förtennas kopparkärl.
Malm
Är en äldre benämning på mässing eller brons av en viss legering.
Mässing
Är en legering av koppar och zink.
för 700 kr (1 500). Den är 27 cm hög.
Silver
Ett grundämne som började användas först under järnåldern.
Tenn
Är ett grundämne. Legeras med antimon, bly, vismut eller zink men ju mer tenn desto finare kvalitet.
Zink
Är ett grundämne.
Ystad Metall skapade skatter
Som designintresserad skåning är man lite extra stolt över företaget Ystad Metall som tillverkade föremål av hög kvalitet från 1920-talet och in på 60-talet. Faktum är att en stor del av Ystad Metalls sortiment var helt i klass med den samtida Firma Svenskt Tenn i Stockholm och även med den österrikiska firman Hagenauer, som var en av de mest kända tillverkarna av konsthantverk i Europa vid den här tiden.
Framgångsreceptet var att anlita konstnärer för formgivningen, något som kan tyckas naturligt i dag men som i början av 1900-talet var nytt och modernt.
Ystad Metall stämplade sina föremål tydligt, både med firma- och årtalsstämpel och ofta även med konstnärssignatur. Bland de konstnärer som anlitades finns kända namn som silversmeden Wiwen Nilsson från Lund, Hans Bergström som senare i livet skulle skapa det kända belysningsföretaget Ateljé Lyktan och Ivar Ålenius-Björk som är namnet bakom den populära Liljan-ljusstaken.
En del föremål från Ystad Metall har gjorts i stora antal och är ganska vanliga på andrahandsmarknaden, till exempel enklare ljusstakar och vaser. De i tenn eller brons brukar ligga lågt i pris, medan mässingsföremålen ligger snäppet högre. Ovanligare föremål har högre pris.
Mest eftertraktade är föremål märkta med konstnärssignaturen CEB, Carl-Einar Borgström (1914–81). Hans formgivning håller en internationell klass.
Tänk vilka skatter som har skapats i den lilla staden Ystad!
Konstnären Marie Louise Kold: ”Koppar får så fin patina”
Konstnären Marie Louise Kold brinner för metall. Just nu är hon aktuell med ett porträtt av den maltesiska journalisten Daphne Caruana Galizia som mördades i oktober 2017. Porträttet hänger permanent i Europaparlamentet i Strasbourg.
Varför metall?
– När jag gick på Lunds Konstskola skulle vi lära oss att göra koppartryck. En av de plåtar som jag hade bearbetat för att kunna trycka med blev liggande några månader. När jag sedan hittade den och såg hur den hade förändrats började jag intressera mig för själva metallen.
Varför är det så spännande med metall?
– Jag fascineras av hur den förändras över tid. Jag läste arkeologi på Lunds Universitet ett år och det som intresserade mig mest var gamla uppgrävda metallföremål som visade spår av tiden som gått och av hur människor använt och slitit på dem.
Vilka metaller arbetar du i?
– Främst i koppar, mässing och brons. Koppar är min favoritmetall. Den är mjukast av de tre och kan böjas och formas enklare än mässing och brons som är styvt. Det blir så vacker patinapå koppar också, det känns som om den lever. Och processen fortsätter även efter att verken lämnat mina händer. Det är konst i evig men långsam förändring.Allt du behöver veta om möbelarkitekten Axel LarssonLäs mer
Bearbetar du metallen på något sätt?
– Ja, jag utgår lite grand från tekniken för koppartryck, men jag etsar metallen djupare, ibland helt genom plåten. För att skapa olika färger på metallen använder jag bland annat kemikalier, värme och tid.
Hur har ditt konstnärsskap utvecklats?
– Jag börjar arbeta allt mer tredimensionellt med stora fristående konstföremål. Jag vill gärna göra saker som är större än jag själv
Skötselråd metall: Ska man putsa eller inte?
Att diska med ljummet vatten och lite diskmedel kommer man långt med. Men om man störs av fläckarna på ett mässingsföremål så är det inte fel att putsa det.
I stort alla fläckar går att få bort bara man är ihärdig. En del mässingsföremål är lackerade en gång i tiden, just för att man ska slippa putsa dem. Men med årens lopp har även de blivit fläckiga.
Det går att få bort lacken och komma åt och putsa de föremålen, men det krävs en hel del jobb för att få ett bra resultat.
Tenn ska man däremot inte putsa. Risken är att själva tennet blir blankt och svarta fläckar och andra märken blir än tydligare. Samma gäller för brons.
Silver och nysilverföremål är det bara att putsa!
När det gäller brons och tenn är det bästa rådet att göra så lite som möjligt.
Tips: Einar Bäckströms Metallvarufabrik
Företag: Einar Bäckströms Metallvarufabrik i Malmö som grundades omkring 1917.
Mest känt för: Brodern Sune Bäckströms bronsföremål från 1920- och 1930-talet som till exempel speglar, vaser och ljusstakar.
Prisbild: Intresset är stort för de föremål från Bäckströms som skapades i Swedish Grace- eller art déco-stil. Men de är något av rariteter i dag. Större föremål kan kosta femsiffriga belopp. De mindre kostar omkring ett par tusenlappar.
Av Jenny von Platen
Foto: Christina Uhlin, Respektive auktionshus