Frida och Pontus räddade ett ödehus: ”Allt behövde renoveras”
Att rädda ett gammalt hus som ingen bor i är mångas dröm och har blivit en folkrörelse. Frida Sömskar och Pontus Holmgren är ”ödehusräddare”.
– Vårt hade stått tomt i 25 år. Det regnade in och saknade både el och vatten, säger Frida.
Det är svårt att föreställa sig att det charmiga, röda trähuset från 1912 höll på att förfalla för bara fem år sedan. Med sina vita knutar och vackra glasveranda är det som själva sinnebilden av drömhuset på landet. Här bor Frida och Pontus med sina barn Wera och Sixten.
– Vi skulle titta på ett annat hus i samma område. När vi körde förbi här sa jag till Pontus: Där vill jag bo!
Huset, som ligger i Enhörnautanför Södertälje, såg ut som ett riktigt ”Pettson och Findus”-hus och låg i en uppvuxen trädgård med fruktträd.
– Fast vi märkte ju också att det var eftersatt. Taket var slitet, målarfärgen flagade och allt såg lite övergivet ut, berättar Frida.
Och huset var inte till salu. Men vad spelar det för roll när man har förälskat sig?
Tiden gick. Frida och Pontus fortsatte med sitt husletande och gick på otaliga visningar.
– Men huset i Enhörna hade fastnat hos mig och vilka objekt vi än tittade på levde de inte upp till detta.
De bestämde sig för att skicka ett brev till ägarna.
– Efter tre år fick vi köpa det. Det var en process för dem att bestämma sig. Det måste man verkligen ha respekt för – det finns så mycket minnen i ett hus.
Frida och Pontus är intresserade av renovering och byggnadsvård. Innan de fick köpa sitt ödehus hade de renoverat två lägenheter tillsammans. Och det var nog tur, för huset var väldigt slitet. Det regnade in på flera ställen. Elen fungerade inte och det hade aldrig funnits vatten eller avlopp i huset. De anlitade hantverkare till de stora projekten.
– Vi började med att lägga om taket och bygga ett badrum. Men allt behövde egentligen göras!
Eftersom läget på tomten var attraktivt blev priset 1 750 000 – trots att själva huset bara värderades till ett par hundratusen. När det gäller renoveringskostnaderna hade de en regel: Den och köpesumman tillsammans fick inte överskrida marknadsvärdet för husen i området.
– Det har vi klarat, men visst har det kostat mycket pengar. Och väldigt mycket hårt slit.
Ändå tycker Frida att det har varit värt det. De lever sin dröm och har lärt sig oerhört mycket under arbetets gång.
– Mitt råd är att ta det lugnt. Både för att man ska orka och för att vårda sin relation. Och riv inte ut en massa saker som ni ångrar sedan!
Det är bra att bo in sig innan man bestämmer sig för att ändra planlösningen, byta fönster eller golv, tycker hon.
Startade Facebookgrupp
Hela husresan har förändrat Fridas liv. Intresset för hållbarhet och historia har lett till att hon har börjat plugga till byggnadsantikvarie.
– Vårt arbete med huset har lärt mig att gamla välbeprövade metoder både är bättre för miljön och plånboken. Ta linoljefärg som exempel: Den är dryg, håller bra och slits mycket snyggare.
Frida märker att många delar hennes intresse. Miljömedvetenhet, pandemin och en längtan ut till landet tror hon är några av anledningarna. Att ta hand om gamla hus har blivit en folkrörelse över hela landet.
Rörelsens förgrundsgestalt är byggnadsvårdaren Robert Danielsson som själv renoverat två ödehus. Han drevs av frustation, dels över bostadsbristen och dels över utarmandet av landsbygden.
– Jag är övertygad om att hela landet går att utveckla om de som bor där får vara med och påverka. Att ta vara på de bostäder som finns gynnar både klimat, miljö ochentreprenörskap, säger han.
Robert Danielsson drog igång det riksomfattande projektet Jag räddade ett ödehus 2016. Facebook-gruppen med samma namn har i dagsläget 31 000 medlemmar.
– Men intresset växer hela tiden. Inte minst med tanke på pandemin som gjort att människor har börjat omvärdera sina liv. Man vill ha ut mer av livet än att sitta i en bilkö eller bo trångt i en storstad, säger han.
Han poängterar att man måste ha stor respekt för dem som äger husen som står tomma. Ofta finns det hjärtskärande historier bakom, som dödsfall, arvstvister och krossade drömmar. Det är vanligt att man har svårt att släppa taget om sitt ställe. För många handlar det om barndomshemmet och många minnen.
– Som spekulant måste man gå varsamt fram. Men om man gör det och tycke uppstår, kan det bli fina möten och nya krafter får ta vid, säger Robert.
Men det gäller också att vara realist i sin romantiska dröm om att rädda ett ödehus från förfallet.
– Var medveten om vad du ger dig in i, och läs på! Då kan det bli ett lyckligt slut på husetsTörnrosasaga.
Fem råd till dig som drömmer om ett ödehus
- Gå varsamt fram, både när du kontaktar husägarna och när du ska renovera.
- Börja alltid med taket.
- Bekanta dig med huset innan du börjar ändra för mycket. Idealet är att bo in sig ett tag och låta saker mogna.
- Riv inte ut gamla fönster! Försök alltid att renovera dem i stället. Med rätt underhåll går det att göra dem lika energieffektiva som nytillverkade.
- Kolla upp vilka regler för ut- och ombyggnad som gäller i just din kommun. Om bygglov krävs kan den processen bli ganska utdragen.
Källa: Frida Sömskar