Duka fint med loppisfynd – från frukostbrickan till kvällsdrinken
Att duka ett bord till fest är en tradition som går långt tillbaka. Under 1600-talet utvecklades bordsdukningen till en konstform med dyrbara damastdukar, stora brutna servetter och mitt på bordet en svan. Allt för att imponera.
Se också: 5 saker att tänka på när du går på loppis
På 1700-talets festbord placerades i stället en platå, som är en typ av prydnadsbricka av fajans eller porslin, på bordets mitt. Brickan gav plats åt uppsatsskålar som fylldes med frukter. Allra helst skulle det finnas en ananas i en av skålarna, men det var inte många som hade råd med något så exotiskt. Få frukter klarade frakten från Mellanamerika och därför blev priserna skyhöga.
Skålar och bordsplatåer i brons
I 1700-talets England, där ananaskulten var särskilt stor, var begäret så stort att man lustigt nog kunde hyra en ananas för en kväll. Även under 1800-talets empir stoltserade den som hade råd med bordsplatåer och uppsatsskålar. Skillnaden var att de nu var gjorda av glänsande förgylld brons, i stället för av porslin eller fajans som tidigare.
Nya material tack vare industrialiseringen
Tack vare industrialiseringen, som tog sin början under mitten av 1800-talet, utvecklades nya, enklare typer av material, som pressglas, nysilver och förnicklad plåt. Detta möjliggjorde fina dukningar även för dem som inte hade så god ekonomi.
Omkring sekelskiftet 1900 kom emellertid de tidigare epokernas välregisserade middagsbjudningar att få konkurrens av kaffekalaset som gav möjlighet att umgås mer informellt.
Val av porslin och duk var viktigt
Redan under mitten av 1800-talet började fina damer att invitera varandra på bjudningar med kaffe och kaka. Det var inte bara kaffet och kakan som stod i fokus, valet av porslin och duk var såklart minst lika viktigt.
Så småningom blev kaffebröd och kakor allt vanligare även i de enklare hemmen på landsbygden. Utvecklingen av kakbakandet möjliggjordes av att tillgången på pressjäst, socker och vetemjöl ökade. Smör, som är kakans tredje huvudingrediens efter mjöl och socker, hade alltid funnits nära till hands i och med djurhållningen.
Järnspisen utvecklade bakandet
Bakandet fick ytterligare en skjuts framåt tack vare järnspisen som under denna tid gjorde bejublad entré i många hem. I järnspisen var det i jämförelse med de tidigare öppna spisarna och bakugnarna enklare att kontrollera värmen, i synnerhet i den lilla ugnen som passade perfekt till bakning. Detta ledde fram till en experimentlusta i köket som resulterade i många av våra mest älskade och fortfarande använda kakrecept.
Att ställa till med ett kaffekalas på moderiktigt vis i trädgården fanns det många anledningar till. Förutom traditionellt söndagskaffe firades gärna namnsdagar och födelsedagar, liksom att ett gemensamt arbete på gården var slutfört, med ett kaffebord. Även under de tidigare epokerna njöt man av kaffe, liksom vin och mat, i trädgården vid sidan av de stora middagarna. I små trädgårdspaviljonger och lusthus som gav skydd mot vind, sol, värme och köld åt och drack man i mindre sällskap när lusten föll på.
”Den vilda naturen” var något som lockade under 1700-talet och därför blev trädgårdarna och parkerna nya rum för måltidsupplevelser. Uterummen var på så vis viktiga scener för socialt umgänge. Mat, dryck, konversation, spel och promenad förenades till en lustfylld helhetsupplevelse. Utomhusmåltiderna var dessutom mindre strikta och krävde därför färre betjänter, vilket möjliggjorde en friare samvaro.