Sonia och Pierre bytte Frankrike mot Sverige
En svensk liten gård mitt ute i ingenstans. Det är vad Sonia och Pierre Katarincek Rochat lämnade världens mest kända matkultur och ett myllrande storstadsliv i vackra Lyon för. Drömmen var att bygga en egen verksamhet och de hittade vad de sökte nära uråldriga gravfält i ett böljande landskap nära Hökerum, ett par mil utanför Ulricehamn.
– Vi hade länge tänkt på att flytta utomlands, men det var en slump att det blev Sverige. En vän som vi träffat genom vårt gemensamma mountainbike-intresse bodde här och vi var på besök några gånger. Det kändes som paradiset, berättar Sonia, 39.
Hon och Pierre är uppvuxna i olika delar av Frankrike. Sonia kommer från Nantes i nordväst och var som ung mycket idrottsintresserad. När hon var 17 år träffade hon Pierre under en semester i en by i alperna där han jobbade som snowboard- och mountainbike-instruktör.
– Jag blev kär direkt. Han var gudomlig. Jag visste direkt att han skulle bli pappa till mina barn, säger Sonia och ler.
Flyttade ihop
Men det skilde åtta år mellan dem och Pierre backade. Romansen fick vänta tills Sonia kom tillbaka ett par år senare.
Under tiden utbildade sig Sonia till idrottslärare, men jobbade sedan allt mer med mat och på restaurang. Efter en tid flyttade hon och Pierre ihop.
– Jag var ensambarn, men genom Sonia fick jag en stor familj, berättar Pierre, 47.
De hittade en lägenhet i Lyon, en gammal stad med många historiska hus. Något år senare föddes deras första son Eliot och allt var perfekt.
– Vår lägenhet var fantastisk. Den hade enormt högt i tak på grund av de stora sidenvävsmaskinerna som en gång stått där skulle kunna komma in, förklarar Sonia.
Trivdes i Sverige
Lyon finns med på Unescos världsarvslista och är väl känt både för sin mat och sin sidenproduktion som pågick under århundranden. Men trots den fantastiska lägenheten och förmånen att befinna sig mitt i en av världens mest kända matkulturer så drömde paret om något helt annat.
– Vi funderade först på att flytta till Australien eller Kanada, men insåg att det skulle bli för långt ifrån våra familjer, säger Pierre.
Tankarna gick i stället till Italien eftersom de hade vänner där. Men de upplevde landet som dyrt. Och så hade de ju ytterligare en vän – i Sverige.
– Vi ville leva i en annan kultur och att våra två barn skulle få lära sig flera språk. Men hade det inte varit för vår vän hade vi kanske inte funderat på just Sverige.
De åkte iväg på en två månader lång resa till Australien, eftersom de visste att en flytt dit inte skulle bli av. En tid senare bar det av mot Sverige.
– Vi åkte till vår kompis i Timmele utanför Ulricehamn flera gånger och till slut blev det allt svårare att återvända till Lyon. Vi trivdes så bra här.
Föll direkt för huset
Att resorna i första hand ägde rum under den franska semestermånaden augusti och bjöd på det bästa av väder tänkte de kanske inte riktigt på. Men trots allt började de leta efter en liten gård att hyra.
– Vi var här första gången 2007 och i november 2013 hittade vi det här stället.
Det hade haft en vecka på sig att leta och hittade till slut drömhuset på nätet.
– Det var sommarbilder och allt såg idylliskt ut, men när vi skulle åka dit regnade det jättemycket.
Trots slask och gegga så bestämde de sig direkt.
– ”Där ska vi bo”, sa vi både två, berättar Sonia och Pierre nickar.
– Vi blev förälskade direkt. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag vet inte varför.
Fått mycket hjälp av vänner
Problemet var att ägaren redan hade en intressent, men när köpet inte gick igenom kunde Sonia och Pierre köpa sitt drömställe.
– Det var en nervös väntan, valutan som vi hade i euro ändrades upp och ner hela tiden mot kronan. Ibland hade vi pengar att köpa, ibland inte.
Till slut blev allt klart och de kunde börja planera livet i Sverige. Det var mycket som de direkt älskade med gården och platsen.
– Vi kunde se framför oss ut hur det skulle bli med växthusen och planteringarna.
Pierre var dessutom förtjust i den vackra skogen runt omkring eftersom han haft en gammal dröm om att bli skogsvaktare.
– Vi älskade vår lägenhet i Lyon, men vi sålde den för att kunna flytta hit.
Deras liv skulle verkligen ta en vändning som är svår att föreställa sig. Att det fungerade hängde mycket på deras goda vänner som de blev grannar med på några kilometers avstånd.
– De hjälpte oss mycket med allt.
Sonia och Pierre hade också förberett sig noga och läst på om ekologisk odling, vilket var vad de ville använda gården till. Redan i Lyon hade de varit med i en förening som höll på med stadsodling. Nu skulle de ha tillräckligt mycket mark för att kunna göra så mycket mer.
För att vara helt ekologiska valde de att skaffa arbetshästar som luckrade upp marken runt omkring.
– Vi ville vara helt fria från maskiner och fick hjälp i början, för det är inte helt enkelt. 2015 var all mark färdig för odling.
Lärde sig svenska
Snart insåg de att de var helt rätt i tiden. Svenskarna hade fått upp ögonen för det naturliga och valde oftare mat som var dyrare men som fått växa i sin egen takt och därmed fått mer av smak och nyttigheter.
– Vi förvånades över att det inte fanns några marknader i städerna här. De finns överallt i Frankrike, där man kan handla lokalt och färskt. Här handlar många sin mat på stora kedjor som Coop och Ica i stället, berättar Pierre.
Fransmännen har genom tiderna alltid gått till marknaden på det lokala torget eller till småbutiker som specialiserat sig på till exempel kött eller bröd för att få den bästa servicen och bästa kvaliteten.
– Här handlar allt om priset, inte så mycket om vad du får. Vi är oftast inte dyrare, även om många tror det. Men viktigast är att när människor till exempel får prova vår vitlök så vill de inte ha något annat sedan. Jag tror det är en förändring på gång.
Svenskarnas köpvanor var bara en av många överraskningar för paret som inte visste jättemycket om landet innan de flyttade hit.
– Björn Borg, Mats Wilander och Ingmar Bergman var väl de namn jag kunde, säger Pierre.
De upptäckte snart att språket var ganska lätt, och i dag behärskar de båda svenskan perfekt.
– Det var nödvändigt och bara att lära sig.
Livet som småbönder har varit tufft, men de har tagit det stegvis och utökat sitt utbud av grönsaker, frukt och andra produkter allt eftersom.
Sönerna trivs bra
Gården består av boningshus, flera större byggnader och växthus. Pierre är i full gång och bygger nytt hela tiden, det finns mycket att göra året om. Sommaren 2018 var det för ovanlighetens skull problem med torka vilket innebar lite mer arbete.
– Men vi har fått massor med vänner och har många trevliga grannar som hjälpt till. Vi hade aldrig klarat oss utan deras hjälp.
Parets favoritmånad är september då de får se frukten av sitt arbete och träffa extra många kunder.
– Det är både den tuffaste och den bästa månaden. Det är matfester, marknader och allt på en gång, säger Sonia.
Deras bägge söner Eliot och Emile trivs bra i Sverige och går båda i den mycket annorlunda svenska skolan.
– Det finns inte många likheter med den franska skolan, skrattar Sonia.
Hon är själv lärare i bland annat franska eftersom familjen inte klarar sig ekonomiskt enbart på gården.
– Jag skulle önska att skolan var till häften som i Frankrike och till hälften som i Sverige, då skulle det bli riktigt bra.
I Frankrike tar man utbildning på största allvar och en skoldag varar mellan halv nio på morgonen till halv fem på kvällen, oavsett ålder. Respekten för lärarna är total och det mesta handlar om att arbeta hårt, inte leka.
– I början tyckte Emile att det bara var lek och fika i den svenska skolan. Men det finns mycket som är bra också, som att lärarna ser eleverna mer. Och så gillar jag att man har träslöjd, det har vi inte i Frankrike, säger Sonia.
Fler växthus
Till en början ville sonen Eliot återvända till Lyon, till sina kompisar och deras gamla lägenhet. Men i dag har han funnit sig tillrätta och har fått nya vänner.
– Jag trivs jättebra med allt, säger han med självklarhet.
Eliot och Emile leker med ett basketspel som tillver kats i just träslöjden och kramar om familjens hund Brindille, som är glad att lillhussarna kommit hem från skolan.
– Vi ska baka sen, säger de och börjar plocka fram deg som de förberett.
Matintresset kommer förmodligen att gå i arv, likaså det konstnärliga intresset. Emile gillar att vika papper och ägnar mycket tid åt detta. Pappa Pierre gör illustrationer, vilket han delvis levde på i Frankrike. Hans teckningar föreställer familjens liv på gården, sett ur ett humoristisk perspektiv där växterna tagit över lite mer än bara åkrarna runt omkring.
– Vi ska använda dem för att samla in pengar till nya växthus via crowdfunding. Men kanske satsar jag på att göra illustrationer till annat också igen. Vi får se. Det finns inte så mycket tid än, säger Pierre.
Grönsakerna har som sagt tagit över deras liv. I dag kan de erbjuda det mesta i grönsaksväg, allt fördelat på fjorton olika tegar och ibland i delar av vardagsrum och kök. Bara grönsaksorterna som ska pysslas om är minst ett 40-tal olika.
– Morötterna är kanske viktigast. Svenskar gillar morötter.
Redan i februari är det dags att börja med sådd för de grödor som behöver tid. Vila finns det inte mycket tid till.
Knaltens ekologiska grönsaker som gården kallas har öppet en dag i veckan under säsong, annars reser odlarna själva runt och säljer.
– Det är roligt att möta alla människor som köper det man har. Framför allt efter allt arbete som vi lagt ner på att göra allt för hand, säger Sonia.
Hon och Pierre ångrar inte en sekund beslutet att följa sin dröm och lämna Frankrike och storstaden för en gård på landet i Sverige.
– Vi älskar det här livet.
Sonia och Pierre om …
… den första svenska vintern:
– Vi gillar både snö och kyla, så det var inga problem.
… den första svenska sommaren:
– Vi fick köpa svarta gardiner för att kunna sova. Det var ljust hela tiden kändes det som.
Av Susanne Stamming