Så tvättade man förr – ett tungt arbete för kvinnor
Förr kunde man se när det hade tvättats. Då hängde både underkläder och sängkläder på torklinan i trädgården. Torklinan var flera meter lång och sträckte sig från ena sidan av tomten till den andra.
Doften av nytvättat följde med vinden en bra bit. Och man kunde höra smattret från sängkläderna som fladdrade på torklinan. Tvättade gjorde man för hand, liggandes på knä vid vattendraget eller vid tvättbaljan. Det var ett idogt arbete med att först blötlägga tvätten, och sedan ett hårt arbete med att slå eller gnugga bort alla fläckar mot en sten eller tvättbräda. Det var ett arbete som krävde att kvinnorna hade starka nypor.
Att tvätta var ett projekt som kunde ta flera dagar. Man stortvättade på hösten och våren. Man hade det man kallade storbyk. Nu fyller vi tvättmaskinen flera gånger i veckan. Vilket resulterar i att vi idag tvättar sönder våra kläder innan de hinner bli slitna.
Sköljde tvätten i isvakar
Gamla filmer visar kvinnor som ligger på knä vid isvakar och sköljer tvätten. Men enligt Eva Blomqvist, intendent på Textilmuseet i Borås, så var inte själva sköljningen det tyngsta arbetet. Det som var tyngre var allt vattenbärande.
Hur man stortvättade förr
"Hemmets bok" från 1909 beskriver gången för en normal stor-tvätt så här:
Dag 1 - Hårt smutsade kläder blötläggs i kallt vatten.
Dag 2 - Några av kläderna flyttas till kar med stark sodalut. Medan andra kläder gnuggas in med såpa och läggs i stora kar med vatten. Det är rymliga kar och ibland hälls det en skvätt fotogen i vattnet.
Små detaljer som manschetter, kragar, spetsar och knappar sprättas loss och tvättas för sig.
Dag 3 - Vatten värms upp i bykgrytor (stora tvättkar) . Kläderna gnuggas för att sedan kokas i grytorna. Sedan tar man upp plaggen och gnuggar dem i nytt vatten med såplut. Efter det ska varje plagg "klaras" i en ny balja med vatten och tvättvål. Varje plagg sköljdes flera gånger i sköljvatten.
Dag 4 - Tvätten läggs till sist i ett vattenbad där den får ligga i till dag fyra. Då tas den upp ur badet och vrids ur. Vit tvätt ska "blånas" för att se fräsch ut. Det gör man genom att skölja tvätten i vatten med ultramarint pigment.
Bacillskräck
Man kan läsa i gamla husmorsböcker att man var noga med tvätt och hygien. Det vädrades, och tvätten skrubbades och kokades. Idag när vi tvättar är det mycket för att tvätten ska lukta gott. Förr handlade tvättandet om att få bort smuts, kolera, tyfus och löss.
Ingen miljövänlig tvätt förr i tiden
Förr använde man kemikalier som kunde fräta sönder både händer och tvätt. Bensin, svaveleter, fotogen och ammoniak var några av de kemikalier som använde för att få bort fläckar på tvätten. Man blandade soda, vatten och klorkalk och fick "Eau de Javelle", ett välkänt tvättvatten förr.
Det var dåtidens kemtvätt, och kemikalierna användes även till tvätt som inte tålde vatten. Detta gjorde att kemtvätten blev populär redan på 1800-talet. Tidigt 1900-tal kom böcker där kvinnorna kunde lära sig att kemtvätta med till exempel bensin. Att lämna bort ömtåliga kläder till tvätterier kunde vara kostsamt, men när kvinnorna lärde sig att själva tvätta dessa hemma blev det billigare.
Den farliga luten
Man tvättade i asklut eller hemkokt såpa. Luten lakades ur björkaska som lagts i vatten. Luten som var starkt frätande, kokades med olja eller fett till såpa. Det hände olyckor i hemmen med luten. Det talades om lutungar – barn som hade misstagit luten för något drickbart. Den starkt frätande luten brände sönder dem i mun och hals.
Gemensamma tvättstugor började byggas på 30-talet
Runt 1930 började staten bidra till att föreningar och byalag kunde bygga gemensamma tvättstugor. Och bostadsföretagen började bygga tvättstugor i sina hyreshus. Man ville göra Sverige rent, ljust och sunt.
På 50-talet blev det populärt att vara hemmafru igen och i städerna blommade utbyggandet av tvättstugor.
I tvättstugan kunde det finnas bykkar i stål, elektrisk tvättmaskin, torkrum med fläkt och centrifug. Tvättstugan kunde ha ett stort rum med en stenbordsmangel – en stor koloss som fyllde hela rummet. På bordet rullade stora trärullar och ovanpå dessa rullade en stor stenskiva.
Därefter dröjde det inte länge innan de mindre hemmatvättmaskinerna kom. Dessa gjorde att stortvättsepoken var förbi. Nu när varje hem har en egen tvättmaskin tvättar vi oftare och mindre tvätt per gång. Och tack vare torktumlaren hänger vi sällan ut tvätten längre. Om du vill uppleva lavendeldoften i luften och höra kruset från tvätt som fladdrar i vinden. På samma sätt som förr i tiden. Häng upp dina lakan på tork ute i det fria.
Källor: Tekniska Muséet, Land, Länsstyrelserna
