Dölja missbruk: Ulrika försökte gömma alkoholvanorna på jobbet
Hon var ensamstående trebarnsmamma, framgångsrik på jobbet och sällan sjukskriven. Men i hemlighet drack Ulrika alldeles för mycket.
– Det finns en bild av hur en alkoholist ser ut, oftast en man som är tydligt påverkad, sitter på parkbänken och är hemlös. Jag levde inte upp till den bilden, de flesta alkisar gör inte det och jag tror att det är därför vi går under radarn.
Även om det såg bra ut på ytan så drack jag så att jag hade minnesluckor
– Även om det såg bra ut på ytan så drack jag så att jag hade minnesluckor, säger Ulrika Skogland, 52.
Ulrika drack inte alkohol förrän hon var 18 år, men festade allt mer efter att hon flyttat från norra Sverige till Stockholm, och började jobba i turism- och hotellbranschen. Hon gjorde sig snabbt känd som duktig på sitt jobb. Framgångar firades med fester och belöningsresor.
Drack för mycket på personalfester
Det hände att arbetskamraterna fick leda henne till hotellrummet när hon druckit för mycket och att chefen sa till henne att hon måste skärpa sig – det blev för mycket alkohol på personalfesten.
– Jag led ofta av ångest och skammen var stor efter en sådan kväll. Alla kan dricka lite för mycket någon gång, jag drack allt oftare för mycket.
Ulrikas råd till dig som dricker för mycket
1. Varningstecken att se upp med:
- Du dricker mer än du tänker att du ska göra ibland.
- Du dricker som en ”medicin” mot att må dåligt, för att sova bättre, för att du är stressad, ledsen, orolig.
- Dina närstående reagerar på ditt drickande och tycker att du dricker för mycket.
2. Berätta om problemet:
För chefen, kolleganeller någon annan på jobbet. Hur du berättar spelar ingen roll, det viktiga är att du gör det. Vänd dig till HR om det känns tryggare. När du har berättat, nöjd dig inte med råd som att “ta tag i problemen själv och skärp dig”. Var öppen med att du kan behöva behandling. Ta all hjälp du kan få och sök dig till öppna självhjälpsmöten för att träffa andra som delar dina erfarenheter.
3. När du slutat dricka:
Gör något som avleder tankarna när suget sätter in. Skapa nya rutiner. Jag ringde en vän, gick på ett självhjälpsmöte, grät, åt godis, gick undan och bara andades.
– Nog tror jag att en del kollegor och chefer anade att jag hade problem, men det tar emot att säga något eftersom man är rädd att ha fel. Det underlättade för mig att intala mig att andra inte märkte något.
Höll avstånd från kollegorna
Ulrika säger att hon utövade social distansering långt innan pandemins tid.
– Jag höll mig på avstånd från kollegorna för att de inte skulle känna att jag luktade alkohol.
Ulrikas tre barn var 4, 4 och 6 år när hon och barnens pappa skilde sig. Efter skilsmässan var det svårt att dricka varje dag, men hennes tankar var ofta uppfyllda av alkoholen.
Hon införde en rad regler för sig själv. ”Jag får inte dricka efter klockan 21, inte dricka ensam, inte köpa hem annat än små flaskor” och så vidare.
– Men det var bara ett sätt att lura sig själv.
Innerst inne visste Ulrika hela tiden att hon hade problem och hon kände starkt att hon inte ville förstöra barnens uppväxt. Hennes närmaste omgivning var också trött på drickandet, föräldrar och syskon var oroliga.
Erkände missbruket
Vändpunkten kom när Ulrika lyssnade på en föreläsning om alkohol och droger. Hon var där i egenskap av chef, med personalansvar.
– Vi fick lära oss vilka tecken man ska hålla utkik efter hos medarbetarna och hur man ska agera om någon i arbetsgruppen verkar ha alkoholproblem. Jag stannade kvar efter föreläsningen och sa som det var: att jag inte trodde att någon i arbetsgruppen hade problem, men att jag visste att jag själv var alkoholist.
Efter kontakter med HR-avdelning och chef fick Ulrika börja i en behandling samtidigt som hon fortsatte att jobba halvtid.
Jag berättade aldrig något om alkoholproblemen för mina kollegor
– Det var en bra lösning för mig. Jag trivdes med att jobba och det var bra att ha kvar mina rutiner. Jag berättade aldrig något om alkoholproblemen för mina kollegor när jag gick i behandling. Det var för privat, säger Ulrika.
När hon till slut berättade för kollegorna var det några som sa att de förstått, och andra som aldrig hade kunnat tro att Ulrika var alkoholist.
Se också: Alexandra utsattes för sexuella övergrepp som barn - såldes till okända män
Behandlingen gick bra för Ulrika. Hon hade själv sökt hjälp och var motiverad.
– Bästa terapin var de självhjälpsmöten som jag deltog i. Det var en befrielse att träffa andra som hade haft samma problem. Jag var inte ensam! Det är också i självhjälpsgrupperna jag hämtat kraft när jag mött kriser senare i livet. Jag var ju van att hantera kriserna genom att dricka, nu går jag till samtalsgruppen istället.
Nykter sedan 10 år
Det är 10 år sedan Ulrika blev nykter och hon har inte druckit en droppe alkohol sedan dess.
– Vad skulle barnen få för tillit till mig om jag började dricka igen? Jag har varit helt öppen med dem, de vet att jag är nykter alkoholist. Det var inte lätt att bli nykter, men det var verkligen värt det!
I dag lever Ulrika familje-liv med barnen och en ny man. Hon driver ett eget företag och jobbar bland annat med förändringsledning. Hon tycker att det är viktigt att våga prata om beroende och olika typer av skadligt bruk. I vår ger hon ut en bok där hon berättar om sin egen resa till nykterhet och även andra kvinnors förändringsresor.
– Det finns ett behov av att prata mer om alkoholmissbruk och att man faktiskt kan sluta dricka. När man är mitt i missbruket så tror man inte att det går.
Ställ frågan under pandemin
Ulrikas råd till den som misstänker att någon på jobbet har alkoholmissbruk är att våga lyfta ämnet.
– I pandemitider med mycket hemmaarbete kanske frågan ska ställas till hela arbetsgruppen. ”Hur går det för dig med alkoholen i pandemitider?” Det kan bli vändpunkten för en person med riskbruk eller missbruk.
– Ställ frågor i grupp men be att medarbetare svarar privat, detta är inget som ska diskuteras på kafferasten.