Tess blev kvitt sin tinnitus tack vare sjukgymnasten
Tess Drotthammar, 22, älskar musik. I december förra året, på en spelning på en klubb i Göteborg, hände det som inte fick hända. Volymen var hög, och plötsligt kände hon hur det började göra ont i öronen.
– Jag liksom kände hur något sprack! Det kändes som att öronen blödde, så ont gjorde det, och jag tänkte direkt att nu fick jag tinnitus.
När Tess vaknade dagen efter var tjutet i öronen det första hon tänkte på.
– Det var jättejobbigt, och det blev bara värre för jag blev besatt av det. Mitt i ett samtal kunde jag hålla för ena örat och kolla så att ljudet var kvar. Varje gång jag gjorde så bekräftade jag för min hjärna att jag hade tinnitus. Det blev en ond cirkel, berättar Tess.
Veckorna efter fick hon även värk i käkarna, huvudet och axlarna. Hon blev mer och mer ljudkänslig och fick lock för öronen.
– Jag sjunger och när jag gjorde det kändes det som att ljudet inte tog den vanliga vägen från munnen in i öronen, utan som att det kom inifrån huvudet. Det är svårt att förklara, men lite som om jag var under vatten.
Rädslan för att inte kunna fortsätta sjunga, lyssna på sin älskade 70-talsrock eller gå på konserter blev bara starkare.
Eftersom Tess blev alltmer ljudkänslig undvek hon situationer med höga ljud eller mycket ljud.
– Men jag hade tur. Viktor, som jag bor med, har en bror som har tinnitus. Via honom fick jag en tid hos Helena Löwén-Åberg som är specialist på tinnitus. Jag var ordentligt skeptisk, och hade in-ga förväntningar på att hon skulle kunna hjälpa mig. Men vilken skillnad det blev, säger Tess.
När vi ses på uteserveringen vid ett kafé i Majorna i Göteborg är hon inte ett dugg besvärad av sin tinnitus. Bredvid oss kör spårvagnar och bilar förbi. Barnfamiljer sitter och fikar runtomkring, men ljuden stör inte Tess. Hennes tinnitus finns där, men hon märker knappt av den och bryr sig inte heller om den.
Bestämde sig
Och det var det sjukgymnasten Helena började med att förklara för Tess vid första besöket. Att tinnitus inte är en sjukdom, och att hon var tvungen att sluta lyssna efter oljudet.
– Det första jag gjorde när jag kom hem var att jag slutade hålla för öronen för att kolla om ljudet var kvar. Jag bara bestämde mig för att sluta, och då blev det med en gång mycket bättre, när jag inte fokuserade på det.
Tess fick också veta att värken i käkar, huvud och nacke kom av stressen över tinnitus och all ångest hon byggt upp inom sig. Bara att få veta det, och att problemet inte behövde vara för evigt, var en lättnad.
– Man har ju hört sådana katastrofscenarier med tinnitus, så jag var rädd. Men Helena sa till mig redan första gången att skita i det, och det gjorde jag. Jag fick också avslappningsövningar för käkarna, och de hjälpte.
Tess var hos Helena fyra gånger under våren. Sista besöket var i mars, och då hade de egentligen inget mer att diskutera. Då hade Tess lärt sig att leva med sin tinnitus.
Nu hör hon den knappt och hennes liv är i stort sett som innan. Hon älskar att lyssna på musik på hög volym, hon sjunger och spelar med sitt band.
Tess har börjat jobba på ett äldreboende, och numera finns egentligen ingen situation som hon undviker.
– Men jag har mer respekt för att skydda min hörsel. Jag har öronproppar, som jag köpte direkt. Sedan fick jag en lista av Helena på ljud som öronen ska klara, så att jag vänjer mig vid dem och inte använder öronpropparna i onödan. Stressen över min tinnitus har helt försvunnit, och i och med det så försvann nästan problemet också, säger Tess och ler.