Stress och migrän utlöste TIA och stroke!

Det var en hektisk tillvaro med mycket stress. Men en dag rasade tillvaron för Renée Lingström. Hon föll ihop på gräsmattan en sommardag. Då förstod hon inte att det var en TIA, transitorisk ischemisk attack, en så kallad mini-stroke. Hade hon gjort det hade hon undvikit dramatiken några veckor senare.

– Jag hade fullt upp på jobbet och på fritiden. Men med facit i hand betalade jag ett alldeles för högt pris för att jag inte kunde säga nej. Jag trodde att jag orkade hur mycket som helst, säger Renée, 43.

Renée är uppvuxen på Gotland med sin mamma och sin syster. För snart fyra år sedan flyttade hon från Visby till ett samhälle tre mil österut på Gotland, Romakloster. Där bor hon med sin 22-årige son Jim och sina tre katter. 19-åriga dottern Felicia har flyttat hemifrån.

Flera migränattacker

Renée har ofta ont i huvudet och ibland migrän. Problemen startade när hon var femton år, då började hon få flera migrän- attacker per månad till och från.

– Det var läskigt första gången, men sedan vande jag mig. Jag fick synförändringar en halvtimme före huvudvärken och lärde mig att ta medicin i tid för att lindra anfallen, berättar Renée och klappar en av katterna som spinner i hennes famn.

Hon njuter av stillheten på landet. Ett lugn hon aldrig kände för några år sedan. Då arbetade hon heltid som administratör på ett företag som erbjuder tjänster inom el, ventilation och vvs. Hon hade även sidouppdrag på fritiden och var bland annat ordförande i bygdegårdsföreningen, ledamot i regionfullmäktige och god man åt en pojke. Hon hade ett späckat schema från morgon till kväll sju dagar i veckan, samtidigt som hon var ensamstående mamma.

Kände sig stressad

Hon mådde inte bra och kände sig utarbetad.

– Jag var så stressad att jag hade svårt att sova och sömnbristen gav mig migrän. Det var jobbigt och det kändes som om jag skulle gå in i väggen när som helst. Kanske var det därför som jag inte blev förvånad när allt rasade.

Hon glömmer aldrig den där sommardagen i mitten av juli 2015. Det var fint väder. Renée var ute och hängde tvätt när hon plötsligt började känna sig konstig i kroppen.

– Jag fick jätteont i huvudet och höger arm domnade bort. Jag var ensam hemma och tänkte gå och lägga mig men kände att jag inte kunde gå, så jag la mig på gräsmattan och försökte härda ut smärtan. Jag hade en underlig känsla av att inte vara närvarande, berättar Renée som än i dag får gåshud av minnet.

Strålande smärta i armen

Hon var övertygad om att det var kraftiga utbrändhetssymtom.

– Jag trodde att det var min kropps sätt att säga ifrån. Att det var en överansträngning i kombination med vätskebrist, för det var trots allt varmt. Kraftiga smärtor strålade ut i armen och det pågick ungefär en halvtimme. Det var jätteobehagligt.

Renée tvingades lägga sig på altanen en stund innan hon tog sig in och fick lägga sig på vardagsrumsgolvet. När smärtan började släppa la hon sig i sängen och somnade direkt.

– Det är klart att jag kände mig orolig och övervägde att ringa efter en ambulans men gjorde det ändå inte, konstigt nog. Hade jag vetat att det var en TIA hade jag förstås absolut gjort det.

Ett nytt migränanfall

Någon vecka senare gick Renée till en vårdcentral och berättade hur dåligt hon mådde av all stress. Resultatet blev en sjukskrivning på 25 procent under ett par veckors tid. Bara två dagar efter läkarbesöket, i början av augusti, fick Renée ett svårt migränanfall igen. Hon tog en tablett och somnade. När hon vaknade kände hon sig konstig och under hela arbetsdagen var hon omtöcknad. När hon kom hem vilade hon sig och blev piggare.

– Mina kompisar ringde och bad mig hänga med på en tur med motorcykeln. Jag har mc-körkort och älskar att köra. Det gick bra till en början men på vägen hem kom olustkänslan tillbaka och jag kunde knappt se något längre. Jag körde jättesakta hem för att inte krocka och sen däckade jag i sängen.

Körde till akuten

På tisdagen åkte hon från jobbet för att köpa frukost. Då gick hon rakt på en stolpe i affären. När hon sedan satte sig vid datorn på jobbet såg hon ingenting på skärmen och hade svårt för att hitta markören. Renée förstod att nu var det allvar och bad en kollega att köra henne till akuten. Där gjorde man olika tester och tog en datortomografi. Renée hade drabbats av en stroke – bara 42 år gammal.

– Jag var ledsen och rädd för att jag inte skulle få ett normalt liv igen. Vad skulle hända med mina barn om jag aldrig mer kunde prata eller flytta hem igen. Jag såg andra på avdelningen som var så hjälplösa att de fick bli matade. Det kunde lika gärna varit jag som suttit där.

Läste om TIA

Migrän hade utlöst stroken enligt läkarna, och migränen berodde i sin tur på stress. Efter några dygn fick Renée lämna sjukhuset och sökte då information på nätet om slaganfall. Då läste hon också om vad en TIA är för något och förstod att det var det hon fått en kort tid före sin stroke.

– Jag var arg på mig själv för att jag inte hade förstått att det var en TIA. Hade jag bara vetat det hade jag sökt vård och sluppit mycket onödigt lidande. Det var frustrerande.

Eftersom Renée hade fått femtio procent synbortfall på båda ögonen fick hon inte köra bil under de första sex till åtta veckorna till att börja med.

– Vi har ingen kollektivtrafik härute, så de första veckorna var påfrestande. Jag kände mig låst och kunde inte ens ta mig till affären. Mamma fick handla mat.

Tar olika mediciner

Efter tre månader gjordes en ny synundersökning och Renée fick åter köra bil. Hon började jobba heltid efter sex månaders sjukskrivning. I dag tar hon tre olika mediciner och mår mycket bättre än tidigare. Det som hänt har blivit en väckarklocka.

– I flera år hade jag svårt att koppla av om det var fullt i tvättkorgen eller om jag inte hade städat. I dag är jag mer lugn och tillfreds och har inte dåligt samvete över att ligga på soffan eller lösa korsord en hel dag.

Efter stroken har hon lärt sig tacka nej till saker som tar mer energi än vad det ger och hon har färre åtaganden på sin fritid.

Påmind om stroken

Men ibland blir hon påmind om att hon fått en TIA och stroke.

– Jag rör ihop saker och kan till exempel sätta skorna på fel fot. Jag klarar inte längre av att ha många bollar i luften.

Hon tar även bättre hand om sig själv genom att vara noga med att äta, motionera och sova bra. Hon känner sig som en ny människa och det tycker även hennes särbo Eric. De träffades i början av sommaren 2014 men efter stroken klarade inte Renée av pressen att ge sig in i ett fast förhållande och deras relation rann ut i sanden. Men de hade kontakt då och då och började träffas igen förra våren.

– Det var som att vi bara fortsatte där vi slutade sist, efter en lång paus. Vi hade båda vuxit som människor.

Renée vill uppmärksamma andra på hur viktigt det är att lyssna på sin kropp och söka vård i tid.

– Har man riktig otur kan en obehandlad TIA leda till döden. Jag är tacksam över att jag hade tur!

Text: Therese Cedergren Bild: Stig Hammarstedt

Läs också: Promenader minskar risken för allvarlig stroke