Sara Dahlström: Träningen har fått mig att älska min kropp
Fitnessfeministen Sara Dahlström gick upp i vikt efter en hjärntumör
Sara Dahlström tar emot i en fantastisk lång, grön klänning som svänger och böljar kring kroppen. Hon är barfota, rak i ryggen och har satt upp håret i en hästsvans.
Om jag inte hade sett hennes instagrambilder hade jag haft svårt att föreställa mig att just den här tjejen tävlar i att lyfta stenar, dra slädar med flera hundra kilo och välta bildäck. Ännu svårare hade jag haft att tro att hon opererat bort en hjärntumör.
I dag driver hon bloggen Fitnessfeministen.
– Från början bloggade jag bara om hur det var att lyfta tyngder. Med tiden märkte jag att läsarna tyckte att det var skönt att det inte var någon som var smal som pratade om träning.
Det handlar om att må bra
– ”Fitnessfeministen” låter bra och lite catchy. Fitness är väldigt förknippat med de supersmala som står och poserar. Jag kan tycka att det är lite kul att ta tillbaka det ordet. Egentligen handlar det om att vara stark och vältränad och må bra och vara i form för livet. Framför allt tycker jag att det är kul att så många som håller på med fitness blir irriterade och inte tycker att jag ska få använda ordet.
Det är spännande hur laddade ord kan bli. Inte minst kring vem som får använda dem. Tjock är ett annat, väldigt infekterat ord.
– Men jag kallar mig tjock. Jag tycker det känns rimligt att det ordet ska användas på samma sätt som smal. Det är ett beskrivande ord. Om vi tycker att det är en förolämpning så handlar det mer om våra egna värderingar och vad vi tycker om tjocka människor. Jag hoppas jag kan vara med och neutralisera ordet.
Hade komplex för att jag var för smal
Hur var ditt förhållande till din kropp när du var yngre, hade du några komplex?
– Ja, och det är nu det blir intressant. För mitt största komplex var att jag var för smal. Jag fick gå till skolsköterskan och väga mig regelbundet. Det var jättejobbigt när jag var tretton, fjorton år och killarna ville ha en tjej med kurvor. Jag hade kunnat betala för att gå upp i vikt då. Men hur jobbigt det än var så går det inte att jämföra med vad man får höra när man är tjock.
Livet förändrades hastigt när Sara fick reda på att hon hade en hjärntumör.
– Tumören satt på min hypofys. Nu i efterhand har jag förstått att jag är född med tumören, så redan när jag var liten var min hormonbalans lite störd, men åt andra hållet. Det var därför jag var så underviktig.
Hur upptäcktes tumören?
– Genom att jag började se suddigt och hade ont i huvudet. Då gick jag till skolsköterskan som sa att jag hade migrän. Det trodde jag på länge, men blev tröttare och tröttare. Till slut gick jag till vårdcentralen och där förstod husläkaren rätt snabbt vad det handlade om. Han sa åt oss att åka till akuten direkt, det fanns inte ens tid att skicka remiss. Några dagar senare röntgades jag och då såg de tumören.
De där dramatiska dagarna minns Sara som genom ett töcken. Hon var trött och låg mest och sov.
– Men själva beskedet kommer jag aldrig att glömma. Jag kräktes och mamma svimmade väl, i princip. Sedan gick allt så snabbt. Tumören satt så illa till att jag kunde bli blind när som helst. Jag fick beskedet på eftermiddagen och morgonen efter opererades jag i Linköping. Jag hann inte tänka så mycket. Det var bara att hänga på.
Då var Sara 17 år och mitt i gymnasieåldern. Hon tävlingsdansade på hög nivå, gick på fester och träffade kompisar. Mycket i tillvaron vändes upp och ner efter operationen. Men det har gett henne nya insikter och en väldig kärlek till kroppen och sina egna förmågor.
I dag är Sara 25 år och redan chefredaktör på Hälsa och Fitness. På ett av hennes första omslag som chef för tidningen satte hon en stor bild på sig själv med rubriken: ”Tack vare hjärntumören har jag lärt mig älska träning – och mig själv”.
Utan läkemedel dör jag efter två dagar
Jag ber henne förklara.
– Läkarna var tvungna att förstöra hela hypofysen vid operationen vilket gör att jag inte har någon fungerande hormonbalans i kroppen. Jag måste ersätta allt med läkemedel, utan kortisol i två dagar så dör jag, säger Sara allvarligt.
Alla som får den här sjukdomen går upp i vikt och det är i princip omöjligt att vara smal. Men Saras enda tanke som 17-åring var att bli smal igen. Då visste hon ingenting om begreppet kroppspositivism.
– Jag stod på löpbandet eller crosstrainern en timme om dagen. Jag tyckte det var fruktansvärt tråkigt, men jag ville göra allt för att bränna kalorier. Efter ett tag testade jag ett kettlebellpass och crossfit. Då upptäckte jag att jag tyckte det var så himla roligt så jag glömde kolla på klockan. Just det här med att lyfta tunga vikter har varit totalt avgörande för att jag ska acceptera mig själv och min kropp.
Vad var det i det som du tyckte var så himla roligt?
– Det är en ganska mäktig känsla att hålla tunga vikter, att klara av att lyfta eller pressa en vikt jag aldrig trodde att jag skulle klara. Det förstärker självkänslan, man ser sig själv lite utifrån och tycker att man är rätt cool, haha. Jag kunde känna mig stolt över min kropp på ett sätt som inte har något med hur den ser ut att göra. Det var så jag började inse att min kropp hade ett annat syfte än att bara se ut på ett visst sätt.
Sara har tagit sin träning till ganska ovanliga nivåer. Hon lyfter stenar, drar kärror med 350 kilo, välter traktordäck och tävlar i Strongwoman.
– Till skillnad från tyngdlyftning och styrkelyft så är det några konkreta grenar som är med varje gång vi tävlar. Det kan handla om att lyfta en sten eller dra en släde så långt som möjligt, välta däck eller pressa en stock. Det är väldigt varierat och de kan hitta på lite kluriga grenar. Jag gillar att vara med på det.
Sara har inspirerat många av sina följare att våga sig fram till de fria vikterna på gymet.
Träning är inte så krångligt
Vad är dina bästa tips?
– För det första så tycker jag du ska ta med en kompis. Det behöver inte vara att kompisen är mer van vid fria vikter, men bara att ni är två kommer att hjälpa jättemycket. Om man är osäker så kan det vara en bra investering att hyra en PT-timme. Men framför vill jag framhärda att träning inte är så krångligt. Det funkar lika bra att vara inne på mitt instagramkonto eller kolla på andra kvinnor som lyfter tunga vikter. Fejka det lite, fejka självförtroendet och gå in vid de fria vikterna, så kommer ingen tycka att det är konstigt att du är där.
Eftersom det är i princip omöjligt för Sara att hitta exakt rätt nivå på kortisolet, så märks medicineringen tydligt på hennes energinivåer i vardagen.
– Jag måste ta tupplurar ibland och planera in träningen på lunchen, efter arbetsdagen är jag alldeles för trött. Jag kan gå och lägga mig vid 18-tiden på kvällen.
Medicineringen och biverkningarna kan också vara påfrestande mentalt.
– Om jag tar en lite högre dos i tre dagar vet jag att jag kommer att gå upp fem kilo, till exempel. De tankarna finns ju kvar fortfarande. Det är inte bara att börja älska sig själv, så enkelt är det inte. Vi lever fortfarande i ett väldigt utseendefixerat samhälle. Hur mycket vi än påstår att vi älskar våra kroppar så tror jag att alla kvinnor är osäkra ibland, att alla tvivlar på sig själva.
Jätteviktigt att ha roligt
Vad har du för knep att stå emot det där?
– Jag har turen att ha så många följare på sociala medier som skriver så mycket bra. Ofta tänker jag på vad andra kroppspositiva profiler, som Stina Wollter, har gjort för mig. Om jag inte hade sett andra kvinnor som går i bikini även om de inte är jättesmala, lägger ut filmer där de dansar och låter kroppen dallra, så hade jag aldrig kommit i närheten av där jag är nu. Träningen och kroppspositivismen förstärkte nog varandra.
Sara Dahlström poängterar att det är jätteviktigt att ha roligt när man tränar, för man blir inte lycklig av att göra något man hatar.
– Det är det vanligaste misstaget folk gör. De har en bild av vad man måste göra. Om det så handlar om löpning eller styrketräning. Men om du tycker träningen är tråkig kommer du bara hitta på ursäkter för att slippa. Även om du fortsätter kämpa trots att du tycker att det är jättetråkigt så innebär det att du lägger en väldigt stor del på något som du faktiskt hatar.
Om du hade mött dig själv när du var sjutton år – vad skulle du säga då?
– Jag skulle tipsa om kropps- positiva instagramkonton att följa. Stina Wollter, Kobran hugger till och typ mig, haha. Och säga att vara smal inte är det viktigaste som finns i livet. Det finns så mycket mer än det. Vad är det för mening med att se ut på ett visst sätt om du inte kan göra saker som du vill, för att du är för trött eftersom du inte ätit någonting? Det finns ingen mening med det.
Sara slår ut med händerna och får det att låta så enkelt. Och det är det nog. Det finns faktiskt ingen mening med att gå hungrig och vara kraftlös. Nästa gång jag går till gymet ska jag banne våga mig på de fria vikterna.
Detta är Fitnessfeministen
Namn: Sara Dahlström
Ålder: 25
Bor: Kungsholmen, Stockholm
Familj: Mamma och pappa i Kalmar, två systrar i Stockholm och hunden Sivan.
Gör: Chefredaktör på Hälsa och Fitness
Aktuell: Med bloggen Fitnessfeministen
Av Hillevi Wahl
Foto: Jessica Lund, privatbilder
Till varje reportage i den här serien hör en podcast – en ljudfil på internet du kan lyssna på gratis. Den heter Kroppspodden! I det här avsnittet kan du höra Hillevi Wahl prata med Sara om bland annat:
”Jag kan inte bli spontant gravid”.
”Jag ser inte min sjukdom som ett hinder.”
#minkroppminkompis
Strunt samma om kroppen är tjock eller smal, eller vad andra tycker om hur den ”borde” se ut. Du har bara en kropp och den är fantastisk! Därför drar vi igång en kampanj där vi samlar reportage, filmer och annat kroppspositivt material under hashtaggen #minkroppminkompis.
Vill du vara med och peppa andra kvinnor? Gör ett inlägg (en film eller bild eller text) om varför du är kompis med din kropp. Märk det med #minkroppminkompis och lägg upp det på sociala medier. Så syns det att vi tillsammans är många som vill sprida kroppsglädje!
Häng med i kampanjen #minkroppminkompis på Instagram och Facebook – tillsammans kan vi peppa varandra!