Psykologen: Därför njuter feedern av att mata andra
För de allra flesta är svält ingen en stor riskfaktor i dagens Sverige. Likväl frodas lusten att motverka svält som aldrig förr.
Matare – så kallade feeders – finns överallt runt oss och de njuter av att föda oss. Deras lust till matande får utlopp i vanliga vardagssituationer.
De sticker kakfatet under näsan på oss när vi egentligen bara vill ha en slät kopp kaffe med de uppfordrande orden ”Jag har bakat dem själv!”. Eller så sticker de till sina barnbarn glass och godis så fort föräldrarna tittar bort.
Men varför vill feedern mata andra människor? Psykologen Maria Farm anser att vi måste belysa beteendet ur flera vinklar för att förstå det.
Vad är en feeder?
– Det ligger djupt i vår arvsmassa, i vårt dna, att mat är något vi måste kämpa för. Många människor har ju genom historien dött av svält, säger Maria, legitimerad psykolog, KBT-terapeut och författare.
– Det är en stark medfödd drift att hamstra, föda och se till att avkomman överlever. Många har säkert upplevt hur tillfredsställande det är att se sina barn äta mat med god aptit och bli mätta. Där finns det helt säkert en evolutionär orsak till feeder-beteendet.
Även extrema händelser i släkten kan ligga kvar i vårt mentala arv. Maria har haft klienter som är andra generationens överlevare efter svält.
– Rädslan för att bli utan något att äta kan ärvas och ta sig utlopp i att man till exempel hamstrar mängder med mat, fast det egentligen inte finns någon brist.
Och längre tillbaka i historien har de flesta släkter någon form av upplevelse av brist på mat.
– Man ska inte underskatta effekten av detta. Det kan göra att mat blir laddat med trygghetskänslor och även generositet.
En annan historisk faktor som kan ligga till grund för beteendet är att under mitten av 1900-talet var många kvinnor hemma på dagarna. Deras sysslor var då i stor utsträckning centrerade kring mat, säger Maria Farm.
– De behövde förstås få bekräftelse och känna stolthet över det som de producerade. Deras roll var att servera god och fin mat och det blev en del av mångas identitet. Då är det inte konstigt att de trugar om och om igen.
Ätstörning och kompensation
Det är heller inte ovanligt att personer som har en ätstörningsproblematik som anorexia i sin bakgrund får en speciell relation till mat senare i livet, berättar Maria.
– De kan ha ett kvarstående behov av att kontrollera mat på olika sätt. De kan mycket om ämnet och vill gärna uppehålla sig kring det. Det är inte ovanligt att de lagar till andra men utan att ens smaka själva. Det blir ett slags ställföreträdande ätande att se andra äta. Pseudoätandet kan också handla om en tillfredsställelse i att kunna hejda de egna impulserna, man får en känsla av att vara ren och ha kontroll.
Vi kan också använda mat för att undvika obehagliga samtalsämnen. När jobbiga saker kommer på tal hojtar feedern ”mer kakor, någon?!” och samtalet skiftar fokus.
– Mat kan användas för att dämpa och lindra obehag. Speciellt i vissa situationer där man känner sig otillräcklig kan man försöka kompensera eller visa kärlek genom maten. Då kan det vara bra att fundera på varför man känner obehaget, går det att lösa på annat sätt än genom mat?
I en parrelation kan feedern plötsligt födas när hen själv är sugen på sötsaker.
– Om man har en partner som har andra matvanor kan det bli knepigt. Man kan få höra ”men ta en kaka nu då, ska jag sitta här ensam?” eller ”var som folk och ta en chokladbit”.
– Det kan kännas otrevligt att nobba, speciellt om partnern verkar bli sårad vid ett ”nej, tack”. Detta är ett exempel på att vi lägger in tankar och känslor som egentligen handlar om något annat i mat. Om det finns andra konflikter kan det manifesteras just genom maten.
Dålig självkänsla kan bidra
Vi matar våra partners, och det sätter spår runt deras midjor. Men varför matar vi kollegorna? Det kan vara uppmärksamheten som lockar, funderar Maria:
– Man uppskattar kanske att vara den där omtänksamma personen som får uppmärksamhet för sina kakor. Är du en sådan feeder kan du kanske fundera på varför du blir sårad när folk tackar nej.
Arbetskamraten kanske inte vill äta socker eller helt enkelt inte är sugen just då? Vi ska aldrig tvinga oss själva att äta av artighet, menar Maria.
Ett feeder-beteende kan också vara ett tecken på dålig självkänsla.
– Man känner att man inte räcker till. Inte duger det med bara en slät kopp kaffe?! Innerst inne handlar det om vad du tänker om dig själv och vad du tror du har att ge andra.
Speciellt vanligt är den bristande självkänslan i relationen till barnbarnen, med följden att småttingarna lätt översvämmas av sötsaker.
Normalisering och könsroller
– Det är traditionella värden förknippade med att vara mormor. Man ska vara en bonus. Och det är svårare för en mormor än en förälder att säga att i dag blir det bara köttfärssås och ingen efterrätt.
Man kanske ska våga lita på att barnbarnen tycker att det är roligt att vara på besök även utan sötsakerna, menar Maria.
Ännu en anledning att mata andra är att döva sitt eget dåliga samvete. Om alla äter socker blir det inte för mycket socker, utan normalt mycket.
– Det normaliserar beteendet. Om alla gör det så känns det inte lika illa för den som gör det.
När människor samlas blir det ofta över en middag.
– Detta tar ofta värdinnan eller värden från samvaron. Hen förbereder maten medan gästerna sitter och pratar om intressanta saker.
Vi måste också bredda och ändra vårt eget ”ja tack-beteende”, menar Maria:
– Vad vill jag och vad vill jag inte tacka ja till? Vi gör saker slentrianmässigt, för att göra någon annan glad eller för att vi brukar göra det. Men välj aktivt i stunden. I dag vill du ha en bulle, men kanske inte i morgon. Det är du som bestämmer vad du gör och ingen annan.
Är du en feeder?
- Stanna upp och notera ditt eget beteende. I vilka situationer bjuder du och tycker att andra ska äta det du gjort? Vilka situationer, känslor och tankar har du?
- Är det genom att mata andra du känner kärlek och uppskattning? De tankarna är helt naturliga behov av bekräftelse och samhörighet. Men kan du tillgodose och bekräfta dem på andra sätt?
- Tror du att andra kommer på besök för att de vill äta gott? Då kan ditt feederbeteende bero på låg självkänsla. Kan du boosta självkänslan på andra sätt? Eller lita på att andra tycker om dig ändå?
- Konfrontera din osäkerhet. Kanske kan ni faktiskt umgås utan mat och alkohol eller dricka kaffe utan hembakade kakor? Våga testa!
Så tackar du nej – utan att såra
- Bekräfta beteendet, inte maten. Säg till exempel: Vad mysigt av dig att tänka på oss och vad fint du har gjort, du är verkligen omtänksam.
- Var ärlig. Hävda din helt naturliga rätt att få bestämma själv men belöna personens vilja till relation. Säg till exempel: ”Jag försöker tänka på mitt sockerintag, eller jag är faktiskt ganska mätt. Men tack för omtanken.”
- Styr om fokus från mat och uppmuntra till samvaro utan mat. Föreslå själv emellanåt en enkel kopp kaffe tillsammans eller en skön promenad.
- Välj aktivt andra samtalsämnen. Ofta får feedern bara bekräftelse av matlagning. Nästa gång byter du fokus och ställer frågor om helt andra saker. Och uppmana värdinnan att sitta ner och prata i stället för att cirkulera mellan köket och middagsbordet.
Av Petra Olander