PMDS: "En gång i månaden blev jag ett monster"

PMDS (Premenstruell dysforisk störning) är en svårare variant av PMS som lätt kan misstas för någon psykiatrisk diagnos, kanske för att många beter sig som Dr Jekyll och Mr Hyde.

– Om jag bara hade vetat tidigare, tänk så mycket som kunde varit annorlunda, säger Saga Ljunglöf som sent i livet har fått diagnosen PMDS.

Saga är glad att hon sitter här i dag trots allt. Sedan tonåren har hon haft upprepade svåra depressioner och genomlidit många jobbiga perioder om och om igen utan att veta varför. Varken Saga eller alla de hon har mött inom vården tänkte någonsin tanken att hennes problem skulle kunna ha fysiska orsaker.

– Först trodde nog alla att det bara var en tonårsrevolt, men det var mycket värre än så. Jag hade självmordstankar och var nära flera gånger att förverkliga dem, berättar Saga.

Skar sig i armarna

Tonåriga Saga var en tjej med märkliga kläder som rökte och gjorde mycket annat av det enda skälet att hon inte fick och att det väckte uppmärksamhet. Hennes mamma var mest ängslig över vad grannarna skulle tycka.

– Jag skar mig i armarna också, men inte direkt på allvar, utan mer som en del av allt det andra.

Men allt var inte hemskt. Under gymnasietiden träffade Saga killen som skulle bli hennes framtida man och han hade ett positivt inflytande över henne.

– Peter var humanist och matematiker, pluggade mycket och det smittade av sig på mig. Samtidigt tillhörde han också gruppen som stack ut, han såg lite ut som Di Leva, skrattar hon.

Men trots att Saga borde ha varit lycklig som nykär så drabbades hon av skov av depressioner.

– Jag tänkte att det skulle vara skönt att dö och det är ju helt ologiskt med tanke på att det ändå var ganska bra i mitt liv.

Det som skulle hindra henne från att göra verklighet av tankarna var att en av hennes vänner tog livet av sig.

– Jag fick se på nära håll hur dåligt familj och vänner som hon lämnat kvar mådde efteråt. Det tog udden av min dödslängtan och hindrade mig, minns Saga.

I stället hade hon flyttat ihop med Peter och det blev ett ganska bra första år tillsammans. Men sedan fick även Peter se mer av den sida hos Saga som ledde till hysteriska utbrott och gräl.

– Jag var extremt lättkränkt, triggades av nästan vad som helst. Jag kastade saker så att det blev hål i väggarna i vår lägenhet, berättar Saga.

Men det värsta var inte förstörd inredning utan själv- hatet som kom efteråt. Hon slöt sig och släppte inte in någon på riktigt, men samtidigt kunde hon söka hon sig till andra som drevs av samma tankar. Bland likasinnade blev det nästan en tävling om vem som mådde sämst.

– Det var lite trendigt i de kretsarna och otroligt destruktivt naturligtvis, säger Saga.

Ständiga utbrott

Saga började plugga på universitet, men gick in i väggen som 23-åring. Hon ordinerades då en jättedos antidepressiv medicin.

– Jag gick på maxdos rätt länge och mådde helt okej. Tyvärr var en av biverkningarna att jag gick upp i vikt, men hellre tjock än död, ler hon.

Några år senare blev hon gravid och hade sedan ett halvår tillbaka slutat med medicinen. Dottern Signe föddes och Saga mådde jättebra. Två år senare kom sonen Elis och även den graviditeten gick bra. Problemen kom när hon slutat amma 2006.

– Jag blev ett monster. Det var vidrigt. Det var som att falla ner i en avgrund. Jag var vansinnig, ledsen och självmordsbenägen om vartannat, säger Saga.

Hon kommer speciellt ihåg en semesterresa norrut. De hade varit och hälsat på släkt i Umeå och var på väg till Härnösand. Under tiden var Sagas svärmor kattvakt och hade av misstag släppt ut innekatten i trädgården.

– När hon berättade det i telefonen ylade jag nästan. Jag sa till Peter att stanna bilen för annars skulle jag slå sönder någon, berättar Saga.

De stannade vid en naturskön campingplats som de besökt tidigare, men nu kunde hon inte njuta en sekund.

– Jag märkte att jag nästan stod jämte mig själv och undrade vad jag höll på med. Det var ett enormt förakt för mig själv. Mina barn fick stå ut med så mycket, men den här gången skrämde jag slag på dem, säger Saga.

Med åren blev hon mindre arg utåt, men mer destruktiv mot sig själv. Fler och fler gånger märkte hon att hennes skov blev längre.

Vid ett tillfälle spillde hon mjölk på golvet, sprang ut vrålande barfota i snön och bestämde sig för att aldrig mer gå hem. Saga gick ner mot vattnet och satte sig där. Hon ville inte förstöra sina barns liv och tyckte det var bättre att hon inte fanns. Samtidigt var förstås hennes barn ledsna över att mamma var försvunnen. Allt för lite spilld mjölk.

– Jag kände mig helt värdelös och gick in i ett djupt mörker. Var borta i åtta timmar vilket måste ha varit ett helvete för min familj.

Peter gjorde till slut det enda han visste för att rädda livet på henne och körde Saga till psykakuten. Där fick hon hjälp, men det fanns ingen långsiktig plan för henne i vården.

PMS och ägglossningspsykos

Till slut – hösten 2013 – började Saga se ett mönster. Hon hade tidigare läst något i en tidning om PMS och ägglossningspsykos.

Tankarna hade hon med sig när hon efter att ha fyllt 40 år skulle gå en kurs i naturlig familjeplanering. Där skulle hon hålla koll på sin menscykel för att skydda sig mot graviditeter med hjälp av säkra perioder. Saga fick notera tid för ägglossning och mens i en månadsdagbok.

– Då först insåg jag hur jag påverkades av var jag befann mig i min cykel. Att depressionerna alltid kom efter att jag haft ägglossning. Jag började googla runt helt maniskt. Det var som en uppenbarelse. Varför hade ingen tagit upp detta tidigare? säger hon och skakar på huvudet.

När Saga sedan tittade genom sin dagbok över sitt mående under månaden upptäckte hon att det var skrattretande tydligt. Hennes depressioner, utbrott och lättretlighet berodde på hur hon fysiskt reagerade på hormoner och förändringar i hormonerna.

Hon försökte med olika p-medel för att få balans, men tyvärr fick hon biverkningar. Då hittade hon en psykiater med expertis inom PMS.

– Jag är tydligen ett praktexempel på PMDS – den svåraste formen av PMS. I dag har jag fortsatt med den låga dos antidepressiv medicin som hon ordinerade och det har jämnat ut mitt mående. Dessutom äter jag tillskott av B-vitamin, D-vitamin och zink, berättar Saga.

– Jag har fått mitt liv tillbaka.

Fakta PMDS

Premenstruell dysforisk störning är en svår form av premenstruella besvär som drabbar 3–7 procent av kvinnor i fertil ålder.

En del av symtomen är irritabilitet, nedstämdhet och uttalade humörsvängningar som kommer efter ägglossningen och som sedan försvinner inom en vecka efter menstruationens början.

Orsaken till PMDS är inte klarlagd men anses bero på en ökad känslighet i hjärnan.

Kombinerade p-piller har dokumenterad effekt vid PMDS. Behandling med antidepressiva läkemedel (SSRI) har också visat sig hjälpa många.

Många av symtomen påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret.

Det är viktigt att förstå att personen verkligen har en sjukdom som har en biologisk orsak.

Av Susanne Stamming