Pia bet av en tand – blev förgiftad av amalgam

Metallsmak i munnen blev ledtråden. Sjukdomen som tagit över vardagen för Pia Björemark var en kvicksilverförgiftning orsakad av amalgam. En förgiftning som var stark nog att slå ut en sjö.

– Simma inte med öppen mun, skämtade de som gjort testet, berättar Pia, 52, och ler.

Pia kan skoja om det i dag, men vet att hon kunde ha suttit i rullstol med eviga smärtor.

Utlandsäventyr och jobb som samordnare i säkerhetsfrågor har fyllt vardagen genom åren. Mitt i allt mötte hon kärleken Carl-Anthon på krogen en kväll i Göteborg.

– Det var 40 ensamma killar där inne, så vi gick in, en kompis och jag, säger hon och skrattar.

Det slog gnistor direkt och sedan dess är Pia och Carl-Anthon, 45, ett par.

Under 2001 blev Pia blev gravid med sonen Johan.

– Det var då symtomen kom, berättar Pia.

Hon gick upp mycket i vikt, fick foglossning och kunde knappt röra sig.

Naturligtvis kopplades allt ihop med graviditeten, men när Johan var född gick det inte över. I stället spred det sig i kroppen.

Pia hade ont överallt, i höfterna, under fötterna, i knän och händer.

Hon hade upprepade bihåleinflammationer och drabbades ofta av influensasymtom. Fingrarna var vitblå.

– När jag gick till läkaren var provresultaten olika varje gång. Och när läkarna inte fattar, så utses man till hypokondriker, säger Pia.

Hennes liv var inte roligt längre. När de andra mammorna gick ut med barnvagnar satt hon hemma. Hon kunde ju knappt gå alls.

– Dessutom såg jag hemsk ut, huden var livlös och håret risigt.

Till slut konstaterade en reumatolog Raynauds syndrom, som orsakar vita fingrar av försämrad blodcirkulation. Men medicinen hjälpte inte.

Då alla symtom ändrades hela tiden passade inga andra reumatiska sjukdomar in.

Barnet växte inte

– Jag åt mer och mer medicin och kortison. Till slut ville min läkare att jag skulle gå ner i arbetstid, men det ville inte jag.

Mitt i allt ville Pia och Carl-Anthon dessutom ha ett syskon till Johan och efter ett missfall blev Pia gravid med Sofia.

– Jag tog bort så många mediciner som möjligt för att inte skada fostret och till en början gick det ganska bra, berättar Pia.

Sedan märkte hon att något inte stämde.

– Barnet växte inte, ändå fick jag övertyga läkarna att ta ut henne med kejsarsnitt.

Det visade sig vara i sista sekunden.

– Sofia var jättemager och vrålhungrig när hon kom. Förkalkningar i moderkakan och stopp i navelsträngen hade gjort att hon varit utan näring. Det var ett mirakel att hon hade överlevt, säger Pia och Sofia ler.

Pia lyckades få sina två barn, men som handikappad.

– Jag kunde inte vara mamma fullt ut, trots hjälpmedel, och hittade på egna sätt att göra saker.

Som tur var hade Pia Carl-Anthon till hjälp hemma och hjälpsamma medarbetare på jobbet.

– Jag kunde inte ta upp något från golvet och jag tappade saker hela tiden. Dessutom fick jag ha varma elektriska vantar för att hålla liv i fingrarna.

– Nästa steg var att rullstolsanpassa hela huset, säger Pia, som försökte tänka positivt.

– Det finns ju många fräcka rullstolar i olika färger. Jag hade redan sett ut en lila variant. Men då sa en arbetskompis orden som skulle vända allt. ”Har du funderat på om dina besvär kan kopplas till amalgam?”

Plötsligt gick allt upp för Pia. Året innan besvären började hade hon bitit av en halv tand, där det redan fanns en amalgamfyllning. Och hon minns metallsmaken i munnen efteråt.

Sanerade 11 tänder

– Jag vände mig direkt till flera tandläkare, men ingen ville lyssna. Dessutom var ju amalgam nästan aldrig farligt, sa de.

Men en dag fick hon ett infall.

– Jag gick in på en tandläkarmottagning på Stenungs Torg som hade gjort sanering tidigare.

Pia gjorde tester från hårstrå och blod och resultatet var alarmerande. Hon var full av kvicksilver.

– Det var kusligt att jag levt med detta så länge.

Pia påbörjade en fullständig amalgamsanering av elva tänder, i september 2009, och förberedde sig noggrant.

– Jag skulle äta selen, B6-, B12-och C-vitaminer innan. Dessutom koltabletter, plus två centiliter sprit för att binda kvicksilvret 30 minuter innan saneringen, säger Pia.

Jag vaknade och kunde plötsligt lyfta armarna ovanför huvudet

Pias vänner arbetade inom räddningstjänsten, ibland fick hon skjuts till tandläkaren av en rejäl brandbil.

– Det var sirenerna på!

Sex månader och 50 000 kronor senare var allt klart.

Värken släppte

Pia minns än i dag den där morgonen i juli.

– Jag vaknade och kunde plötsligt lyfta armarna ovanför huvudet. Jag gick nerför trappan och satte på tvättmaskinen. Vilken frihet!

Samma dag kunde hon följa barnen och Carl-Anthon till stranden för första gången.

– Det var fantastiskt, säger Carl-Anthon och sonen Johan håller med.

– Man hade ju hoppats, men jag trodde nog aldrig att det skulle bli så bra på bara några månader.

– Hon hade ju varit så sjuk, helt svart i huden kring ögonen.

Pia skrattar.

– Det var mycket som jag vant mig vid att inte göra. Nu kunde jag klia mig i håret och fixa frisyren.

– Värken släppte och jag var med i livet igen, kändes det som. Kroppen fungerade.

Pia började dansa zumba under hösten och hon firade med att åka till karnevalen på Teneriffa i februari 2011.

– Då dansade vi en hel vecka. På asfalt dessutom. Än i dag berättar min reumatolog om detta, när han undervisar nya läkare. Man ska lyssna på sina patienter.

Läs mer på Amalgamskadefonden och Tandvårdsskadeförbundet

Text: Susanne Stamming
Foto: Magnus Gotander