Överläkarens egna tips: Så förbereder du dig inför läkarbesöket
Christian Unge är överläkaren som förra året gav ut boken med den något skrämmande titeln Har jag en dålig dag kanske någon dör. I den målar han upp en inte särskilt smickrande bild av svensk sjukvård utifrån sina egna erfarenheter, där han de senaste tio åren arbetat som överläkare på Karolinska universitetssjukhusets akutmottagning. Och han bekräftar problemen som många upplever när de söker vård: långa väntetider, stressad personal, överfulla akutmottagningar, brist på vårdplatser och frågor som blir hängande i luften långt efter det att läkaren hastat iväg till nästa patient.
Syftet är att väcka tankar och debatt, som förhoppningsvis kan leda till förändring.
– Det finns en oerhörd prestige i läkaryrket, och en tystnadskultur där man tyvärr inte gärna pratar högt om sina misstag. Min förhoppning är vi ska få en ny generation läkare som är mer öppna och villiga att lära av varandra, säger Christian Unge.
Minskar stressen
En annan förbättring han efterlyser är sjuksköterskornas arbetsvillkor. I dag har varje sjuksköterska för många patienter att ta hand om och tvingas pressa sig själva till bristningsgränsen. Det är inte hållbart, menar Christian Unge.
– Samma sak med antalet vårdplatser. Vi har en av de lägsta siffrorna i Europa, med 2.8 sjukhussängar per tusen invånare. Snittet i EU ligger på 4.8.
Men även om Christian Unge är kritisk till mycket är han noga med att betona att vi har en jättebra sjukvård i Sverige.
– Vi har till exempel ett skattefinansierat system som vi ska vara väldigt stolta över. Han tycker att man alltid ska utgå från att man får bra vård – men att det finns en del man som patient kan tänka på för att slippa känna stress i en redan pressad situation.
Här är hans tips som kan underlätta för såväl patient och anhörig som för läkarna.
Hur förbereder jag mig bäst inför läkarbesöket?
– Tänk igenom hemma vilka frågor du vill ha svar på, gärna tillsammans med en anhörig. Skriv ner de tre viktigaste på en lapp som du tar med dig till läkaren. Och nöj dig inte förrän du fått ställa dem.
Hur mycket ska jag berätta om mina problem utan att ta upp för mycket tid?
– Vi läkare strävar efter att få en helhetsbild av din hälsa och livssituation, så dra dig inte för att berätta om sådant som inte är direkt medicinskt.
Min läkare är alltid stressad, vad gör jag?
– Börja med att fråga: ”Hur lång tid har vi på oss?” Känner du dig orolig över tidsbristen – berätta det! Hinner du inte ställa de frågor du förberett – eller om du behöver fundera i lugn och ro hemma på det läkaren sagt – bestäm en tid då ni kan höras igen, kanske på telefon eller mejl.
Hur gör jag när läkaren använder för svårt språk?
– Säg ifrån! Säg: ”Jag känner mig osäker på vad det här betyder för mig. Kan du förklara det på ett lite enklare sätt?” Ofta går det också bra att be en sjuksköterska, som kanske har mer tid, om ett förtydligande.
Jag drar mig för att ta upp sådant jag läst på internet. På sjukhuset är det väl läkaren som har kunskapen?
– En påläst patient eller anhörig är jättebra! På så sätt kan vi ha en konstruktiv dialog – och ibland kan även läkaren lära sig något nytt eller få nya perspektiv.
Kan jag få hjälp om jag känner mig rädd och orolig efter besöket?
– Du kan alltid få en uppföljning, om du till exempel har fler frågor. På sjukhuset finns det också psykologer, kuratorer och präster om man behöver extra stöd.
Vad gör jag om jag känner mig missnöjd med den vård jag får?
– Berätta det, så sakligt och konstruktivt du kan. Ta det direkt, när en situation uppstår, så är det också lättast att rätta till. Du kan också vända dig till chefen för verksamheten eller, vid allvarligare kritik, till Patientnämnden.
Varför är det så långa väntetider på akuten?
– När en patient kommer till akuten görs en bedömning utifrån ett antal förutbestämda kriterier, där man bland annat tar hänsyn till medvetandegrad, andning, puls, blodtryck, temperatur och EKG. Patienten tilldelas sedan en färg – röd, orange, gul, grön och blå – där röd har högsta prioritet. Ju längre ner på skalan man hamnar, desto längre tid får man vänta. Att be personalen om tidsuppskattning kan lugna, men just på akuten händer det saker som skapar nya förutsättningar hela tiden.
Kan jag själv göra något för att besöket på akuten ska bli smidigare?
– Fundera först på om du verkligen behöver åka till akuten. Är du allvarligt sjuk är det förstås ingen tvekan, men i många fall kan man i stället uppsöka en närakut eller kontakta sin vårdcentral. Bra att veta är också att köerna ofta är kortare tidigt på morgonen och längst på seneftermiddag och kväll. Och eftersom tiden är knapp på akuten kan det vara bra att förbereda sig genom att skriva ner de frågor man vill ha svar på.
Hur kan jag som anhörig vara behjälplig?
– Som anhörig är du en jätteviktig resurs! Du kan hjälpa till med att ge oss information om patientens sjukdomshistoria, men också vara ett extra par öron, till exempel när vi går ronden. Ta gärna anteckningar och skriv ner eventuella frågor på förhand. Ett annat bra tips är att i god tid ha pratat om hur man vill ha det om man blir allvarligt sjuk. Väldigt få av de äldre patienter jag möter har till exempel pratat med sina anhöriga om döden. Ladda med dina viktigaste frågor – och ge dig inte förrän du fått svar!