Har du koll på nya vårdsvenskan? Här är orden som vi inte säger längre

Förr hade vi damp, socker och rastlösa ben. I dag är det adhd, diabetes och WED. Vad morfar i sin barndom kallade krympling blev så småningom handikappad, funktionshindrad och funktionsnedsatt eller funktionsvarierad.

Det är helt enkelt inte jättelätt att navigera i den nutida vårdsvenskan och för den som inte håller tungan rätt i mun, kan det rentav sluta med att man trampar någon rejält på tårna. Det konstaterar Mikael Parkvall, språkvetare och forskare på Stockholms universitet.

– Att kräva att folk har koll på korrekta ord är rätt mycket begärt. Men någonstans går gränsen. Språket kan inte vara oföränderligt. Även om du är 80 år gammal bör du ha lärt dig att vissa ord inte är comme il faut längre, säger Mikael Parkvall, som tillsammans med kollegan Lars Melin skrivit en bok om ordvalen och språkbruket vi bråkar mest om, Laddade ord: en bok om tankens makt över språket.

Han menar att mycket av de stundtals hetsiga debatter som utbryter kring språket i själva verket handlar om en övertro på att ord kan förändra samhället.

– Har man tilltalats på ett nedsättande vis är det klart att man vill ändra på det. Men en del av debatten baserar sig på ordmagi – en utbredd uppfattning om att språket styr tänkandet, så om vi byter namn på saker kommer vi att tänka på helt annat sätt.

Ren hyfs att anpassa språket

Just nu tycks termen funktionsvariation vara på väg att ersätta ordet funktionsnedsättning eller funktionshinder. Tanken bakom termbytena är att skapa en mer positiv syn på avvikelser från normen. Att kalla någon för handikappad eller funktionsnedsatt kan uppfattas som att man definierar individen utifrån en enda, negativt laddad sak.

Se också: Rullstolsburna Aron Andersson - ”Mod är en muskel”

Efter reklamen: Äventyraren Aron Anderson: "Mod en muskel man måste träna"

– Det är lättare att byta ord på saker än att förändra samhället. Men det finns extremt lite vetenskapligt stöd för att ordbyte har effekt på tänkandet. Nya ord är kanske inte så lyckade om man behöver förklara vad de betyder. Det kan också bli lite svårt för människor att hänga med i till exempel ordet funktionsvarierad, eftersom det ska fortsätta heta handikapp i sammansättningar som ”handikapptoalett”, säger Mikael Parkvall.

Malin Aunsbjerg efterlyser medmänsklighet.

relationerKrönika: Vad fan hände med respekten för gravida?

Slaganfall har blivit stroke, sockersjuka diabetes, demens kognitiv sjukdom. Varför byter vi medicinska termer?

– Det kan ju finnas läkarvetenskapliga skäl till att byta namn, för att förtydliga eller separera diagnoser från varandra. Och när en diagnos blir en slasktratt, som damp, som i folkmun till slut fick betydelsen ”jobbig unge”, kan det vara ett legitimt skäl att byta namn.

Varför är det fel att säga de gamla orden?

– Jag har själv använt förlegade uttryck, men till slut måste man inse att människor kan ta illa upp. Då är det ren hyfs att inte använda dem. Plus att man, om man är en av de sista att använda ett uttryck, skickar en signal till den man pratar med. En gång i världen var även ”idiot” en klinisk term.

Men vem har egentligen rätt i ordvalsdebatten?

– Det kan uppstå en känsla av att det finns så många termer att det inte går att hålla reda på. Men människor har i alla tider hittat sätt att reda ut det. Man kan få höra ”han har bokstäver” eller ”bokstavskombinationer” och det förstår folk. Det är inte illa menat, men det blir jobbigt om människor blir djupt kränkta, för båda sidor. Det krävs tillmötesgående från både dem som är inom gruppen och dem som står utanför. Mitt råd är att försöka lyssna till vad människor säger och inte hur de säger det.