Malin blev utbränd av att vara ofrivilligt barnlös – fick elva missfall

Malin Lundberg Emilsson, 35, har alltid vetat att hon vill ha barn. Hon och hennes man, Calle Emilsson, 36, träffades i 20-årsåldern och pratade tidigt om att de båda ville ha en stor familj i framtiden. Efter sju år tillsammans gifte de sig 2013 och efter det bestämde de sig för att försöka skaffa barn.

Efter reklamen: Malin blev utbränd av att vara ofrivilligt barnlös – fick elva missfall

– Vi var helt införstådda med att det inte behövde gå varken fort eller lätt. Men jag blev gravid ganska snabbt, säger Malin.

En hel sommar gick och allt såg ut att gå bra. Men på ultraljudet några månader in i graviditeten, visade det sig att fostret i hennes mage hade dött flera veckor tidigare – hon hade drabbats av en så kallad ”missed abortion”.

– Det betyder att fostret dör, men att kroppen inte förstår det. Livmodern växer som vanligt, men det finns ingenting där inne. Jag hade gått i flera veckor utan att veta att fostret hade dött. Det var otroligt jobbigt.

Födde dottern Märta 2015

Malin och hennes man gav inte upp och ganska snabbt blev Malin gravid igen. Men inte heller den här gången fick hon behålla barnet, graviditeten slutade i ett tidigt missfall. Att förlora ännu ett barn var tufft, så när Malin blev gravid för tredje gången vågade hon knappt tro att det skulle gå vägen. Och graviditeten blev tuff – Malin hade många blödningar och trodde varje gång att det slutat i missfall. Men det gick bra och 2015 föddes dottern Märta.

– Det var egentligen först när hon låg på mitt bröst som jag faktiskt kunde ta in att jag skulle bli mamma. Det var en otrolig lättnad att ha henne på utsidan. När hon låg inne i min mage låg ansvaret till hundra procent på mig att känna efter om hon levde och sparkade, men när hon kom ut kunde jag dela det ansvaret med andra. Där fanns sjuksköterskor och min man som kunde hjälpa mig att hålla henne levande.

Drabbades av flertalet tidiga missfall

Malin och Calle kastades in i den efterlängtade bebisbubblan med allt vad det innebär av vaknätter och blöjbyten. När Märtas tvåårsdag närmade sig började de prata om att försöka få ett syskon.

relationerMånga har dålig koll på kvinnlig fertilitet – vet inte att den minskar kraftigt efter 35

– Vi trodde ju lite naivt att vi hade haft vår beskärda del av otur efter de två första missfallen. Så här med facit i hand kan man konstatera att det tvärtom gick ganska lätt att få Märta, med tanke på det som kom sen.

På kort tid fick Malin inte mindre än fyra tidiga missfall. Hon blev nu övertygad om att det var något fel på hennes kropp som gång på gång stötte bort fostren. Hon och Calle sökte sig till en fertilitetsklinik med förhoppningen om att få genomgå en utredning för att ta reda på vad som inte fungerade. Men till en början fick de kalla handen av kliniken, med hänvisning till att de redan hade ett barn.

– Men vi tjatade och låg på, för jag var övertygad om att något var fel. Om man får missfall en eller några gånger kan det vara slumpen eller otur, men när det händer så här ofta måste något vara galet. Jag tänkte att jag kanske hade brist på något hormon eller så. Det är en otrolig påfrestning att få så många missfall, man vill göra allt för att slippa det.

Fick till sist en missfallsutredning

Till sist fick Malin göra en missfallsutredning, men också den blev en besvikelse. Malin beskriver det som att hon fick lämna några blodprover, samtidigt som läkaren förvarnade henne om att testerna sällan leder någonstans. Det enda Malin fick veta var att hon hade förhöjd risk att drabbas av blodproppar – men om det var därför hon hade fått så många missfall kunde ingen svara på.

– Jag tycker att vården i Sverige är väldigt dålig när det kommer till missfall. Det är såklart ganska ovanligt att drabbas så här många gånger, men vi är ändå tillräckligt många för att det skulle behöva finnas någon form av hjälp. Utomlands vet jag att det finns behandlingar att testa, så varför inte här?

Drabbades av utomkvedshavandeskap

Hösten 2018 blev Malin gravid igen. Hon gick förbi de mest kritiska veckorna och hade en bra känsla i kroppen. Kanske skulle det gå vägen den här gången. Något missfall blev det inte, men istället drabbades Malin av utomkvedshavandeskap. Det innebär att ett befruktat ägg fastnar på vägen till livmodern, och tillståndet kan bli livshotande om det inte upptäcks i tid. Malin tvingades att genomgå en operation där hennes ena äggledare togs bort.

Nu försämrades hennes chanser att bli gravid ytterligare, och efter ännu ett missfall bestämde sig paret för att testa ivf, provrörsbefruktning.

– Vi gjorde flera försök som inte fungerade. Tiden bara tickade på, månaderna gick. Men så blev jag äntligen gravid, det var 2019. Sedan visade sig även det vara ett utomkvedshavandeskap och de fick plocka bort min andra äggledare också.

relationer

Studie visar att 6 av 10 kvinnor känner stress inför att skaffa barn

Fattade beslut om att testa surrogatmödraskap

Nu fattade Malin och Calle ett smärtsamt men nödvändigt beslut.

– Vi hade hållit på så länge och jag hade tagit så många sprutor att min mage såg ut som en nåldyna. Jag hade pressat kroppen till det yttersta, så när jag tvingades genomgå en operation till bestämde vi att vi inte kunde fortsätta försöka. Jag riskerade ju att dö på kuppen.

Men längtan efter den där stora familjen försvann inte och idén att ta hjälp av en surrogatmamma tog form. Eftersom det inte är tillåtet i Sverige, vände sig paret utomlands. Det första försöket slutade i ännu ett missfall. I februari 2020 gjordes ett sista försök – som lyckades. Men vägen fram till förlossningen blev full av ännu fler bakslag.

– Det blev faktiskt tvillingar, men det ena fostret dog inne i magen. Och när de gjorde tester för kromosomavvikelser på det barnet som överlevde, fick hon skyhöga värden. Det tog väldigt lång tid innan vi visste om hon skulle överleva. Vid det laget var jag helt avtrubbad, jag stängde av alla känslor.

Gick in i väggen av all stress

När Malin hade gått igenom utredningen för surrogat, var det som om hennes kropp äntligen kände att den kunde slappna av. De många årens intensiva kamp för att få barn, i kombination med sorgen över de många missfallen och ilskan över att inte få den vården hon hade förväntat sig, hade lett till att Malin till sist gick in i väggen.

samhälleMia och Lasse kämpade för att få barn – landade till sist i ett liv utan

– Jag hade levt så länge under en fysisk och psykisk press att jag bara kraschade. Jag hade hämtat min dotter på förskolan och hon stod och pratade med mig, men jag hörde inte vad hon sa. Jag fick tunnelseende och hela min kropp sa ifrån, säger Malin och fortsätter:

– Under sju år hade jag inte tänkt på mig själv eller mitt eget mående, och nu blev det bara kaos. Jag har fortfarande inte kommit tillbaka, utan är extremt stresskänslig och måste hela tiden prioritera vad jag lägger min tid på. Nu måste jag ju räcka till för mina barn.

Fick inte hålla sitt barn den första veckan

Mitt i allt kaos fick Malin och Calle veta att deras kommande barn var friskt trots allt.

– Jag bara grät och grät. Det är fortfarande så mycket från den här tiden som är obearbetat eftersom jag bara fick lov att anpassa mig efter situationen hela tiden, samtidigt som vi skulle leva ett vanligt liv med vårt barn och våra jobb här hemma.

Lilla Maj föddes i oktober 2020, mitt under brinnande coronapandemi. Malin och Calle var på plats för att välkomna henne till världen, men eftersom hon föddes tre veckor för tidigt placerades hon i en kuvös på neonatalavdelningen. Det dröjde en vecka innan Malin fick hålla sitt barn.

– Vi visste att hon mådde okej där inne i kuvösen, men det var samtidigt otroligt påfrestande att inte få hålla det här barnet som vi längtat efter i så många år. Som mamma var det ren tortyr.

Kritisk till svensk vård när det gäller missfall

I dag har Maj hunnit bli ett drygt halvår och Märta fyller sex år i sommar. Malin har äntligen den familj hon alltid drömt om, men priset hon betalat har varit högt. Inte bara ekonomiskt – Malin uppskattar att hon och Calle lagt över en halv miljon kronor på ivf-behandlingar och surrogat – utan även psykiskt och fysiskt. Malin är kritisk till bemötandet hon fått av svensk sjukvård.

samhälleTv-enkät: ”30 procent av mina vänner har problem med att få barn”

– Jag tycker att svensk sjukvård är under all kritik. Om du har standardproblem som kan åtgärdas med standardlösningar är den jättebra, men är man bara lite utanför protokollet finns det ingen som kan hjälpa en. Framför allt tycker jag att det saknas en empati hos dem som jobbar med missfall. Jag tror inte att en enda person jag mött inom vården under den här resan har sagt ”vad jobbigt det här måste vara för dig, jag beklagar att barnet i din mage inte lever” till mig. Det är så otroligt kliniskt.

Sörjer alla de barn hon förlorat

Malin har äntligen blivit mamma till två efterlängtade barn. Samtidigt sörjer hon alla de barn hon längtat efter men förlorat. På sin arm har hon tatuerat ett stjärnmönster, där varje stjärna representerar ett barn.

– Under åren har vi ibland upplevt att andra har tänkt ungefär ”vad gnäller ni för, ni har ju redan ett barn”. Men om man har förlorat ett barn vet man att det inte går att ersätta ett barn med ett annat, oavsett om det var ett litet foster. Man kan älska sina barn, men ändå sakna dem man förlorat.