Nyskilda Alexandra Zazzi berättar om sitt tuffa år

Hon kom tvåa i tv-programmet Biggest loser VIP i december 2018, en hårsmån från vinnaren, journalisten Erik Hörstadius. Men för tv-kocken Alexandra Zazzi, 53, var det ändå som att komma på första plats. Äntligen hade hon hittat den livsstil hon sökt efter i hela sitt liv – balansen mellan mat, kropp och själ.

Samtidigt gick hon rakt ut från den glittrande silverplatsen till en mörk vardag hon aldrig kunnat föreställa sig att hon skulle gå igenom – en skilsmässa från livspartnern och maken, Peter Jademyr, efter 26 år och två barn tillsammans.

Ändå lyckades hon behålla en styrka och livsglädje som har kommit att prägla det senaste året. Trots motgångarna gav Alexandra inte upp den nya livsstilen hon fann under inspelningen av Biggest loser under våren samma år.

– Det handlar om motivation och balans, säger Alexandra.

Se också: Robinsonvinnare genom åren

Efter reklamen: Alla Robinsonvinnare genom åren

Det kan låta enkelt, men det har det inte alltid varit. Alexandras ledord är: stanna, tänk och agera, något hon lärde sig som dykinstruktör för många år sedan. För vad gör man om man hamnar i knipa under ytan, omgiven av mörkt vatten och bara sig själv till hjälp?

–Oavsett vilka problem eller trauman du ställs inför i livet kan orden fungera. Stanna, tänk och agera. Behåll lugnet. Jag har tänkt så ganska mycket det senaste året, att jag ska sitta still i båten. De flesta av oss går igenom känslostormar i livet och jag har försökt att vara snäll mot mig själv, med en förståelse för att detta måste gås igenom. Att tid måste ges och att tid måste passera, säger hon och tillägger:

–Det har varit ett exceptionellt jobbigt år för mig. Men man ska vara medveten om att när något jobbigt händer i livet så är det viktigt att öppna upp sig och visa sin sårbarhet. Jag tror att det var en av de saker som tiden i Biggest loser lärde mig mest.

Skilsmässan från Peter Jademyr var tuff

Alexandra vågade plötsligt visa sin sårbarhet bland annat över ett problem som hon alltid sopat under mattan.

– Jag kunde vara ärlig med att jag inte har kunnat hålla vikten genom åren. Och jag slutade låtsas att allt var bra. Även i den här skilsmässan var det lite samma sak. Jag har varit superöppen med mina vänner och varit tydlig med att jag går igenom en kris och att det är för jävligt. Och styrkan jag fått tillbaka från dem är oerhört stark.

Alexandra har gått igenom alla de faser som en skilsmässa innebär.

– Allt ifrån chock, till att vara lösningsinriktad, till ilska, och så vidare. Men jag tror att man helt enkelt bara får svettas ut alla olika processer som det innebär när något traumatiskt händer i ens liv, säger hon.

Skräddarsydd diet för balans

Hon återkommer till balansen hon hittat i livet. För trots ett omtumlande år har hon inte släppt efter på sina rutiner. Hon har en egen skräddarsydd diet där hon lever efter 16:8-metoden som innebär att man äter under 8 timmar och fastar under 16 timmar per dygn. Hon lever också enligt livsstilen 80/20, där det är tillåtet att faktiskt få slarva lite med rutinerna till 20 procent.

–De flesta människor tror jag känner sig begränsade om det blir för strikt. Men har man en bra grundbalans så kan man busa till det ibland. Har man inte den så kan buset göra att man tappar hela balansen. Jag är otroligt tacksam över att jag behållit min balans i kroppen och den styrkan det har gett mig genom pärsen, som jag fortfarande går igenom.

Äter mat som ger styrka

Viktmässigt har Alexandra Zazzi aldrig känt sig så stabil som hon gjort det senaste året. När hon steg in i Biggest loser vägde hon 93 kilo. Nu har hon legat stadigt kring sin optimala vikt mellan 75 och 77 kilo.

–Jag tror aldrig jag har upplevt den känslan av stabilitet tidigare. Jag har alltid känt mig lite stressad och orolig, och för mig som är känsloätare är det ingen bra kombination. Men nu känner jag bara ett lugn i kroppen.

Och det är inte längre ballerinakexen som hägrar för Alexandra. Numera kan hon längta efter en rostad aubergine med olivolja, pinjenötter och rucola, eller till sin gröna röra med frukt, grönsaker, ingefära och lite citron.

–Den äter jag alltid till frukost, det är som en gröt. När jag äter bra så känner jag hur jag tillför min kropp en styrka. Den lusten blir jag så motiverad av att känna.

Det viktiga när man ändrar sin livsstil, börjar en viss diet eller träning är att man talar om för sig själv varför man gör en förändring, menar Alexandra.

–Annars kan det lätt bli att man tycker synd om sig själv. ”Varför får inte jag äta och dricka vad jag vill som alla andra får?” Eller ”varför kan hon äta godis utan att gå upp i vikt?” Men då är man farligt ute. Det viktiga är att man gör det för att man vet att man blir fysiskt och psykiskt starkare. Det är inte synd om en – man är stark som gör något bra för sig själv helt enkelt.

Viktigt med tydlig målbild

Och skulle motivationen tryta efter till exempel en lång härlig semester där rutinerna satts ur spel – ja, då är det dags att sätta upp sin målbild igen.

–Har man hamnat i en sådan situation att man tänker ”nu är det ändå kört så jag kan lika gärna fortsätta äta slarvigt och inte träna, alla rutiner är ändå borta”, så är det bara att stanna upp och ställa sig frågan: ”Varför gör jag det här?”

Själv har hon haft lite svårt att hitta nya träningsrutiner efter en flytt från Göteborg till Stockholm.

–Matrutinerna var inga problem. Men träningen har jag inte fått till riktigt som jag vill. Jag har inte hittat något bra gymställe att gå till. Däremot har jag varit ute mycket i naturen, gjort utomhusträning och hittat lite slingor att springa på.

Till hösten väntar ännu en flytt inom Stockholm till en ny bostad mer centralt, men ändå nära till grönska.

–Det är viktigt för mig att bo där jag snabbt kan komma ut i naturen. Det här området är väldigt vackert och ligger dessutom nära vattnet och fina löpslingor. Jag kan springa förbi fina kolonilotter eller ut på en udde. Och när jag sprungit klart kan jag ta ett dopp.

Och så ser Alexandra fram emot långa promenader med hunden Kimmie:

–Det är mycket min hund som håller mig på banan. Hon har så mycket energi och delar med sig av den till mig. Hon måste ju ut och röra på sig, vilket ger mig bra rutiner. Så det är en fördel att ha någon som pushar en – i mitt fall min hund!