Nu slipper Ewa gå upp och kissa varje timme

För Ewa Berhof, 64, styrdes livet av en överaktiv urinblåsa. Fram till i våras, då ett nytt läkemedel innebar en vändning som hon förut aldrig vågat tro på.

– Nu kissar jag oftast bara fem gånger per dag och inte alls på natten. Inkon tinensen är helt borta. Det känns som att jag har fått ett helt nytt liv!

Ewa har blivit fri från sina täta trängningar, sitt läckande och sitt ständiga toaspring tack vare läkemedlet Betmiga. Det är en så kallad beta 3-agonist, ett medel som verkar genom att öka urinblåsans förmåga att lagra urinen. Man blir helt enkelt inte kissnödig lika ofta.

Hade alltid med sig ombyte

För Ewa är det svårt att minnas en tid då hon inte behövde kissa i stort sett jämt. Hon har haft problem ända sedan hon var barn, och har alltid fått höra att hon haft en liten blåsa. Att ständigt ha koll på var närmaste toa fanns blev en nödvändig del av vardagen.

Efter klimakteriet blev problemen ännu värre.

– Jag blev nödig på sekunden, ofta utan en chans att hålla mig. Det droppade urin och jag kunde inte hejda det. Jag fick ha inkontinensskydd, och hade alltid med mig extra trosor och strumpbyxor ifall jag kissade på mig så pass mycket att jag måste byta.

Att ha långbyxor var otänkbart, eftersom det blev för krångligt att ha med sig extra byxor till jobbet om dagarna. Så Ewa gick i klänning eller kjol året om. Hon tvingades också till knep för att försöka hålla tillbaka trängningarna så pass länge att hon hann ta sig till toan.

– Om jag fokuserade riktigt hårt på att knåda vaden så kunde jag i bästa fall hålla mig ett litet tag. Jag låtsades att jag hade kramp i vaden. Det gick så långt att folk rådde mig att söka läkare för att jag så ofta hade vadkramp …

I dag, när hon har blivit så pass mycket bättre, kan hon skratta åt alla de gånger hon fick panik över att bli akut kissnödig utan en toa i närheten men då, när det hände, var det förstås oerhört jobbigt. Bland annat tvingades hon ofta stanna sin bil på motorvägen för att rusa ner i diket och kissa.

– En gång var jag med familjen i Hamburg. Det var kväll, mörker och ösregn. Vi körde runt och letade efter hotellet där vi skulle bo. Plötsligt kände jag att jag inte kunde hålla mig. Min man fick stanna bilen på en villagata. Där stod han och höll ett paraply över mig medan jag satt vid trottoarkanten och kissade. Som tur var så var det så mörkt att ingen såg …

Lid inte i tystnad

Allt detta fokus på kissproblemen stal väldigt mycket energi från Ewa. Och även om hon oftast somnade om snabbt så blev förstås sömnen störd. Ewa har använt sömntabletter under lång tid, men inte förrän nu har hon satt det behovet i samband med att hon vaknade för att kissa.

För ett par år sedan fick Ewa läkemedlet Toviaz utskrivet av sin gynekolog. Då blev det lättare att hålla sig. Urinträngningarna minskade inte i omfattning, men blev lättare att kontrollera. Ewa kände dock att hon behövde mer hjälp, och när hennes dotter, som är läkare, föreslog att hon skulle prova det nya Betmiga så bad hon sin gynekolog om ett recept.

Ewa fick rådet att sluta äta Toviaz. Det skulle dock ta tre–fyra veckor innan Betmiga skulle ha full effekt.

– Jag vågade helt enkelt inte riskera att gå hela den tiden och kanske kissa på mig flera gånger om dagen. Så jag började inte med den nya medicinen.

För några månader sedan var Ewa på en föreläsning med gynekologen Aino Fianu Jonasson som forskar om problem med urinblåsan – nokturi, täta trängningar och inkontinens. När föreläsningen var slut tog hon mod till sig, sprang efter läkaren och frågade hur hon skulle göra för att gå över från Toviaz till Betmiga. Svaret hon fick var: ”Ta båda!”

– Det var en sådan befrielse. Jag kunde fortsätta som vanligt med mina Toviaz-tabletter och bara lägga till Betmiga. Och redan efter en vecka var jag mycket bättre.

Nu har Ewa bestämt sig för att vara öppen om sina blåsproblem.

– Det är viktigt att vi vågar prata om de här problemen. Själv försökte jag dölja mina besvär i så många år. Nu vet jag att det är oerhört vanligt att ha de här besvären. Men tyvärr är det många som inte får hjälp, fast det finns så bra behandling. Därför vill jag uppmana alla andra som har kiss- problem att inte tiga och lida längre. Jag fick ett nytt liv, och det kan andra också få!

Text: Katarina Rehn