Mitt barnbarn matvägrar – kan hon få näringsbrist?
Mitt barnbarn är oerhört kräset. Hon är 11 år och äter nästan bara pasta med pesto, vitt bröd med smör eller sås och potatis. Hon äter inte kött eller fisk. Hon äter inga grönsaker men en del frukt. Ingen ost eller mjölk.
Hennes föräldrar har en väldigt avslappnad inställning till detta. Jag oroar mig för att hon inte kommer att växa som hon ska eller att hon får brister.
Brydd farmor
Jag tror att det är väldigt många som känner igen sig i det du beskriver. Det är inte alls ovanligt att barn har en period när de har väldigt bestämda och – i våra vuxna ögon – ganska ensidiga och lite märkliga matvanor. Och i de allra flesta fall brukar det gå över, även om det kanske inte känns så i stunden.
Det generella rådet är att så länge barnet mår bra och följer sin vikt- och längdkurva behöver man inte oroa sig. I skolhälsovården kontrolleras detta systematiskt och med jämna mellanrum. Till följd av den ökade förekomsten av matallergier, laktos- och glutenintolerans samt ätstörningar är detta något skolsköterskor och skolläkare över hela landet är väldigt observanta på.
Det brukar visa sig att barn oftast får i sig ett någorlunda allsidigt närings intag när man ser det över en längre tid. Om barnet vägrar att äta grönsaker kan det under en period räcka med de fibrer och vitaminer som finns i frukt.
En del barn tappar aptiten bara av att se mycket mat. Därför är det bra att inte servera för stora portioner.
Att få lägga upp mat själv gör ofta att barnet blir lite mer intresserat av att äta. Det kan också vara trevligt att lägga upp de enskilda komponenterna i måltiden i olika små skålar eller på olika uppläggningsfat. På det sättet kan alla vid bordet välja det de vill ha, och kanske få lust att någon gång prova på något ”nytt”. Plockmat är ofta lite festligt och roligt.
Det finns olika dippsåser och röror som kan vara gott och kanske gör så att man får lust att doppa någon grönsak i dem. Vissa barn tycker om smakrik mat, andra vill ha mildare smaker. Även temperatur och konsistens på maten kan spela roll.
En del barn som får hjälpa till med matlagningen kan känna att det är kul, och bli lite stolta och få lust att prov smaka maten eller någon av ingredienserna. Ett annat tips kan vara att handla tillsammans när man har gott om tid. Om barnet är med och plockar exempelvis grönsaker kan det göra att det blir mer nyfiket på att äta dem senare. Kanske man kan fresta med någon annorlunda frukt nu när mycket är i säsong?
Det här med mat är ju också känslomässigt laddat, så det är viktigt att måltiderna fortsätter att vara trevliga stunder och inte börjar kännas som en prestation för barnet eller en frustration för den som lagar maten. I sådana här lägen får man inte sällan dessutom en massa, delvis motstridiga, råd och förslag från vänner och bekanta. Det gäller förstås för dig att hitta ett sätt att förhålla dig till situationen som känns bekvämt och passar för dig och ditt barnbarn. Ibland får man prova något tips flera gånger för att kunna utvärdera om det var bra, eller göra ett uppehåll och sen prova igen. Som man brukar säga: ”Alla sätt är bra utom de dåliga.” Lycka till!
Leg läkare Åsa Rundgren