Många glutenintoleranta får ingen diagnos

Antalet personer som diagnostiserats med celiaki, glutenintolerans, har ökat sedan 1970-talet. Det berättar Anna Myleus, ST-läkare i allmänmedicin och forskare med inriktning på celiaki vid Umeå universitet. De flesta som lever med celiaki har dock inte fått någon diagnos, detta mycket på grund av att symtomen kan vara diffusa och något man inte alltid söker läkarhjälp för.

– En del är väldigt trötta och får järnbrist. Andra har problem med magen och går ner i vikt. Även benskörhet kan vara ett tecken på celiaki, säger Anna, som berättar att det också finns de som inte upplever några specifika symtom – förrän de påbörjar behandling och märker skillnaden.

Ärftligheten spelar in

Det som konkret händer i kroppen vid celiaki är att man får en inflammation i tunntarmens slemhinna, som gör att man förlorar det tunntarmsludd som tar upp näring från kosten. För att få celiaki måste man vara bärare av den genetiska varianten HLA-DQ2 eller -DQ8, vilket cirka hälften av Sveriges befolkning är. Sedan är det troligen en kombination av olika miljöfaktorer, och eventuellt andra bidragande gener, som gör att immunsystemet i tarmen uppfattar gluten som något det ska reagera mot med inflammation.

Detta betyder att man sannolikt inte föds med celiaki, utan snarare med benägenheten att få det. Vad som utlöser sjukdomen är något som forskarna fortfarande håller på att utreda.

– Man misstänker att det till exempel skulle kunna vara en magsjuka, berättar Anna.

Hennes råd är att uppsöka vården om man har problem med magen som inte går över. Om man där misstänker glutenintolerans tas det ett blodprov för att se om det innehåller markörer för celiaki.

– Därefter görs en tunntarmsbiopsi, vilket innebär att man tittar på tunntarmen med ett gastroskop och tar en liten bit för att undersöka hur slemhinnan och tarmluddet ser ut.

Mår alla bättre av glutenfritt?

Har man celiaki får man träffa en dietist för information och kostråd. Det är också vanligt att en läkare följer en den första tiden, för att hålla koll på att tarmslemhinnan läker som den ska. Celiaki är dock kroniskt, det vill säga en sjukdom man har för resten av livet. Är man en familj rekommenderas alla att testa sig på grund av ärftligheten.

Sedan ett par år tillbaka säljs hemmatester på apoteken, där man själv kan testa sig för glutenintolerans. Att lägga pengar på ett sådant är inget Anna Myleus rekommenderar.

Läs också: Självtester för hälsan – så funkar de!

– Det handlar inte om att det inte är tillförlitligt, utan mer om att det inte tillför så mycket. Om testet är negativt och personen fortfarande har problem med magen måste ju han eller hon ju ändå uppsöka vården. Samma sak om testet ger ett positivt resultat – då måste ju ändå en läkare ta ett nytt prov.

I dag väljer många att äta glutenfritt i tron att det är bättre för magen. Är det bättre?

– Det finns inga studier som visar på att glutenfria produkter skulle vara mer hälsosamma om man inte har celiaki. Om man däremot ersätter en del av den glutenrika kosten med till exempel grönsaker så blir det ju totalt sett en bättre kost – som magen kanske mår bättre av.

I dessa livsmedel finns gluten

Gluten finns i vete, råg, korn, spelt (dinkel) och kamut.

Har du celiaki måste du utesluta alla vanliga sorter av bröd, mjöl, flingor, skorpmjöl, pasta, bakverk, välling och gröt som innehåller dessa spannmål.

Spannmålen kan till exempel också finnas i såser, korvar och fiskpinnar.
Källa: Livsmedelsverket

Mer info …

…finns hos Svenska Celiakiförbundet. www.celiaki.se

Text: Linda Unnhem
Foto: IBL/Shutterstock

Läs också:

Förrädiskt med ”tyst” celiaki