Johanna: Åh nej! Jag glömde raka mig under armarna inför mammografin!
Jag minns den dagen. Dagen då man hade fyllt 40 år. Dagen då man är gammal nog att erbjudas mammografi. Helt enkelt få veta om man har bröstcancer eller inte.
Se också: Ta kontroll över dina bröst – upptäck cancer tidigt
Jag är inte liten och heller inte jättestor. Men jag har jättestora bröst. Vi pratar alltså 80F eller 75G i bh-storlek. Och då opererade jag ändå bort runt ett kilo på varje bröst när jag jag var 17 år.
Så det är mycket bröst att deala med tänker jag när jag går på min första mammografi någonsin. Helt ovetandes om hur det ska gå till.
Först: Det går snabbt att komma in. Jag är en sådan där irriterande människa som alltid är för tidig. Till allt (utom till jobbet). Även till mammografin.
Men det gör inget att jag är tidig, för jag kommer in direkt. Det är verkligen löpande band och snabbt ska det gå!
Sen: Hur gör man?
Nu har mammografisköterskan sitt huvud i min armhåla. Det här såg jag inte komma...
Den trevliga kvinnan inne i rummet förklarar att jag ska ta av mig allt på överkroppen (ingen överraskning där...) och ställa mig framför maskinen. Monstermaskinen.
Jag gillar inte sjukhus, jag är spruträdd osv... Vi kan fortsätta med sånt men jag vet ju att det är så viktigt att gå igenom undersökningar, ta blodprov och allt vad det kan tänkas vara, så jag är lugn.
Kvinnan förklarar vad som kommer att hända och maskinen börjar surra.
Då tar hon tag i min arm. Och lyfter upp den! Och lutar sig in! Nu har mammografisköterskan sitt huvud i min armhåla. Det här såg jag inte komma...
Jag blev helt tyst. Och genomgick undersökningen utan att säga ett pip.
Det är en märklig grej att få sina bröst fastklämda mellan två tjocka plastskivor och se dem bli helt platta. Haha. Ont gör det också, eller det är inte behagligt i alla fall.
En kollega var där när hon hade PMS en gång, inte att rekommendera tydligen...
Då kände jag efteråt att jag behövde be om ursäkt för eventuella odörer och orakade armhålor.
Men jag tog mig igenom den snabba undersökningen och är mest bara glad att jag får göra den (helt gratis dessutom!).
Jag har fortsatt att gå på dessa undersökningar varje gång jag blir kallad, det är ju så viktigt – och så snabbt överstökat.
Men den där första gången? Då kände jag efteråt att jag behövde be om ursäkt för eventuella odörer och orakade armhålor.
Sköterskan tittade på mig och skrattade.
– Du, jag ser och luktar allt här hela dagarna, du är inte det värsta jag varit med om.
Jag vet inte om hon ville vara snäll eller om hon sade sanningen men i vilket fall som helst tror jag att de bara vill göra sitt jobb oavsett vad och att man kan komma som man vill. Det är ju faktiskt inte alla som vill raka sina armhålor.
Och fast jag vet att man inte ska använda deodoranter och parfymer i, och omkring, armhålan och brösten på mammografin så bjuder jag alltid på någon extra god bodylotion någonstans i närheten nuförtiden. Det är de värda tycker jag.
Se också: Anna fick bröstcancer under graviditeten
