Malin: ”Jag blev fri från cancer med immunterapi”
Det började med en prick – en leverfläck på sidan av magen. Det var augusti 2014 och efter en härlig sommar upptäckte Malin Hagman att det kliade och blödde.
– Jag solade mycket när jag var yngre, även en hel del solarium innan jag insåg att det inte var bra, säger Malin.
Pricken var malignt melanom
Eftersom hon alltid haft massor med prickar har hon kontrollerat sig med jämna mellanrum och hon tog bort sin första leverfläck redan när hon var 14 år.
Testerna visade aldrig något farligt, men den här gången var det annorlunda.
– Så fort jag kom tillbaka från semestern åkte jag till sjukhuset.
Leverfläcken togs bort och en månad senare fick hon ett papper hem där det stod – malignt melanom.
– ”Hjälp!”, tänkte jag. Det var kanske inte så bra att bara skicka hem ett brev med det meddelandet. De visste ju inte hur jag skulle ta det.
Jag insåg att spridd malignt melanom är riktigt dåliga nyheter och att jag kanske inte skulle klara det här
Spridning i lymfkörtlarna
Malin fick ta bort mer hud på magen och kirurgen opererade även de närmaste lymfkörtlarna i ljumsken. När allt var klart kände hon sig frisk.
– Det dröjde länge innan jag fick veta mer. I slutet av januari hade jag ett återbesök och jag kände mig lugn, berättar Malin.
Men när hon kom in i undersökningsrummet var det en konstig stämning som mötte henne. Läkaren och sköterskan såg allvarliga ut och meddelade rakt ut att det var spridning i lymfkörtlarna. Malin hade fått operationstid redan veckan efter.
– Jag blev jätteförvånad. Jag fattade inte varför det plötsligt var bråttom. Jag hade ett jobb jag inte kunde sjukskriva mig från. Som egenföretagare och frisör kan man inte bara lämna allt, säger Malin.
– Och de pratade om att jag skulle vara borta i 4 till 6 veckor.
Att hon drabbats av något som i många fall är dödligt tänkte hon inte på i den stunden.
Hennes i grunden positiva attityd höll i sig och hon bokade om kunder och tänkte att hon skulle komma tillbaka snabbt.
– Det var först när jag började googla när jag satt på bussen på väg hem, bara en dag före operationen, som allt ändrades. Jag insåg att spridd malignt melanom är riktigt dåliga nyheter och att jag kanske inte skulle klara det här. De flesta gjorde tydligen inte det.
Malin drabbades av panik och insåg att mycket inte gjorts.
– Varför hade de inte röntgat lungorna, frågade jag mig.
Tänkte inte dö
När hon skulle stiga av bussen gick det inte längre. Hon var helt paralyserad och tog sig precis till bilen. Som tur var körde hennes man Conny henne hem.
– ”Jag kommer att dö”, det var den tanke som upprepade sig om och om igen. Vad ska hända med min dotter Molly?
I den stunden flashade hela livet förbi och hon började tänka på begravning och annat praktiskt, för att allt skulle bli enkelt för familjen. Men snart var hon sig själv igen.
– Dagen innan jag skulle opereras åkte jag till sjukhuset och krävde lungröntgen. Men det gick inte. De lovade att jag skulle röntgas direkt efter operationen istället och så blev det.
Det visade sig att det var bra att Malin sa ifrån, för det fanns spridning även i lungorna.
– Jag kände det på mig redan innan de sa orden. Om inte annat så var det fredagen den 13:e, berättar Malin.
En stund efteråt blev hon helt knäsvag trots att hon satt ner. Känslan av att det fruktansvärda verkligen hände kom över henne.
– Samtidigt är jag världens mest lösningsorienterade person och sa till dem att det är väl bara att ta bort lungan. Sedan gick jag hem och skrev ett långt brev till onkologen där jag förklarade att jag inte tänkte dö. Jag ville att de skulle lära känna mig, säger Malin.
Behandlades med immunterapi
När hon kom till avdelningen fick hon höra ordet immunterapi för första gången. Det var en ny behandlingsform som hon skulle få prova.
– Jag hade trott att det skulle bli cellgifter och kanske strålning, men jag hade tur för immunterapi har inte alls samma långtgående bieffekter.
Medicinen gavs med dropp under flera dagar och sedan var det uppehåll för att tas upp igen i fyra omgångar. Men Malin började må väldigt dåligt redan andra omgången och det visade sig att hon fick en allergisk reaktion på medicinen. Då fick hon en ny chans genom en annan typ av immunterapi. En ny studie skulle startas upp och hon skulle få behandling i två år.
– Det tog inte lång tid innan tumörerna krympt och redan i augusti var de helt borta. Det var fantastiskt. Jag förlorade inget hår och mådde jättebra. Jag firade med champagne, ler Malin.
Hon är lycklig över tillfrisknandet, men är delvis en annan person än innan hennes nära-döden-upplevelse. Hon har blivit mer orolig.
– Jag har insett att jag är dödlig och har liksom alltid katastrofberedskap. Det hade kanske varit lättare om jag någon gång känt mig mer sjuk när jag hade cancern. Men jag har mått som vanligt hela tiden, så det finns ingen skillnad med mitt mående som dödssjuk och nu. Det blir lite förvirrande.
Jag tackade för att de räddat mitt liv
Samtidigt är Malin evigt tacksam att hon fått genomgå den nya behandlingen med immunterapi och när hon plötsligt insåg hösten 2018 att männen bakom allt skulle tilldelas Nobelpriset i medicin blev hon riktigt glad.
– Genom melanomföreningen kunde man anmäla sitt intresse för att åka upp och träffa dem och jag fyllde i mina uppgifter direkt.
Malin tog med sig dottern Molly till Stockholm för att vara på plats vid mottagningen på hotellet.
– Jag började prata med alla som var där, som vanligt, skrattar hon.
Malin är inte kvinnan som ställer sig i ett hörn. Hon är genuint nyfiken på andra människor. Men att träffa sina hjältar Nobelpristagarna James P Allison och Tasuko Honjo var nervöst. Hon ville verkligen visa sin tacksamhet och förklara hur mycket de betytt för henne. Men i slutändan fanns bara en sak att säga.
– Jag tackade för att de räddat mitt liv.
Vad är immunterapi?
Under förra årets Nobelprisutdelning var det duon James P Allison och Tasuku Honjo som fick dela på Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Deras upptäckter har gett upphov till nya typer av cancerbehandlingar som räddat mängder av liv.
Men allting började med hårt arbete. James P Allison kämpade i sitt labb i Kalifornien och Tasuku Honjo i sitt labb i Japan. De hade under 1990-talet börjat intressera sig för immunförsvaret och de proteiner som agerar broms. Båda hade upptäckt var sitt protein och efter tester på möss visade det sig att om bromsen togs bort blev cancercellerna attackerade av immunförsvaret. Mössen tillfrisknade.
Deras forskning betecknas som banbrytande eftersom den går ut på att använda kroppens eget immunförsvar för att attackera cancerceller. Det som behövs är att man hämmar det bromssystem som finns.
Följden har blivit nya terapimetoder som räddat livet på många av de patienter som ansetts ha obotlig cancer. Goda resultat har uppnåtts framför allt när det gäller cancersjukdomar som melanom, lungcancer, njurcancer och lymfom.
Det här är Malin Hagman
Ålder: 47 år.
Bor: I Härryda.
Familj: Maken Conny och dottern Molly.