Linda var bara 34 år när hon fick cancer!
Linda Nöjd bor i Varberg. Hon är singel, men har släkt och många vänner i staden.
Linda har ett roligt jobb på Vattenfall och är utbildad civilingenjör. Men det stora intresset, absolut mer än en hobby säger Linda, är fotbollen. Hon har spelat sedan hon var liten, som elitspelare i bland annat Djurgårdens landslag och senast i Böljan Falkenberg.
– Jag tror att jag till stor del kan tacka min goda kondition för att jag klarade av min bröstcancer så pass bra som jag gjorde, säger Linda. Både beskedet, väntan på provsvar och behandlingarna.
– Jag hade ett bra utgångsläge, med en kropp som är stark efter all träning, och ett sunt leverne. Jag har alltid försökt äta bra och se till att jag får tillräckligt med sömn.
Aldrig varit på mammografi
Linda hade aldrig varit på mammografi, hon var för ung. Så upptäckten av knölen i ena bröstet hösten 2017 kom som en total överraskning.
– Den bara var där helt plötsligt. Konstigt nog blev jag inte särskilt rädd. Jag tänkte att det var någon sorts godartad knöl, intalade mig att det inte var farligt att vänta och se vad som hände med den. Inte kunde det vara något allvarligt! Sånt hände inte mig, och jag var ju så ung!
Så veckorna gick, blev till ett par månader innan Linda fattade beslutet att gå till läkare.
– Då hade jag fått en obehaglig känsla, det här är inte bra, jag måste få veta vad det är.
Knölen som var ganska stor satt i nedre delen av bröstet. Läkaren på vårdcentralen skrev en snabbremiss och Linda skickades till mammografi och punktion på Varbergs sjukhus.
Hon fick vänta på besked en vecka. Läkaren var tydlig: Det skulle bli operation snarast möjligt.
Så undersöker du själv dina bröst efter cancer
– Visst var det tufft, säger Linda. Men jag hade redan hunnit tänka alla de tankarna så jag tog det ganska bra. Det var skönt att ha fotbollen då. Jag kunde träna och spela två matcher efter beskedet.
Linda har vänner och släktingar som hon kunnat prata med under den här tiden.
– Men läkarbesök och behandlingar har jag velat klara av själv. Jag vet egentligen inte varför, det har bara känts bäst så. Jag tror att jag är en psykiskt ganska stark person.
Behandling med cellgifter
Tumören plus en ”tårtbit” opererades bort och proven från lymfkörtlarna i armhålan visade att det inte fanns någon spridning.
– Det var förstås en jättestor lättnad. Just det återbesöket när jag satt i väntrummet och skulle få veta vad man hittat vid operationen – det var den värsta stunden under den här tiden.
Ingen spridning som sagt, men läkaren ville ändå göra ytterligare en operation. Man var inte säker på att att man fått bort allt, det fanns ”oroliga celler” i snittytan. Så en liten bit till skulle bort. För säkerhets skull.
Sedan skulle såret läka.
– Jag mådde ganska bra, säger Linda, jag hade inte ont så jag var tillbaka på fotbollsträningen efter ett par veckor. Spelade till och med någon match.
Sedan började behandlingen med cytostatika, cellgifter. Trots att Lindas tumör var relativt snäll ville läkarna sätta in hela arsenalen med cellgifter, strålning och antiöstrogener.
Och Linda var helt okej med det.
– Läkarna sa att cellgifterna egentligen var på gränsen till överbehandling, men jag litade på dem och brydde mig inte om att googla efter alternativ. Över huvud taget har jag fått väldigt bra information och stöd från både läkare och sköterskor.
Håret blev grått
I mitten av januari började cellgiftsbehandlingen. Behandlingen, som så många är rädda för, var inte alls så plågsam som Linda hade trott. Av den första omgången påverkades hennes levervärden lite för mycket, så hon fick byta till en mildare variant.
– Jag mådde inte illa, men blev seg i huvudet och trött. Håret föll av efter ett tag, men det var jag förberedd på. Jag hade inte så jättelångt hår innan, så det var inget trauma.
Nu är håret på utväxt igen, men i en snygg grå färg!
– Jag får se hur jag gör, kanske färgar jag det lite mörkt, säger Linda. Jag färgade håret innan också, minns nästan inte vilken som var min ursprungliga färg!
Sista cellgiftsbehandlingen är avslutad, och nu börjar strålningen, fem dagar i veckan. Hon får pendla till Göteborg. Och antiöstrogenerna har hon tagit sedan i mitten av maj.
– Jag förväntar mig inga större biverkningar av dem, eller av strålningen. Har förstått att jag kommer i någon sorts klimakterium av antiöstrogenerna, vi får väl se hur det blir med svettningar och sådant. Där tror både jag och läkarna att min fysiska aktivitet kan ha positiv effekt.
Viktig för laget
Linda är i full gång med fotbollen.
– Det har varit jätteskönt att ha den som ett andningshål. Jag känner ju att oro, stress och dystra tankar blåser bort när jag har varit igång på planen en stund.
Tobias Barin, tränare i Böljan Falkenberg, säger:
– Vi trodde inte hon skulle orka spela den här säsongen. Men hon har varit pigg när hon varit med och är väldigt viktig för laget.
Proffstiden är över, men Linda tänker fortsätta spela fotboll så länge det känns roligt. Och hon tycker det ska bli bra att få lite tid över till andra sportaktiviteter – golfen, löpträning, triathlon.
Träning gör nytta under en pågående cancerbehandling
Det säger Yvonne Wengström i Cancerfondens tidning Rädda Livet. Hon är onkologisjuksköterska och professor vid Karolinska institutet, och leder en studie som heter Opti-train. Den ska utvärdera effekten av träning hos kvinnor med bröstcancer som får cytostatikabehandling.
Resultaten visar att träningen minskar den starka trötthet, fatigue, som många cancerpatienter upplever. Man har också sett att livskvaliteten förbättras, att det är lättare att behålla vikten och att muskelstyrkan ökar.
Tröttheten under en cancerbehandling kan för många göra att det känns övermäktigt att komma iväg och träna. Men enligt Yvonne Wengström blir de flesta blir piggare när de väl kommer iväg. Motionen bidrar till att många känner sig starkare och upplever att de tar hand om sig själva.
– Mitt budskap är att man kan träna precis som vanligt, om man får lite stöd. Det är inte konstigare än så, säger Yvonne Wengström.
Aktiviteter under cancerbehandling
• Fysisk aktivitet hjälper ofta även mot oro, sömnproblem och trötthet.
• Det är viktigt att hitta någon motion och träning man tycker om att göra och att det blir lagom ansträngande. Periodvis kanske man inte orkar så mycket, men man kan försöka börja med enkla rörelser och små utmaningar och öka träningen efter hand.
• Man kan få råd om olika rörelser av en fysioterapeut (sjukgymnast) och få hjälp att anpassa träningen efter sin personlighet och vilka besvär man har.
• Som hjälp kan man ibland också få fysisk aktivitet på recept, FaR, av läkare, sjuksköterska eller fysioterapeut. Aktiviteter som man får på recept finns oftast utanför sjukvården och kostnaderna ingår inte i högkostnadsskyddet för sjukvård. Vissa arbetsgivare bekostar en del av träningen.
• Avspänningsövningar kan också hjälpa. Förutom vanlig avslappning kan man pröva qi gong och yoga. Akupunktur kan också lindra vallningar och svettningar. Många som blir hjälpta av akupunktur tycker att även sömnen blir mycket bättre, vilket kan underlätta vardagslivet och ge bättre livskvalitet.
Läs också: Agnetas syster fick bröstcancer: Dog efter två veckor
Av Susanna Hauffman
Foto: Robert Boman och Ulf Sirborn