Läkaren Nina har anorexi: "Det handlade om ångest"

Nina Knagenhjelm, 36 år, var bara fyra, fem år när hon kände att något skedde med henne som hon inte förstod.

– Jag minns att jag alltid var rädd och att jag liksom ”somnade” när jag höll på med något, men ändå var medveten om allt. Först som vuxen fick jag veta att det var symtom på ångest och dissociation (ett psykologiskt tillstånd där man avskärmar sig från upplevelser).

När Nina kände att hon ”somnade” i vaket tillstånd dissocierade hon. Det vill säga att hon omedvetet använde en metod för att slippa svåra känslor. Inuti den lilla flickan var det fullt kaos av oro, självhat och rädsla. Nina upplevde att det var något fel på henne och det har följt henne genom livet, så därför fortsatte hon att dissociera för att hålla känslorna borta.

Deprimerad när hon var 13

Som tioåring började hon hata sin kropp, när hon var 13 år fick hon sin första depression. Sedan slog anorexin till och några månader senare kom bulimin, och det blev snabbt värre.

– Ätstörningar kan drabba både kvinnor och män i alla åldrar och alla socialgrupper. Det har hittills mest varit kvinnor som drabbats, men vi antar att det finns många män med oupptäckta ätstörningar, säger Øyvind Rø, professor i psykiatri vid universitetet i Oslo.

Han berättar att gemensamt för alla som har ätstörningar är en överdriven upptagenhet av mat, ätande, vikt och kropp, som resulterar i ett onormalt förhållande till mat. Självbilden är till stor del beroende på vad man äter, vikten och kroppen.

Känslan av kontroll

– Att svälta sig kan vara ett sätt att trycka undan obehagliga känslor.  Känslorna kan bli mindre påträngande och tankarna på att bli smalare kan tränga undan andra jobbiga tankar. Dessutom kan de ge en känsla av att ha kontroll.

Øyvind Rø förklarar vidare att matmissbruk också kan ge en paus från svåra känslor och tankar. Mat kan användas som tröst när saker och ting går emot en. Träning, och speciellt överdriven träning, kan också vara ett sätt att trycka undan känslor på.

– Vi vet att det finns ett ärftligt anlag som gör att en del är mer sårbara när det gäller att utveckla ätstörningar. Speciellt de med perfektionistisk personlighet och humörsvängningar ser ut att vara utsatta, säger Øyvind Rø.

Väninnorna undrade

– Efter en skolresa 1999 konfronterade två av mina väninnor mig och tog upp sjukdomen för första gången, berättar Nina.

– Jag nekade. De förstod mig inte och jag var inte sjuk!

Det blev början på många turer med väninnor, läkare, sjuksköterskor och psykologer under sex år.

– Jag är glad att jag inte visste hur tufft det skulle bli, säger Nina tyst.

Störda matvanor

– När tankar på mat och vikt medför störda matvanor är det dags att sätta stopp, säger Øyvind Rø och tillägger:

– När olika regler för ätandet påverkar social samvaro och vardagen är man på väg att få ätstörningar.

Han förklarar att bestämda tankar om vad som är hälsosamt, stort fokus på fysisk aktivitet och ökad träning också är tecken man bör lägga märke till. Även stora viktförändringar, både minskning och ökning, kan vara tecken på ätstörningar.

Nina var duktig i skolan, men tyckte illa om betyg, stress och krav. Därför tackade hon nej till en plats på läkarprogrammet och gick ett år på en friluftslinje på en folkhögskola. Det var svårt för henne att bo så nära andra människor, men Nina tyckte att året på folkhögskolan var bra – och hon fick vänner för livet.

– Måltiderna var en utmaning. Jag var tvungen att äta för syns skull, men greps av panik och åt ofta för mycket i stället. De flesta förstod nog vad jag gjorde på toaletten efteråt. Jag gömde också mat för att kunna äta senare.

Lärarna försökte hjälpa

Nina berättar att lärarna efterhand blev mycket oroliga för den magra tjejen och försökte hjälpa henne så att hon fick i sig mat utan att äta för mycket. De såg till att hon fick behandling och körde henne dit.

– Lärarna gjorde mycket mer än man kunde förvänta sig – och räddade troligen mitt liv, säger Nina stilla.

Året därpå började Nina studera medicin i Trondheim. Hon gick på föreläsningarna, arbetade extra som vårdbiträde och sjöng i kör. Hon hade några få, men nära vänner.

Nina hade svårt med relationer, var livrädd att ta kontakt utanför studier, arbete och kör och trodde att ingen egentligen ville umgås med henne men inte vågade säga nej. Hon tyckte inte att hon var värd att ha ett socialt liv.

– Tack vare min starka vilja, en bestämd läkare och många snälla människor som trodde på mig fick jag mitt utbildnings- diplom 2007. Och efter två års paus med inläggningar och annan behandling klarade jag att göra min allmäntjänstgöring på bestämd tid i augusti 2011, berättar Nina.

Kämpade med låg självkänsla och skam

Nina har upplevt att hon har blivit missförstådd eftersom hon fortsatte att dissociera. Några trodde att hon sökte uppmärksam het när hon ”somnade”. Hon kämpade mot konstant dåligt samvete, låg självkänsla och mycket skam.

– Jag lider inte av duktig flicka-syndromet och jag är inte perfektionist. Inte heller är jag besatt av skönhetsideal, som många tror att alla anorektiker är. För mig handlar anorexin bland annat om att inte ta för mycket plats, och bulimin var det enda som kunde dämpa min ångest. Jag hatade sjukdomen, men behövde den också.

Nina poängterar att få hjälp, bra hjälp, inte är självklart och kan ta lång tid. Byte av behandlare och behandling som inte fungerar kan bli en stor belastning.

– När jag hade fullföljt min allmäntjänstgöring gick luften ur mig och jag blev dramatiskt mycket sämre, berättar Nina.

– Jag var rädd och litade inte på någon.

Handlade om ångest

De följande fyra åren blev en mardröm för Nina då allt handlade om att överleva. Hon klarade inte av att ta behandlingen till sig och de som skulle hjälpa henne fick kämpa hårt för att vinna hennes tillit.

– Lyckligtvis hade de tålamod och klarade att hantera mitt avvisande sätt. De förstod att det handlade om ångest, berättar Nina.

Efter en ihärdig insats fick behandlingsteamet hösten 2015 Nina att förstå att hon faktiskt kunde lita på dem. Då vände situationen snabbt.

– Äntligen blev jag trodd och tagen på allvar. Det psykiatriska hälsoteamet i kommunen och läkaren ska ha äran av att det gick bra till slut. De gav aldrig upp.

Fått diagnosen PTSD

Øyvind Rø berättar att det går att bli helt frisk från ätstörningar, men att det kan ta lång tid. Dessvärre finns det ett mindre antal som utvecklar långvariga och allvarliga ätstörningar.

– Prognosen är bättre om man får hjälp tidigt i sjukdomsförloppet innan ätstörningarna blir ett automatiskt reaktionsmönster, säger han.

– Vid undervikt ändras sättet att tänka, och problemen kan förstärkas genom att man hänger upp sig på detaljer och fastlåsta, rigida tankemönster. För att bli frisk är det avgörande att personen själv kommer fram till att hon vill göra något åt sin situation.

Øyvind Rø poängterar att personer med ätstörningar alltid bör söka läkare. Sjukdomen kan ge fysiska komplikationer som störd saltbalans, benskörhet, tandskador och brist på viktiga mineraler och vitaminer.

I dag har Nina ett team med läkare, psykiatrisköterska, sjukgymnast och dietist – och nyckeln är stabilitet och samarbete. Hon har fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, något som förklarar varför hon dissocierar.

Frisk från bulimin

Visst är det skrämmande och ibland förlorar hon fotfästet, men det viktigaste för Nina är att hjärnan fungerar. Hon är full av energi, skriver, läser, är ordförande i bostadsrättsföreningen, sitter barnvakt och har även börjat arbeta som läkare igen. Och hon är frisk från bulimin.

Fysiskt har sjukdomen orsakat benskörhet och tandproblem. Om hon kommer att bli psykiskt frisk vet Nina inte.

– Det är viktigt att fokusera på alla små segrar i vardagen. Om jag klarar mer i dag än jag gjorde för ett år sedan är jag nöjd. Det handlar inte om frisk eller sjuk, svart eller vitt utan om hela gråskalan. Ljusgrått är bättre än mörkgrått. Jag lever nu och om jag inte når målet förrän om 20 år är det viktigaste att ha en bra livskvalitet på vägen, säger Nina.

3 olika ätstörningar

• Anorexi kännetecknas av överdrivna kostrestriktioner, rädsla för viktuppgång, självsvält, tvångsbeteenden kring mat och kraftig undervikt.
• Bulimi innebär hetsätning tillsammans med överdriven träning, användning av laxermedel eller framkallande av kräkning för att behålla eller minska sin vikt trots matmängderna. Den som har bulimi kan ändå ha normalvikt.
• Hetsätning kännetecknas av att man tvångsmässigt äter stora mängder kaloririk mat på kort tid, hetsätningsepisoder, och har skamkänslor kring detta. Den som hetsäter kan vara normalviktig, men har ofta övervikt eller fetma.
  

  Man kan ha symtom på flera ätstörningar samtidigt och man kan också växla mellan olika ätstörningar.

Av Merete Stillesen

Foto: Per-Åge Eriksen

Översättning: Anette Bülow