Kinesiofobi – så botar du din rörelserädsla
Begreppet rörelserädsla (kinesiofobi) är ett vedertaget begrepp inom sjukvården. Det handlar om en överdriven, begränsande och irrationell rädsla för fysisk aktivitet. Man är rädd för att skada sig eller att få ont av träningen, eller att gamla skador eller sjukdomar ska förvärras.
För 44-åriga Lousie Hafdell började rörelserädslan redan när hon var liten. Hon var osäker och hade svårt att hänga med i sina jämnåriga kompisars tempo.
– Jag har alltid varit motoriskt otrygg, har till exempel aldrig kunnat göra en kullerbytta eller springa ordentligt. Och eftersom jag inte kunde göra som alla andra blev jag alltid vald sist på gymnastiken i skolan, berättar hon.
Varifrån rädslan kom vet inte Louise.
– Men jag har ett minne av att jag ville börja dansa, men fick då höra av en vuxen att jag var alldeles för klumpig för det. Sådant biter sig fast så klart.
Osäkerheten följde med henne upp i vuxen ålder.
– Jag hatade allt som hade med idrott och rörelse att göra. Jag inbillade mig att det var något onödigt som man klarade sig utan.
Ibland försökte Louise att komma igång, men inte för sin egen skull, utan för att man ”borde”.
Jag bestämde mig för att inte vara rädd längre
– Jag har tecknat otaliga gymkort och försökt bli en sådan där tjej som gillar att träna. Men det har aldrig funkat.
Fick hjälp av sjukgymnast
För två år sedan drabbades hon av diskbråck i nacken, något som blev en vändpunkt.
– Det var som att min kropp ropade på uppmärksamhet. Den hade varit bortprioriterad så länge, men nu var jag tvungen att göra något åt den.
Louise träffade en sjukgymnast som förklarade att kroppen behöver röra på sig för att må bra.
– Hon ledde mig åt rätt håll och trodde på mig. Jag bestämde mig för att inte vara rädd längre.
Louise började lite smått med yoga, men det var först i somras som hon bestämde sig för att köra igång på allvar.
– Jag ville inte ha ont längre, jag ville inte vara rädd längre. Plötsligt hade jag en annan motivation än tidigare. Nu handlade det om mig, inte om vad någon annan ville att jag skulle göra.
Redan efter första passet var hon fast.
– Det kändes helt fantastisk, som att min kropp väcktes till liv.
Yogan hjälpte henne
Efter bara några månader märkte Louise en enorm skillnad i sitt välmående.
– Jag kunde till exempel halvera min mängd smärtstillande, vilket är otroligt. Yogan är fantastisk på så sätt att den har ett helhetsperspektiv när det kommer till kropp och själ.
I dag gör hon någon form av yoga eller meditation varje dag.
– Nu fokuserar jag på rörelseglädje istället för rörelserädsla. Det är lite sorgligt när jag tänker tillbaka på hur rädd och begränsad jag varit i mitt liv. Men nu blickar jag framåt och känner mig som en helt ny människa. Jag unnar mig hälsa!
Vem är Louise Hafdell?
- Ålder: 44 år.
- Gör: Föreläser och inspirerar.
- Familj: Gift med Niklas, två tonårsbarn, två vuxna bonusbarn och ett barnbarn.
- Bor: Vallentuna, norr om Stockholm.
- Instagram: louisehafdell_unnadig
Testa dig själv: Lider du av rörelserädsla?
Svara på frågorna nedan så får du en indikation.
- Jag är rädd för att jag kan skada mig om jag tränar.
- Om jag försökte träna så skulle min smärta öka.
- Det kan nog vara farligt för en person i mitt tillstånd att vara fysiskt aktiv.
- Att vara försiktig med onödiga rörelser är det bästa jag kan göra för att förhindra att smärtan förvärras.
- Jag kan inte göra samma saker som andra eftersom det är för stor risk att bli skadad.
- Ingen ska behöva träna när hon eller han har ont.
Om du svarar ja på flera av frågorna ovan är det viktigt att du hör av dig till en fysioterapeut för att få hjälp och stöd.
Är du rörelserädd? Det finns hjälp att få!
Att inte vilja gå till gymmet är en sak men det finns personer som är så pass obekväma med fysisk aktivitet att det hindrar dem från att leva ett normalt liv – de blir helt inaktiva till följd av rädslan.
Rörelserädsla kan se ut på olika sätt och kan egentligen drabba vem som helst. I vissa fall handlar det om helt friska personer som är rädda för att träningen ska skada dem, att den ska leda till smärta.
De känner sig motoriskt osäkra och har kanske negativa erfarenheter i bagaget. Det kan vara dåliga minnen från skolgymnastiken eller att man är en person som aldrig känt sig bekväm med fysiskt krävande aktiviteter.
– Det här kan säkert många känna igen sig i. Man tvivlar på sin egen förmåga och vad man klarar av. Just tilltro till sin förmåga är ett begrepp som är nära förknippat med rörelserädsla. Rädslan har ett fobiskt inslag som leder till ett undvikande beteende, säger Maria Bäck, fysioterapeut som forskat på området.
Men i de allra flesta fall drabbar rörelserädslan personer med värk eller sjukdomar, som tror att problemen kan förvärras av olika rörelser. Har man till exempel haft en hjärtinfarkt kan det finnas en osäkerhet och rädsla kring vad som händer om hjärtat utsetts för påfrestningar i form av träning. Och den som skadat sig i en cykelolycka kommer troligtvis tycka att det är lite obehagligt att cykla direkt efteråt.
– Egentligen är det ju helt naturligt att man reagerar med rädsla om man har ont eller om något känns obehagligt. Så att en hjärtpatient känner en oro för sitt hjärta är inga problem. Det är helt logiskt.
Rädsla kan leda till ond spiral
Maria Bäck har själv gjort en studie på en grupp patienter med kranskärlssjukdom. Den visade att 1 av 5 led av rörelserädsla så lång tid som ett halvår efter den akuta händelsen. Och det är då problem uppstår, när rädslan blir långvarig och kraftigt begränsande, menar hon.
– Då finns det en risk att man hamnar i en ond spiral där man blir allt mer orörlig och osäker. I min studie var dessa personer mindre aktiva och hade mer ångest och depressioner.
Den behandling som vanligtvis används vid rörelserädsla är så kallad kognitiv exponering. Den går ut på att man gradvis utsätter sig för det man är rädd för, precis som vid vanlig KBT-behandling.
– Man låter personen ranka de aktiviteter som han eller hon är rädd för, utifrån vilken som är minst och mest obehaglig. Därifrån väljer man någon aktivitet i mittspannet och närmar sig denna. Man utmanar personen och ökar stegvis på med fler rörelser, berättar Maria Bäck.
Hon menar att de allra flesta kan komma över sin rädsla – det handlar bara om att våga ta första steget.
– Vänd dig till en fysioterapeut, där finns det hjälp att få. Och tänk på att all rörelse inte passar alla. Försök hitta vad som passar dig, målet är att skapa en positiv känsla kring fysisk aktivitet. Fokusera på rörelseglädjen, inte på prestationen.
Av Anna Sundesten
Foto: Stefan Jerrevång, Shutterstock/TT