Karin var beroende av att köpa kläder: ”Jag var ett shoppingfyllo”

Redan när hon var liten var det viktigt för Karin Larsson att vara snyggt klädd och hänga med i modet. Det hade hon ärvt från sin mamma, som också var modeintresserad. Som ung sydde Karin en del egna kläder – det var en kul hobby och ett sätt att må bra. När hon blev vuxen och började jobba köpte hon hellre kläder. Men konsumtionen höll sig på en rimlig nivå.

Efter reklamen: Se också: Maria drack en bag-in-box om dagen: "Alkoholen var min bästa vän."

Det var först när hon skilde sig för åtta år sedan som shoppandet tog helt nya dimensioner.

– Jag hade en bra lärarlön och inga dyra intressen i övrigt. Och eftersom jag var singel fanns det ingen som kunde ha synpunkter på vad jag gjorde med mina pengar. Jag hade min dotter varannan vecka och att klicka hem nya kläder satte guldkant på vardagen, säger Karin.

nöjeBabben Larsson: ”På tiden att läskskatt införs”

Om hon kände sig låg eller stressad beställde hon kläder för att för en stund känna det där glädjeruset över ”fyndet” hon gjort. Hon köpte mest billiga kläder från de stora kedjorna.

– Jag hämtade så många klädpaket i tobaksaffären att jag till slut inte behövde visa legitimation!

Skämdes för shoppingen

Men ofta uteblev kicken när hon väl kommit hem, och paketen låg ibland oöppnade i flera dagar. Det hände också att hon råkade beställa plagg som hon redan hade i garderoben.

– Det var själva jakten som var grejen, inte kläderna i sig. Jag kunde tvärtom tycka det var pinsamt att ständigt gå runt i nya plagg. Som att jag var en ytlig person.

nöjeLars Lerins starka ord om nykterheten: ”På gott och ont”

Någonstans var hon medveten om att hennes beteende inte var sunt och att hon använde klädshoppandet som ett sätt att fylla en inre tomhet. Men det gick bara inte att sluta. Hon började smussla och kände mycket ångest i samband med köpen. Hon skämdes.

– Att vara shopaholic är inte klassat som ett missbruk. Men mekanismerna är desamma som för alkoholister och drogmissbrukare. Med skillnaden att man inte blir fysiskt sjuk av att shoppa, konstaterar Karin.

Hon menar att det är alldeles för lätt att nätshoppa. Det är som gjort för överkonsumtion – och på sikt kan det bli en skuldfälla.

Pia Johanssons

nöjePia Johansson: ”När en ölkapsyl öppnades, visste jag att demonen skulle flytta in i honom”

– Vi lever i ett samhälle som uppmuntrar shoppande och översvämmas av affirmationer om att konsumtion gör dig lycklig. Det är erbjudanden om rabatter och ”köp i dag – betala imorgon”. Algoritmer gör att om du en gång kollat på en sak så syns den hela tiden i ditt flöde. Det är svårt att värja sig. Skärmlivet bidrar till att shoppandet blir som knark för vissa, säger Karin.

Införde köpstopp

Så här i efterhand inser hon att hon klickade hem kläder till den kvinna hon ville vara. Inte till den hon faktiskt var.

– Jag köpte kläder till en cool tjej som gick på mingelpartyn och dejtade. Genom kläderna levde jag ett slags drömliv som förgyllde tillvaron. Men det var såklart ett självbedrägeri…

Sommaren 2019 kom hon till en vändpunkt. Hon ville börja spara pengar. Men den främsta orsaken var dottern, som närmade sig tonåren.

– Jag behövde ta ansvar för henne och vara en bra förebild genom att shoppa mer medvetet och sansat. Jag ville inte vara kvar i ekorrhjulet som handlade om att tjäna mera pengar för att kunna köpa ännu mer. För det är ju inte det som livet går ut på, säger Karin med ett leende.

Hon var själv tokig i shopping – till det gjorde henne sjuk.

samhälleKlimatångest tog musten ur Sara Olsson: ”Nu är det loppisfynd för hela slanten”

Sagt och gjort. 2020 skulle bli ett shoppingfritt år. Hon hade allt hon behövde i klädväg för alla säsonger. Hur svårt kunde det vara? Kanske kunde hon skriva en bok om varför vi konsumerar och hur man blir fri från shopping-tvånget.

Det visade sig vara svårare än hon hade föreställt sig. Hon trodde att det bara var att sluta. Men redan efter nyår fastnade hon för en tröja på mellandagsrean.

– Jag och dottern hade åkt till Göteborg för att handla kläder till henne. Men så såg jag den där tröjan och började dividera med mig själv. Jag skulle ju inte köpa något … Då sa min dotter att tröjan kunde bli en födelsedagspresent och ja, då kändes det genast bättre!

Började ”stöd-shoppa”

Karin hittade hela tiden olika ursäkter för varför det ändå var okej att shoppa. När hon tvingades avboka en resa till Stockholm klickade Karin hem några koftor från Odd Molly som tröst. Hon tänkte att eftersom hon inte spenderade några pengar på själva resan fanns det utrymme att shoppa. Under våren 2020 tog pandemin fart och många butiken gick på knäna.

Karin ville då göra en god gärning genom att ”stöd-shoppa”. Dessutom infann sig en ödesmättad känsla av livets förgänglighet: hon kunde mycket väl bli en av dem som dog i covid-19. Vad spelade det då för roll om hon unnade sig lite kläder?

Samtidigt kände hon sig snopen och besviken över sin oförmåga att sluta shoppa och sommaren 2020 kontaktade hon en psykolog.

– Min terapeut tyckte inte att det var rimligt med ett totalförbud mot shopping, men att det var viktigt att det inte dominerade mitt liv. Inför varje köp behövde jag fundera på om det handlade om behov eller begär.

Karin berättar att hon alltid har brottats med dålig självkänsla. Som ung var hon lite udda och introvert. Hon grubblade mycket och hade existentiell ångest. Hon beskriver känslan som att gå runt i ett dataspel utan att ha en aning om vilka regler som gäller eller vart hon ska gå.

– Att vara snyggt och moderiktigt klädd blev min sköld mot omvärlden. Men det var ett tunt skal jag bar på, säger Karin lågt.

Började skriva

Efter att experimentåret var över var hon fri att shoppa loss igen – men hon ville inte. Hon hade genomskådat sig själv och förstod att shoppandet aldrig skulle få henne att må så bra som hon hade inbillat sig. I stället behövde hon jobba på sin självkänsla. Insikten drog ner henne i en svacka.

– Det hade varit så enkelt att dämpa ångesten genom några klick. Det var ju så jag alltid hade gjort. Men för första gången lät jag mig själv bara vara och genomleva svackan i stället för att fly den, säger Karin, som under den här perioden började skriva om sina erfarenheter. Det ledde fram till den nyligen utkomna och personliga boken Klädfyllot – en shopaholic på avgiftning”.

Ju mer hon skrev desto bättre mådde hon. Plötsligt fanns det något annat att lägga sin energi på. När hon skrev glömde hon tid och rum och hon hade genuint roligt under processen. Hon började också träna och ta hand om sig själv.

Av de drygt 400 plagg som hon hade i sin garderob har hon i dag sålt eller gett bort stora delar till välgörenhet.

– Plagg som jag verkligen gillar och använder ofta har jag behållit. Men resten har jag gjort mig av med och det har faktiskt inte varit svårt alls! Snarare en lättnad.

Fått nya insikter

relationerMonica lämnade storstan och blev bondmora: ”Mitt liv är så mycket rikare nu”

Hon tänker numera som en nykter alkoholist kring sitt shoppande, vilket innebär att hon hela tiden aktivt behöver jobba med det.

– Jag planerar mina köp och funderar på om det verkligen är något jag behöver. Visst trillar jag dit ibland, men nu är jag mera medveten. Samtidigt är det en svår balansgång. Modet svänger och jag vill gärna hänga med. Att jag ska gå i samma kläder tills jag blir pensionär, bara för att jag inte ska köpa nytt, känns orimligt…

Karin rycker lite på axlarna. Hon har förstås rätt i att det är ogörligt att aldrig shoppa. En alkoholist kan helt avstå från alkohol. Men ingen kan helt avstå från kläder.

– Något jag har insett är att folk inte bryr sig om vad du har på dig eller om du använder samma outfit tre dagar i följd. De flesta är upptagna av sitt. Och man blir definitivt inte lyckligare av fler prylar. Jag känner att jag har lärt om och har fått en sundare inställning till kläder och shopping. Det styr inte längre mitt liv.