Jill: Min väninna är bipolär – hur hjälper jag henne?
”Hur ska jag bete mig?”
Min bästa väninna har nyligen fått diagnosen bipolär. Jag har ju märkt tidigare att hon har pendlat mellan att vara väldigt uppvarvad i perioder till att bli inåtvänd och dra sig tillbaka.
Det känns skönt att hon har fått en diagnos, inte minst för hennes egen skull. Men för mig är det inte lika lätt. Min väninna mår för det mesta bra och håller sjukdomen i schack. Men jag är rädd för hur det blir i framtiden och hur jag ska hjälpa henne om hon blir sjuk. Tidigare när hon har varit manisk så har det varit svårt att stoppa henne och få henne på andra tankar.
Det är svårt att förhålla sig till hennes sjuka sida, tycker jag. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska bete mig eller vad jag ska säga när hon får ett maniskt skov. Hur ska jag styra upp situationen och inte gå in i hennes, som jag tycker, galna värld utan att verka vara förmer eller bli hennes personliga assistent?
Lika lite vet jag hur jag ska trösta henne och vara till hjälp när hon går in i en depression. Då hör hon inte av sig och jag tror att hon har väldigt tunga tankar och även självmordsfunderingar. Jag tycker väldigt mycket om min väninna och vi har väldigt roligt tillsammans och kan prata om allt faktiskt, men i hennes sjukdomsskov vet jag inte riktigt hur jag ska agera.
Vi har inte pratat om det eftersom hon har varit frisk den senaste tiden, men om hon insjuknar, hur kan jag då hjälpa henne?
Jill
Legitimerad psykoterapeut Marcus Edstam:
”Du gör så gott du kan”
Det finns flera olika former av bipolär sjukdom. Några av dem är mycket allvarliga och påverkar den drabbade starkt. Jag skulle föreslå två sätt att lösa dina frågor. För det första kan det vara viktigt att du släpper ambitionen att ”styra upp situationen”.
Du är varken hennes läkare eller någon form av vårdpersonal. Prata med henne om hur hon vill att du ska förhålla dig och bete dig för att hjälpa henne. Det bör du göra när hon är i balans och inte alltför påverkad av mani eller nedstämdhet.
I bästa fall kan det vara en vägledning och hjälp för dig i hur du ska bete dig. Du gör så gott du kan. Denna sjukdom kan vara väldigt besvärlig både för den drabbade och dennes omgivning.