Jag tillfrisknade mirakulöst från svår cancersjukdom
Mats blev frisk från den svåra cancern
Mats Larsson är en man i sina bästa år. Han är 60 år ung, friskt solbränd, smal och vältränad. Han är helt enkelt i god trim, men i dag känner han sig ändå lite trött och sliten.
– Cytostatikan har satt sina spår, säger han och slår sig ner i en fåtölj i vardagsrummet hemma i lägenheten i Helsingborg.
Knappt har han hunnit sätta sig innan ytterdörren far upp och en pigg flickröst ropar ”Hej, pappa” och Mats skiner upp.
– Det är min dotter Alva som kommer hem från förskolan. Hon är 4 år och en stor anledning till att jag fortfarande sitter här, säger han samtidigt som en pigg lintott slänger sig kring halsen på honom och ger honom en varm kram.
Fick en dödsdom av läkarna
Efter de obligatoriska omfamningarna följer Alva med sin mamma ut till köket medan Mats berättar om dödsdomen han fick för snart två år sedan.
Alva hade precis återvänt till sin förskola efter sommaruppehållet 2014 och som vanligt fick hon med sig en massa smittor från förskolan, bland annat en magsjuka som även Mats fick.
– Jag brukar aldrig vara känslig för de där barnsmittorna, men den här gången blev jag rejält dålig. Det var diarré, löst och hemskt, berättar Mats, som trots sitt tillstånd fortsatte att gå till jobbet.
Mats är yrkesförare och kör regionbuss i Helsingborg.
– Jag behöver väl knappast säga att bussföraryrket och en dålig mage är en dålig kombination, säger han och ler snett.
Så småningom avtog diarrén och i stället blev Mats uppsvullen i magen och förstoppad. När det gått drygt en månad utan någon förbättring gick han till sin husläkare.
Man tog prover, men dessa visade att Mats var frisk, trots sina magproblem. Han fick förklaringen att småbarnens bakterieflora kan påverka äldre personer hårt och att de kan dröja sig kvar länge.
Allvarligt fel i magen
Men Mats blev inte bättre och i början av december återvände han till husläkaren.
– På något vis kände jag att det var något allvarligt fel i magen. När jag rapade luktade det helt vedervärdigt. Vi hade aldrig varit med om något liknande.
Mats fick en remiss till Universitetssjukhuset i Lund där han skulle genomgå en gastroskopi och filma magen för att ta reda på vad som orsakade problemet. Mats hade förberett sig genom att fasta i sex timmar, precis som han blivit tillsagd att göra. Men trots det gick det inte att genomföra ingreppet.
– De kunde bara föra ner slangen en liten bit i halsen innan jag kaskadspydde, säger Mats. Så jag blev hemskickad och tillsagd att fasta över helgen för att vara helt tömd.
Gastroskopi
Trots det spydde han åter så fort slangen kom ner mot magsäcken. Läkarna i Lund förstod att något var allvarligt fel och skickade Mats akut till Helsingborgs lasarett där de fick tömma maginnehållet med en slang som fördes ner genom näsan, samt fasta i fem dagar.
– Till slut kunde de genomföra gastroskopin, men vid det här laget förstod jag redan att det var cancer, säger Mats.
Mycket riktigt konstaterade läkaren en stund senare att det fanns en tumör i nedre delen av magsäcken.
Cancer i hela magen – tumörerna hade spridit sig
Läkarna ville inte vänta och en operation bokades in så fort julledigheten var förbi. Trots det stundande ingreppet hade Mats och hans familj ändå en trevlig helg.
– Jag är en positiv själ. Redan där och då bestämde jag mig för att inte bli ett offer för cancern. Det här ska gå fint, minns jag att jag tänkte.
Dessutom hade läkaren som skulle operera Mats sett var tumören satt och informerat honom om att den typen av cancer extremt sällan vandrar nedanför nedre magmunnen.
Men när kirurgerna öppnade Mats mage upptäckte de att cancern hade spridit sig nedanför nedre magmunnen, tolvfingertarmen och tunntarmen. En överläkare kallades in och fattade beslut om att avbryta operationen, eftersom den ansågs för riskfylld. I stället tog man en bit av tunntarmen och ledde den förbi tumören så magsäcken ändå kunde tömmas.
– När jag vaknade upp ur narkosen var jag rejält yr, men ändå vid gott mod. Jag hade ju räknat med att vara fri från tumören, men fick chockad ta emot det negativa beskedet.
Tumörerna hade spridits så pass att de inte gick att ta bort och man skulle inte klara av att operera dem i framtiden heller. I stället fick Mats förlita sig på cytostatika.
Liten chans att överleva – bara 5-10 procents chans
Efter en dryg veckas konvalescens skrevs Mats ut från sjukhuset, men hade först ett samtal med överläkaren.
– Jag bad honom lägga korten på bordet, eftersom min största fiende skulle bli ovissheten. Jag ville veta vad jag hade att brottas mot och vilken målbild jag skulle ha. Vilken procentuell chans hade jag att överleva?
– Läkarens svar var att cytostatikan skulle ge mig 5–10 procents chans att övervinna cancern. Men så här efteråt har jag förstått att jag mer eller mindre gick in i en palliativ vård, en vård inför döden, och man räknade inte med att jag skulle klara mig längre än i tre till sex månader.
En stund senare stod Mats i korridoren på sjukhuset och väntade på taxin som skulle köra honom hem. I famnen hade han en kartong med sprutor, omläggningar och näringsvätska.
– Jag hade fått en slang inopererad som gick rakt in i tarmen så att jag kunde få i mig näring och jag såg mig själv dra runt på ställningen med näringsvätska. Då bröt jag ihop och började gråta.
En plan mot cancern
När Mats kom hem var hela familjen samlad. Även hans äldsta dotter från ett tidigare äktenskap, 38-åriga My, hade rest hem från London.
– Vi pratade öppet om vad som hänt och vad som skulle hända, och i ena stunden grät vi för att i nästa skratta. Hela tiden samtalade vi öppet och berörde alla ämnen. Vi talade om döden, ekonomin och till och med om min begravning, allt för att mina närmaste skulle slippa rota i den kappsäcken.
– Men till sist bestämde vi oss för att det här skulle vi klara av, tumören skulle bort till varje pris!
Mats arbetade fram en plan i kampen mot sin cancer, både en fysisk och en mental sådan.
– Min främsta målbild var att leva tills Alva blev 5 år, berättar Mats. Sedan bestämde jag mig för att göra saker som höll humöret uppe, trots sjukdomen.
Fick en portacat för att kunna spela golf
För Mats är golf en viktig del av livet och något som får honom att må bra.
– Jag får röra på mig och träffar alltid trevliga människor ute på banan. Men när jag skulle börja med cellgiftbehandlingen ville personalen på lasarettet sätta in en så kallad picc-line, ett rör i armvecket, där cellgifterna skulle sprutas in.
Det skulle innebära att Mats inte längre kunde spela golf, eftersom röret inte fick belastas. När personalen på onkologen förstod vilken negativ effekt ingreppet skulle få för Mats löste de problemet genom att i stället sätta in en portacat. Det är en liten pryl som opereras in under huden, med en slang in i en ven och vidare till hjärtat.
Tack vare den kunde Mats fortsätta vara aktiv ute på golfbanan, vilket gav honom stor livsglädje.
Positiv till cellgifter
Mats har hela sitt vuxna liv levt ett andligt liv, men berättar att han litade fullkomligt på vetenskapen och var positivt inställd till att ta cellgifterna. För att stärka effekten av dessa ville han försöka stärka sitt immunförsvar med specialkost.
– Jag började söka information på internet om olika preparat och livsmedel som på något vis hjälpte kroppen och cellgifterna att mota tumörerna.
Han uppmuntrade även vänner att komma med tips och idéer. Eftersom Mats har ett stort nätverk av bekanta strömmade förslagen in, så det gällde att sålla och bara ta till sig av de tips som han själv trodde på.
– Det verkar som om cancer trivs i en sur miljö, så jag åt en kost med neutralt eller högt pH-värde. Kött, socker, tobak och alkohol undvek jag, medan jag åt mer av kokta och råa grönsaker.
Varje morgon inledde han med att dricka en specialcocktail av ingredienser, som enligt Mats stärkte kroppens immunförsvar. Drinken bestod av tomatjuice, olivolja, ingefära, vetegräs och chlorella.
– Utöver detta höjde jag intaget av vitaminer, inte minst D-vitamin. Sedan tog jag selen, eftersom det hjälper kroppens immunförsvar, stimulerar ämnesomsättningen och är en antioxidant.
Hela tiden var Mats öppen om sin specialkost inför sjukvårdspersonalen. Eftersom det mesta handlade om naturläkemedel fick han inte många kommentarer – utom vid ett tillfälle. Det var när han berättade att han drack saft från granatäpple.
– Då fick jag förklarat för mig att granatäpple, och även grapefrukt, innehåller för mycket antioxidanter och att det därför motverkade cellgifterna.
Tappade aptiten av cellgifterna
Många cancerpatienter som får cellgifter tappar både smaksinne och aptit, vilket får dem att gå ner i vikt och försvagas. Det var något som även Mats märkte av. När han berättade om sitt problem för en gammal vän fick han frågan om han provat CBD-olja.
– Man utvinner det ur industrihampa och det innehåller inte THC, det berusande ämnet. Jag tog 25 droppar varje morgon och kväll, och efter ett tag fick jag både smaken och aptiten tillbaka. Under hela behandlingen åt jag som vanligt och gick faktiskt inte ner något i vikt, berättar Mats.
Vid de regelbundna sjukhusbesöken kontrollerades hans hälsostatus genom olika prover. Genom att undersöka blodet kan man mäta de markörer som visar hur aktiv cancern är. På en frisk person ligger värdet kring 10. När Mats var som sämst var siffrorna så höga som 100.
Efter några månader av cellgiftbehandling började Mats värde sjunka och plötsligt var det nere på 19.
– Det såg jättebra ut och siffrorna fortsatte att sjunka. Efter sommaren 2015 var värdet nere på 10. Då bad jag personalen på onkologen att kontakta kirurgen som opererat mig och be honom ta upp mitt fall på läkarkonferensen, för att se om det var möjligt med en ny operation. Tumören skulle väck!
Imponerade läkare – inte ett spår av cancer
Kirurgen svarade att de var helt klart imponerade över värdena och bad Mats att komma dit omgående för att genomgå en gastroskopi. Efter undersökningen var kirurgen alldeles mållös och sa att han ville operera direkt.
Strax efter julhelgen 2015 rullades Mats åter in i operationssalen, exakt ett år efter att tumörerna upptäcktes. När han vaknade upp ur narkosen denna gång möttes han av ett betydligt positivare besked:
– Nästan hela tumören var borta, liksom hela biten som gått ner i tunntarmen. Det var tal om att ta bort mjälten och en bit av bukspottkörteln, men nu kunde de låta det vara kvar. De tog bort hela magsäcken och lymfsystemet runtomkring och skickade det på analys. Det fanns inte ett spår av cancer där – ingenting, säger Mats.
Inspirerar andra
Den tolfte maj 2016 hade Mats sitt sista samtal med onkologen, som friskförklarade honom helt. Mats passade på att fråga hur vanligt det är att patienter med samma diagnos tar sig igenom sjukdomen och blir cancerfria.
– Hon tittade bara på mig och sa att ”vi inte känner till något liknande fall”.
Mats sitter tyst i fåtöljen och funderar över hur han lyckades vända en dödsdom till helt friskförklarad.
– Det går inte att plocka ut en isolerad komponent. Det har varit flera bitar som hjälpt till. Jag är såklart medveten om att min strategi kanske inte fungerar på alla som drabbas av cancer, men kanske kan jag inspirera och komma med tips till andra som drabbats av den här vidriga sjukdomen.
Mats har skapat en Facebooksida där man kan diskutera och söka inspiration i sin kamp mot cancern, allt för att stödja patienter och anhöriga.
– Det är viktigt med en bra kost, men minst lika viktigt att hålla humöret uppe och få vara tillsammans med de människor man älskar, säger han samtidigt som Alva kommer in och kryper upp i hans knä.
– Visserligen har cytostatikan satt sina spår med borttappad känsel i såväl händer som fötter, och jag kan känna mig trött emellanåt. Men i det stora är jag ödmjuk och tacksam inför livet.
Mats är tillbaka på sin arbetsplats, i förarsätet till på en regionbuss, än så länge bara på halvtid. Men till livet är han tillbaka på heltid, frisk som en nötkärna.