Förlossningsskador: Här är tecknen du ska ta på allvar
De flesta kvinnor som föder barn drabbas av något slags besvär i samband med förlossningen. Att kroppen påverkas av en förlossning är i det närmaste oundvikligt, men det är viktigt att skilja mellan bristning och förlossningsskada. Det menar Eva Uustal, överläkare vid kvinnokliniken i Linköping och expert på förlossningsskador.
– För att ett barn ska komma ut måste något gå sönder litegrann. Barn kan alltså i princip inte komma ut utan att det blir en bristning. Men en förlossningsskada är en bristning som inte har tagits om hand på rätt sätt. En omfattande bristning som lagas och följs upp ordentligt behöver inte ge några men längre fram, säger hon.
Ända sedan 1990-talet har Eva Uustal arbetat för att föra fram förlossningsskador i ljuset. Ämnet har länge varit tabubelagt.
– Tidigare pratade man inte så mycket om det här, för det fanns en idé om att man inte skulle skrämma kvinnor från att föda barn. Det har också funnits en uppfattning inom vården att duktiga barnmorskor inte får bristningar på sina patienter. Då blir det skämmigt om man plötsligt upptäcker en stor bristning, och det främjar inte direkt öppenhet och diskussion. Det i sin tur drabbar kvinnorna som inte får rätt vård.
Se också: Katharina levde med dolda förlossningsskador i 35 år
Många får en förlossningsskada grad 2
Åtta av tio kvinnor får en bristning av andra graden under sin förlossning. Ett fåtal drabbas även av bristningar av ändtarmsmusklerna. Bristningar som inte hittas och sys på rätt sätt riskerar att ge allvarliga besvär längre fram. Det kan leda till bland annat tyngdkänsla nedåt, framfall och analinkontinens. Problem som kan vara oerhört besvärande, men samtidigt kännas jobbiga och pinsamma att prata om.
Vi har börjat få bort skamstämpeln
Men mycket har hänt på området de senaste åren. Fler och fler kvinnor har öppenhjärtigt börjat dela med sig av sina förlossningshistorier och dess följder på sociala medier och i tidningsreportage. Också inom vården har det hänt mycket. År 2011 tog Eva Uustal, tillsammans med barnmorskeförbundet, initiativet till en bäckenbottenutbildning som alla läkare och barnmorskor i landet får ta del av. I utbildningen, som utvecklats av både läkare och barnmorskor, ingår ett kunskapsprov som man måste klara för att få jobba på landets sjukhus.
I och med det nya utbildningsmaterialet har också dialogen inom vården blivit öppnare. Numera vågar barnmorskorna be varandra om hjälp, man diskuterar vad som är den bästa lösningen och samarbetar på ett annat sätt, enligt Eva Uustal. Vilket i slutändan gynnar kvinnorna som föder.
– Vi har börjat få bort skamstämpeln. Barnmorskorna är ombedda att be om hjälp när det behövs, de ska assistera varandra. Då går det snabbare och man höjer samtidigt den gemensamma kompetensen.
Färre allvarliga förlossningsskador
Förlossningsvården har kommit en bra bit på väg det gäller att behandla och undvika bristningar, mycket tack vare de här insatserna. I dag är antalet kvinnor som får en bristning av tredje eller fjärde graden, en så kallad sfinkterruptur, nere på två procent.
Men Eva Uustal nöjer sig inte där.
– Det vi behöver göra nu är att bli bättre på att beskriva och dokumentera skadorna. Det är ju konstigt att man kan ha en omfattande skada som barnmorskan syr i en timme och sen står det bara någon rad om det i journalen. Vid alla andra operationer skriver man en lång berättelse.
Skador av andra graden som missas kan ge väldigt stora följder för kvinnan
Därför har hon tagit initiativet till ett nytt kodsystem, med möjlighet att gradera bristningen beroende på exakt vilka vävnader som gått av. För bristningar av tredje och fjärde graden tog hon fram fördjupade koder redan 2014.
– Nu tar vi fram ett sådant också för skador av grad två. Skador av andra graden som missas kan ge väldigt stora följder för kvinnan. Nu ska man kunna gradera de här skadorna också och det gör att man måste undersöka och beskriva – och även sy – mer noggrant. Det här bidrar även till att vi lättare kan forska och följa upp skadorna, säger Eva Uustal.
Förberedelser inför förlossning
För kvinnor som ska föda barn och som är oroliga för att brista, finns det olika sätt att förbereda sig inför förlossningen.
– Risken för bristningar kan vara större om musklerna är spända. En spänd muskel går lättare av än en avslappnad muskel. Därför är det bra att gå en förberedelsekurs där man lär känna sin kropp och lär sig att slappna av. Kunskap är makt – vet man vad som ska hända är det mycket lättare att hantera det.
Eva Uustal poängterar också vikten av att lita på barnmorskan och hennes kunskap.
– Man ska inte behöva kunna allt själv, utan gör som hon säger. Om hon till exempel säger att det är bra att lägga sig på rygg eller gå omkring, gör det. Hon har en anledning att säga så, det kan göra att man skyndar på eller saktar ner förlossningsarbetet.
Och skulle du som kvinna känna att du inte drar jämt med eller inte har förtroende för barnmorskan, kan man alltid be om att få byta.
– Man behöver ju inte skälla ut någon, men vänligt be att få byta. Om inte personkemin stämmer är det ju bra även för barnmorskan.
Att tänka på efter förlossningen
Efter själva förlossningen tycker Eva Uustal att man ska be om att få en bedövning innan man blir undersökt. Det här är en rutin som införts allt mer, men som var ovanlig förr.
– Jag tycker att man ska kräva en riktigt bra bedövning före undersökningen. Då är det mycket lättare för barnmorskan att undersöka kvinnan ordentligt, torka, hålla och känna efter.
Efter en förlossning tar det tid för kroppen att återhämta sig. En förlossning innebär en enorm uttänjning av ett muskelparti och det återgår inte till det normala över en natt. För att hjälpa kroppen att återhämta sig finns det flera saker man kan göra.
Det är otroligt viktigt att man tar sig tid att hålla i gång tarmen
Att inte utsätta kroppen för ytterligare belastning är viktigt, varför man ska vara försiktig med att lyfta och bära tungt. Inte heller ska man stressa med att komma igång med träningen.
– Sedan finns en väldigt basal sak jag tycker man ska komma ihåg att göra – gå på toa. Många kvinnor som får sitt första barn blir lite överrumplade över att inte få en minut för sig själv. Men det är otroligt viktigt att man tar sig tid att hålla i gång tarmen. Vid en förlossning tänjs väggen mellan slidan och ändtarmen ut. Det rättar till sig efter ett tag, men är man väldigt förstoppad kan uttänjningen bli kvar, vilket gör att man så småningom får svårt att tömma tarmen.
Tecken på förlossningsskador
Det första året efter en förlossning brukar kroppen hämta sig väldigt bra – nervfunktionerna förbättras och muskelfästena återgår till det normala. Men det finns vissa varningssignaler man ska se upp med.
– Om man inte kan hålla avföringen ska man söka vård. Om man gör allt för att knipa, men ändå inte lyckas, kan det vara ett tecken på att det saknas muskelfästen i mellangården eller att det finns en djup muskelskada i knipmusklerna. En annan varningssignal är att man har väldigt svårt att tömma tarmen, säger Eva Uustal.
Om man får problem med de här sakerna ska man i första hand ta upp det med sin barnmorska. Man kan även behöva undersökas av en gynekolog som är kunnig i bäckenbottenanatomi. Problemen kan nämligen tyda på en skada som kan behöva behandlas av särskild fysioterapeut och ibland opereras.
Fakta: Förlossningsskador grader
Efter en förlossning tar det tid för kroppen att återhämta sig helt. Det kan ta uppemot ett år innan nerver och muskler har återfått sin fulla funktion. Bristningar av grad 1 och 2 sys av barnmorskor, ibland med hjälp av läkare. Grad 3 och 4 sys av läkare.
Grad 1:
Små och ytliga bristningar uppstår under de flesta förlossningar. Dessa behöver sällan sys eftersom de sitter i huden eller slemhinnorna. Vid första gradens skador är alla muskler intakta, men kan vara uttänjda. De här bristningarna läker ofta utan att lämna några men. Ett fåtal kan ge besvär längre fram, till exempel hål i blygdläpparna eller skador nära klitoris.
Grad 2:
Bristningar av andra graden sträcker sig från slidöppningen och ner i mellangården, eller perineum som det också heter, mellan slidan och ändtarmen. Vid bristningar av grad 2 är det muskler, muskelfästen, hud och slemhinnor i mellangården som brister. De här skadorna behöver lagas för att stödet i bäckenbotten inte ska bli nedsatt. En alltför tunn mellangård efter förlossningen kan vara en indikation på att muskelfästena ligger isär. Cirka 80 procent av alla som föder vaginalt får någon form av bristning i mellangården.
Grad 3 och 4:
Förlossningsskador av tredje och fjärde graden kallas också för sfinkterruptur, och innebär att kvinnan får en bristning i ändtarmens ringmuskler. Det drabbar färre än två procent. Vid tredje gradens bristning är det den yttre och ibland den inre ändtarmsmuskeln som drabbats. Vid bristning grad fyra är det ändtarmsmusklerna och tarmväggen i ändtarmskanalen som brister och det är helt öppet mellan slidan och tarmen. Dessa skador sys oftast på en operationsavdelning.
Källor: Bäckenbottenutbildning, Baking babies, Eva Uustal