Flygskräcken förstörde mitt liv – nu är jag botad
Anna blev botad från sin flygrädsla
Allt började med en flygresa till London. En skräckresa som skakade om Anna Wallin så djupt att hon kom att drabbas av flygrädsla och klaustrofobi, något som påverkade hennes liv i många år framöver.
– Jag lät rädslan begränsa min tillvaro på olika sätt. Hade jag gjort något åt den med en gång hade jag skonats från mycket lidande, säger Anna, 46.
Hon ger intrycket av att stå med fötterna på jorden. Och hon berättar att hon hade en trygg och harmonisk uppväxt i Lund.
– Jag har haft underbara föräldrar. Så det fanns inget där som lågt gömt och spökade fram min ångest, säger hon.
Första flygresan gjorde Anna som sjuåring till Kanarieöarna med sina föräldrar och två syskon.
– Jag älskade att resa och ville göra det hela livet.
Storm och turbulens
Efter gymnasiet studerade hon på sociala omsorgsutbildningen på Malmö högskola och fick jobb som enhetschef inom hemsjukvården i Lund. Livet lekte.
Men en flygresa till London 1993 förändrade allt. Resan dit gick bra, men hemresan blev en mardröm. Det var storm och kraftig turbulens. Planet, som var på väg till Kastrup, fick mellanlanda på Billund i Danmark.
– Jag tittade på en av flygvärdinnorna och hon såg inte det minsta lugn och fin ut. Det var väldigt skakigt, och när det var som värst lovade jag mig själv att om jag kom levande ner så skulle jag aldrig mer flyga.
Och det löftet höll Anna. Hon flög inte under många år – tills hon träffade sin man Joakim. Han övertalade henne att bryta sitt löfte och 2002 bokade de en resa till Spanien för att gifta sig.
– Det var katastrof! Jag grät hejdlöst och hade riktig panikångest. Folk vände sig om för att se vem som var så högljudd längst bak i planet, berättar Anna.
Flygresan äventyrade allt
Flygresan höll på att äventyra giftermålet. ”Hur har jag tänkt, ska jag gifta mig med henne? Är det här hennes rätta jag?” Det var frågor som den blivande maken ställde sig när de landade. Men bröllopet blev av, trots allt.
Efter några härliga dagar i Spanien var det dags att sätta sig på flyget hem igen. Och åter blev det en helvetisk resa. Anna tänkte inte flyga mer, intalade hon sig själv.
Kunde inte flyga mer
När sönerna Jakob, 12, och David, 9, växte upp blev det i stället bilresor till olika vattenlekland i Danmark på semestern.
– Jag önskade att de skulle se mer av världen, men jag kunde inte flyga. Därför blev det heller inga utlandsresor med mig. Ibland kände jag mig som en usel mamma för att jag hindrade oss från att ha den upplevelsen, säger Anna.
Hon nickar mot ett familjefotografi på väggen. Minnen väcks till liv från den tid då hennes flygrädsla var som allra värst.
Medicin mot flygrädslan
När Anna och Joakim skulle fira att de varit gifta i tio år bestämde hon sig för att utmana sig själv och bokade en två veckor lång semesterresa till Mallorca. Restiden dit var ju inte så lång och hon hade lugnande medicin. Hon tog många tabletter inför resan – men de hjälpte inte.
– Det var en fruktansvärd resa. Jag betedde mig väldigt konstigt och slog huvudet mot sätet framför mig flera gånger. Barnen undrade vad jag höll på med. Och för att de inte skulle bli oroliga sa min man att jag hade så ont i ryggen att jag inte visste vad jag gjorde.
Nära att kräkas av ångest
Kabinpersonalen turades om att vara hos Anna, som var nära att kräkas av ångest. Till slut måste hon gå på toaletten och en flygvärdinna följde med in i det trånga utrymmet.
– Det kändes nästan som om jag höll på att dö. Jag hade cellskräck och ville bara ta mig ut ur planet, men det går ju inte på tiotusen meters höjd. Det går knappt att beskriva vilken tortyr det var, säger Anna och skakar på huvudet.
När de äntligen landat sa en av flygvärdinnorna att Anna måste söka hjälp.
– Är man så fruktansvärt rädd och beter sig så märkligt som jag gjorde är man en fara för de andra passagerarna, jag skrämde upp dem. Och jag kunde bara hålla med flygvärdinnan, berättar Anna som på hotellet hade tung huvudvärk och var helt slut.
Det tog några dagar innan hon kunde koppla av. Och några dagar före hemfärd började ångesten och Anna förberedde med lugnande medicin. Men på flygplatsen stod en annan kvinna och skrek att hon inte vågade gå på planet.
– Hennes hysteriska beteende triggade igång min egen rädsla. Resan hem var förfärlig och jag ville inte flyga mer. Nu orkade jag inte mer.
Flygfobin påverkade överallt
Anna berättar att hon ibland var på väg att ta itu med sin flygrädsla, men inte kände sig redo för det.
Men flygfobin påverkade hennes liv på andra sätt.
– Jag levde inte fullt ut. Jag var rädd för så mycket. Jag ville till exempel helst alltid köra bilen och jag blev allmänt ängslig av mig.
Anna tror att flygrädslan hämmade henne som person. Hon var en extrem hönsmamma och kände ständigt en stor oro för barnen. Hon hade också svårt att ta sig igenom motgångar på jobbet.
– Jag mådde inte bra och flygrädslan var ett bevis på det, men jag förstod inte det förrän senare.
Joakim flög ensam utomlands på jaktresor, bland annat till Sydafrika. Han tycker det är avkopplande att flyga och sover mest på planet. När han skulle fylla 50 ville han och familjen resa till Rom.
– Det var väl inga problem att köra bil dit tyckte jag, men då röt min man och barnen till. De ville flyga och jag fick göra något åt min ångest en gång för alla.
Började i terapi
Anna sökte på internet efter en terapimetod och hittade Mia Regnér i Lund, en av landets få terapeuter som är inriktade på flygrädsla. Hon visade sig ha sin mottagning bara tre gator bort från Annas arbetsplats.
Men Anna tvekade. Kunde terapi verkligen hjälpa?
– Men redan första gången klickade vi direkt och jag kunde vara mig själv. Vi pratade inte bara om flygrädslan, utan också om stressen på arbetet. Och om hur den kunde kopplas ihop med flygrädslan, som delvis berodde på rädslan för att dö och överge mina barn.
Det var tufft att försöka övervinna sin rädsla, minns Anna. Mental träning för att hantera ångesten stod i fokus. Det stora testet var att flyga till Rom i maj förförra året.
– Väl på Kastrups flygplats kände jag oron i magen. Men så fort jag började få katastroftankar bestämde jag mig för att stänga dem ute. Jag hade gått igenom resan visuellt med min terapeut och det kändes som om hon fanns med mig hela vägen. Det kändes tryggt.
Utan terapin hade Anna aldrig klarat av att flyga igen. Barnen och hennes man var överlyckliga över att hon genomförde resan.
– När jag landade i Rom kände jag mig som den duktigaste i världen. Jag grät av lycka. Joakim hade fotograferat mig när jag satt på planet, säger Anna och visar bilden som hon sparat i sin mobil.
Mer harmoniskt liv
I dag har Anna övervunnit sin rädsla. Terapin har gett henne ett harmoniskt liv.
– Det var en oväntad sidoeffekt att livet är så härligt att leva igen! Känslan av att inte vara flygrädd är fantastiskt befriande. Tillvaron har blivit lättare på något sätt, när jag bekämpat det som var mitt livs fiende, utbrister Anna glatt.
Familjens tålamod har varit viktigt, och den starka kärleken från maken. En blombukett på bordet är bara ett av bevisen. Han gav aldrig upp när det kändes svårt.
– Vi har fått ett mer levande äktenskap när jag inte längre är rädd för saker som jag inte har kontroll över, säger Anna och får medhåll av Joakim.
Nästa resa går till Teneriffa. Och för första gången tänker Anna inte på hur lång restiden är. Hon har redan planerat för nästa långresa, en dröm hon länge velat förverkliga.
– Jag vill uppleva USA och fira 50-årsdagen i New York med min familj. Det var tidigare en omöjlighet. Men inte nu längre!
Av Therése Weber Cedergren
Foto: Helene Nordgren