De fick hjälp via Tjejzonen: ”Jag kände mig mindre ensam”

Psykisk ohälsa hos unga vuxna ökade med 70 procent mellan 2006 och 2016. Och svenska tjejer verkar vara extra utsatta – över hälften av alla tjejer mellan 16 och 29 år besväras av oro, ängslan, eller ångest. Motsvarande siffra för killar är ungefär en tredjedel.

Efter reklamen: Tjejzonen: "Vi finns här för dig – du är inte ensam"

Till Tjejzonen, Sveriges största stödorganisation för tjejer, söker sig en del av de här unga kvinnorna för att få stöttning och bli lyssnade på. Clara, 24, i Stockholm är en av dem som kom i kontakt med Tjejzonen i tonåren.

Skrev i Tjejzonens chatt

Clara vände sig till Tjejzonens chatt, där unga tjejer kan skriva till så kallade Storasystrar – äldre tjejer som har genomgått en intern utbildning och som kan lyssna och finnas där som stöd för dem som behöver det.

– Det var lite som att ha en dagbok som svarar. I en dagbok skriver man ju ganska fritt utan att tänka efter, och så var det här också. Fast skillnaden var att här fick jag ett svar eller en fråga tillbaka.

Tjejzonens chatt är öppen under kvällstid, mellan 20 och 22. Det passade Clara bra eftersom hon ofta kunde känna en särskild oro i kroppen kvällstid. Under en hel termin vände hon sig med oregelbundna mellanrum till organisationen. Att samtalen alltid är på de unga tjejernas villkor gör att man lättare söker hjälp, tror Clara.

– Som Lillasyster har man rätt att stänga ner samtalet precis när man vill, det finns inga krav utan man kan lämna när man känner sig färdig med samtalet.

Betydelsefullt att få prata med en utomstående

För Clara betydde det mycket att få prata med en utomstående.

– Det gjorde att jag kände mig mindre ensam. Det var så viktigt att veta att det fanns någon där på andra sidan skärmen som lyssnade.

Många känner ensamhet under pandemin

I dag studerar Clara på psykologprogrammet och är själv volontär inom Tjejzonen sedan snart tre år. En gång i månaden loggar hon in i chatten och ägnar sedan kvällen åt att lyssna till funderingarna och problemen tjejerna har. I chatten kan det komma frågor och berättelser om precis vad som helst.

– Just nu under pandemin handlar det mycket om ensamhet. Annars kan det röra sig om allt från problem med kompisar och familj till suicidtankar. Vissa skriver om sexuella övergrepp. Det fina med chatten är att allting får ta plats där, oavsett vad det handlar om. Det finns inget som är för litet eller för stort.

Kan känna maktlöshet

Att få höra om upplevelser av sexuella övergrepp eller tunga tankar kring självmord, påverkar naturligtvis. Men Clara säger att hon har blivit bättre på att hantera sina egna känslor med åren.

– Det kan absolut vara frustrerande, man kan känna sig maktlös. Men ju längre man håller på, desto bättre blir man på att hantera sina egna känslor och tankar. Det gäller att ta hand om sig själv efteråt.

Clara fungerar också som mentor åt andra Storasystrar, och använder sina erfarenheter för att coacha dem i sitt volontärarbete. Jobbet i Tjejzonen ger henne mycket, säger hon.

– Först och främst känns det bra att bara få finnas där och lyssna, och ge av min tid till någon annan.

Micaela fick en egen Storasyster

Micaela Därndal, 30, i Stockholm, kom även hon i kontakt med Tjejzonen när hon var i de sena tonåren.

– Jag sökte efter en organisation som stöttade unga tjejer med psykisk ohälsa. Jag hade ett behov av en mentor eller coach, för det hände så mycket i mitt liv med skola, familj och vänner. Jag ville prata med en person som var vuxen och vettig och skulle kunna stötta mig, men som inte hade koppling till min familj eller mina vänner, säger hon.

Snart blev Micaela ihopparad med en äldre tjej som blev hennes egen Storasyster under ett års tid. De sågs varannan vecka och gick promenader, besökte museum eller tog en fika – och pratade om allt. För Micaela blev träffarna betydelsefulla.

– Jag kände mig sedd och hörd. Det var skönt att få ha någon att ventilera mina tankar med. Hon var ju ingen expert, men en medmänniska. Det var en oerhört viktig relation för mig.

Lyssnade och gav råd

För Micaela blev hennes Storasyster en viktig ingång till den vuxenvärld hon själv var på väg in i och kände en osäkerhet inför. Med sin Storasyster kände hon sig bekväm med att prata om allt och den tryggheten bottnade i att alla träffar skedde på Micaelas villkor och utformades efter hennes önskemål. Att hennes Storasyster var tio år äldre var också en viktig faktor för att det fungerade så bra.

– Hon hade erfarenheter av relationer eller situationer som jag ställdes inför. Hon kunde ge mig råd och tips och det vidgade mina vyer. Ibland är det lätt att fastna i ett synsätt och då är det bra att ha någon att bolla med.

Stöttar själv unga personer via Tjejzonen

När hon själv blivit vuxen kände Micaela att hon gärna ville stötta unga tjejer på samma sätt. Hon tog kontakt med Tjejzonen ännu en gång, men den här gången för att själv bli Storasyster. 2016 genomgick hon grundutbildningen och just nu är hon Storasyster för femte gången. Att kunna hjälpa andra som befinner sig i samma situation som hon själv gjorde känns bra.

– Jag går in med samma inställning som jag upplever att min Storasyster gjorde – att hon finns där oavsett var Lillasystern behöver. Eftersom jag också har lillasysterperspektivet vet jag hur viktigt det är.

Ska inte lösa problemen

Under sina träffar brukar Micaela och hennes Lillasyster prata om allt möjligt. Oftast handlar det om det som för tillfället händer i Lillasysterns vardag. Det händer att hon får höra saker som är tuffa att ta in.

– Det har hänt att jag har känt mig maktlös för att jag inte kan eller bör agera på ett visst sätt. Det kan absolut finnas frustration, men samtidigt kan man ta med sig den som en motivation in i nästa samtal för att få henne att se saker ur olika perspektiv. Min roll är inte att komma med en lösning på ett problem, det måste hon själv komma fram till. Jag ser mig själv mer som ett bollplank, en person som stöttar.

Vill du hjälpa Tjejzonen att hjälpa? Swisha ditt bidrag till 90 02 072