Christine blev förlamad av lustgas: "Jag trodde aldrig jag skulle kunna gå igen"
Små ballonger av lustgas för bara 20 kronor styck höjde festkänslan snabbt och enkelt, och att inhalera dem verkade helt ofarligt. Helgerna blev lite roligare, lite mer avslappnade, och det behövde Christine Svärd, 37. Hennes karriär hade snabbt stigit uppåt sedan hon läste kemiteknik på Chalmers, där hon var en del av högskolans entreprenörsskola – en drömutbildning som sedan skulle ta henne vidare till flera intressanta jobb.
– Egentligen valde jag den här inriktningen för att jag ville hålla på med kriminalteknik. Hade väl sett lite för mycket av tv-serien CSI, skrattar Christine.
Men när hon var klar med utbildningen kändes det väldigt avlägset att bosätta sig i Linköping, något som var nödvändigt för att kunna jobba professionellt inom det området. I stället kom hon in på bioteknik, och vid precis rätt tid också visade det sig. Det var ett snabbt växande område som hjälpte henne att utvecklas.
– Jag har jobbat både med Astra Zeneca och olika riskkapitalbolag. Det har varit fantastiskt roligt. Högt tempo, men på ett bra sätt, berättar Christine.
En äventyrlig familj
Till slut startade hon eget och det var en ny utmaning som visade sig fungera. Det hade varit en lång resa dit. Christines uppväxt med mamma och pappa och tre äldre bröder var äventyrlig och familjen bodde i olika länder.
– Min mamma är australiensisk medborgare och pappa är svensk. Vi har bott lite överallt, bland annat i Kina och därefter gick jag på Lundsberg internatskola och det präglar livet. Mitt första jobb fick jag i England.
Vid sidan om karriären har Christine haft ett stort intresse – att spela piano och även lära andra att spela. Familj har hon inte hunnit med, även om hon haft längre förhållanden tidigare.
– Det har bara inte varit min högsta prioritet innan. Jag har haft väldigt roligt med mitt jobb.
Däremot har hon gärna gått ut med vänner och festat som de flesta. Enda skillnaden just i år var att hon tog ett nytt steg.
– Det var en helt vanlig fest hemma hos en kompis. Jag blev bjuden på en ballong med lustgas. Ingen tyckte det var konstigt, mer som att öppna en vanlig öl, berättar Christine.
– Dessutom kändes det lite oskyldigt barnsligt med ballongen.
Hon fick en snabb känsla av välbehag och började snart själv köpa och använda lustgasballonger på fester, precis som många andra.
– Det kändes helt ofarligt. Jag hade aldrig läst något annat och dessutom vet ju alla att det används inom sjukvård och tandvård. Det kändes beprövat och inte heller olagligt på något sätt.
Christine kände inte heller av något i kroppen som oroade henne, så hon fortsatte under våren och in på sommaren.
– Till slut blev det väl 2–3 ballonger varje helg. De kostar ju bara 20 kronor styck och säljs lite överallt på gatan. Det var okomplicerat.
Första symtomen smög sig på i juni, några dagar efter att den senaste festen där hon använt lustgas. Först domnade en arm, sedan ett ben, den andra armen och allt eftersom förstod Christine att detta var något allvarligt.
– Närminnet fungerade inte, det var väldigt obehagligt.
Christine tog sig till först till en mindre närakut som remitterade henne vidare till akuten på Sahlgrenska i Göteborg. Då hade hennes ben börjat krampa.
– Men läkaren avfärdade mina symtom som stress, trots att jag berättade om lustgasen, och jag fick åka hem igen, säger Christine.
En och en halv dag senare förlorade hon förmågan att känna om hon behövde gå på toaletten. Hon hade ingen känsel längre. Dessutom kändes allt konstigt.
– Det var som om jag hade ett rep runt midjan som tryckte.
Den här gången tog sjukvården henne på allvar och la in henne för utredning. Efter magnetröntgen kunde de konstatera att Christine skadat ryggmärgen på grund av lustgasen. Hon hade en inflammation som nu gjorde henne helt förlamad från halsen neråt.
– Det var en chock. Jag var helt förstörd och sa till mina föräldrar att jag inte ville leva. Inte på det sättet, säger Christine.
– Jag kunde inte äta själv, inte gå på toaletten. Jag fick ha kateter och blöja.
Christine som alltid levt ett aktivt liv befann sig plötsligt i en situation som hon aldrig kunnat föreställa sig. Tänk om hon aldrig skulle kunna gå eller springa igen?
Jag trodde fortfarande inte att jag skulle kunna gå igen.
Det blev elva dagar som sängliggande innan Christine fick komma upp i rullstol med hjälp av två personer och en lift. Därifrån skulle det bli enormt mycket träning för att ta sig vidare och Christine var många gånger tveksam till om det alls skulle gå.
– Jag tvivlade, och hade jag inte blivit pushad så hade jag kanske gett upp. Jag trodde inte jag skulle gå igen, om jag ska vara ärlig.
Christine förflyttades till rehabboendet Dalheimers hus för en längre period. Där fanns en varmvattenpool och andra faciliteter för träning.
– Jag trodde fortfarande inte att jag skulle kunna gå igen. Varje dag hade jag mer smärta, men jag blev samtidigt starkare.
Christine fick testa att börja gå med gångbord. Först något enstaka steg, sedan upp och ner i korridoren. Efter det fick hon avancera till rullator och det gick också allt bättre.
Hon satt fortfarande mycket i rullstolen och kunde heller inte sköta toalettbesöken själv.
– Men det gick framåt i alla fall. Det var verkligen tur att jag hade tre läkare som trodde på mig, för jag har ju hört om motsatsen. Att de var så positiva förändrade allt – jag kunde inte ge upp, även om det kändes som jag ville det ibland.
Christine hade också fantastiskt stöd av sin familj.
– Jag kände en del skam i början för att ha utsatt mig själv för lustgas och jag led med min familj som behövde se mig så sjuk, men jag har också lärt mig mycket av detta.
Hon tränar än i dag för att komma tillbaka, men sedan en tid kan hon för det mesta klara sig utan kryckorna, som var det sista gånghjälpmedel hon använde.
Vill vara öppen
Varje vecka är fylld av träning och Christine är fortsatt sjukskriven. Att komma tillbaka till arbetet är ett av hennes största mål just nu, men hon har också börjat fundera över sitt liv.
– Jag skulle gärna vilja ha barn, en egen familj. Kanske får jag ändra mina prioriteringar.
Men först måste hon hitta tillbaka.
– Jag kan inte skriva på ett tangentbord och jag kan inte spela piano. Jag har ingen känsel under fötterna och ingen känsel i händerna. Så för att kallas helt återställd så har jag en bit kvar, även om det blivit mycket bättre.
Det är verkligen inte värt det. Skulle inte önska min värsta fiende det jag varit med om.
Christine har också valt att vara väldigt öppen med vad som hänt henne, inte minst för att ingen ska börja använda lustgas så som hon gjorde – i tron att det var ofarligt – och för att de som redan håller på ska sluta.
– Det är verkligen inte värt det. Skulle inte önska min värsta fiende det jag varit med om.
Smärta hela tiden
Hon har efter sitt framträdande i TV4 haft kontakt med doktor Mikael Sandström och även han visade sig vara minst sagt upprörd över att lustgasanvändandet ökar.
– Han sa något väldigt bra. Man tror gärna att det är ofarligt bara för att det används vid förlossningar, men det är en utspädd variant och du föder ju inte barn varje vecka.
I dag fungerar Christines koordination betydligt bättre, men att öppna snusdosan, ta en snus och lägga in är fortfarande en utmaning. Hon har också smärta i hela kroppen på grund av nervskador.
– Det hugger som en kniv när det är som värst, men jag har lärt mig leva med det. Förhoppningsvis kommer tiden läka det, säger hon.
Det är inte enkelt att ställa om livet och även om Christine försöker vara modig och se framåt finns det stunder som är mörka.
– Man inser vad som är viktigt. Men man måste njuta av livet också och tänka på sina relationer. Jag vill resa mer, transsibiriska järnvägen är en dröm och sedan kanske till Sydamerika, berättar Christine.
– I vinter blir det Australien med familjen.
Fram till dess ger hon ger sig gärna in i debatten för någon typ av lagändring som skulle reglera lustgas och hon backar inte för att även ta andra ganska drastiska steg.
– Haha, ja ... Jag har inga problem att hindra någon. Jag såg en kille där jag bor som just skulle ta en ballong så jag gick fram till honom och förklarade vad jag varit med om och varför han inte borde använda lustgas. Han släppte den faktiskt, och för mig är det viktigt om jag så bara kan nå en enda person.
Christine Svärd
- Ålder: 37 år.
- Bor: I Göteborg.
- Familj: Mamma, pappa och tre äldre bröder.
- Om rehabilitering och vård: ”Det är så viktigt med människor som tror på framgång i rehab när man drabbats. Min mamma sa bombsäkert: ‘You will walk again.’ Jag blev nästa provocerad just då, men det hjälpte. Efteråt har jag förstått att hon kanske inte trodde det. Men jag behövde bli pushad och ha någon som trodde på mig.”
Användningen ökar bland både vuxna och ungdomar
- Att missbruka lustgas under längre tid kan orsaka psykiska problem och kroniska nervskador.
- Användningen av lustgas ökar dramatiskt bland ungdomar och vuxna. Under 2021 fick Giftinformationscentralen in tre gånger så många frågor som året innan.
- En vanlig missuppfattning är att lustgas är ofarligt eftersom det är används i sjukvården. Det finns dock stora skillnader mellan den lustgas som används i vården och den som används i berusningssammanhang. När lustgas används i vården är den utblandad med syrgas och ges av personal som kontrollerar mängden och styrkan.
- Lustgas säljs i dag både i butik och på nätet och andas vanligtvis in genom ballonger som har fyllts med lustgas. Berusningen skapar avslappning och fnittrighet. Det kan också ge smärtlindring och hallucinationer.
- Det är framför allt vid upprepad användning som man riskerar att få allvarliga problem och skador. Det går inte att säga hur mycket lustgas en person kan andas in utan att det blir farligt. Det varierar från person till person.
- Om du använder lustgas ofta och över längre tid kan du få brist på vitamin B12. En stor brist av vitaminen kan orsaka nervskador eller skador på benmärgen.
- SLångvarig användning kan även leda till psykoser, psykiatriska problem och göra att du får blodproppar i hjärnan eller i lungorna. Exakt hur ofta lustgasanvändning ger allvarliga skador eller hur länge skadorna sitter i går inte att säga. Det finns rapporter om att de kan bli mycket långvariga.
Källa: Giftinformationscentralen