Cecilia: Hela mitt liv styrs av min kräkfobi

Cecilia Lindecrantz är 30 år och bor utanför Stockholm med sin son Vincent. Hon har skrivit en bok som heter ”Under Hypnos”. Den handlar om hur det är att leva med kräkfobi. Att vara rädd för att kräkas själv, rädd för att se andra kräkas. Rädd för bakterier som kan smitta med magsjuka.

– Det känns som att jag haft den här rädslan i hela mitt liv, säger Cecilia. Men i tolvårsåldern började det bli så jobbigt att jag var tvungen att få hjälp. Jag fick ligga hos skolsköterskan varje dag efter lunch för att jag fick ont i magen.

Fick kraftig ångest

I gymnasiet ökade besvären och Cecilia fick kraftig ångest.

– Jag började missköta skolan eftersom jag inte hade kraft, varken psykisk eller fysisk, att gå till skolan på grund av min fobi. Jag bytte skola och var tvungen att åka pendeltåg, då gick det inte längre. Jag var skräckslagen för att någon skulle må illa.

Cecilia fick ta medicin mot illamåendet och lugnande medel för att klara av att vara i skolan. Hon drabbades av kramp i halsen och kunde inte svälja mat på flera månader. Det hon drack kom ut genom näsan. Hon vägde till sist 32 kilo och hade svåra bristtillstånd.

– Jag blev avfärdad med att jag hade anorexi – vilket jag absolut inte hade. Till slut tvingade min mamma dem att göra en kontraströntgen, och man upptäckte att en muskel i halsen krampade och stängde till passagen. Jag fick kramplösande medicin och på bara en dag kunde jag äta igen.

Men kräkfobin blev värre. Cecilia gick igenom tre kbt-behandlingar, som tyvärr inte hade någon positiv effekt.

– Terapeuten gick för fort fram, jag skulle utsättas för olika risksituationer och gå på offentliga toaletter utan att tvätta händerna. Och utsätta mig för framkallad kräkning. En del kanske kan bli hjälpta av denna exponeringsterapi, men jag fick bara ännu mer ångest.

Cecilia har en son som är sju år. Visst oroade hon sig för att må illa under graviditeten, men det gick bra. Hon mådde lite illa under tre veckor, men behövde aldrig kräkas.

Förlossningen styrde hon själv med järnhand, allt gick ut på att hon inte skulle riskera att kräkas. Hon ville inte ha lustgas eller andra läkemedel som man kan må illa av.

– Hellre hade jag hur ont som helst.

Mycket handsprit

Sedan började dagis, och självklart drabbades sonen av kräksjukan.

– När han var två år råkade han ut för magsjuka fem gånger under sex månader. Jag har klarat det, med hjälp av sonens pappa och min mamma. Jag har flyttat hem till henne när han varit magsjuk för att hon skulle kunna hjälpa mig.

Cecilia har bett sin psykolog om råd hur hon ska hantera sin kräkfobi för att inte hennes son ska påverkas negativt.

– Jag vill ju inte föra över det på honom. Med psykologens hjälp har jag också bearbetat mitt dåliga samvete för att jag inte kan vara nära min son när han kräks.

Cecilia arbetar som producent inom musikbranschen.

– Det är anpassat till min fobi. Jag jobbar mestadels hemifrån. Jag har valt det för att det sparar kraft och ork att göra saker tillsammans med min son och mina vänner.

– Det går åt väldigt mycket handsprit, säger Cecilia. Och jag tvättar händerna säkert 20 gånger om dagen. Speciellt under månaderna när vinterkräksjukan härjar.

Undviker viss mat

Cecilia har bara kräkts några få gånger i sitt liv.

– Det här var ju inte så farligt, har jag tänkt då. Men efter bara någon vecka är ångesten tillbaka igen. Det är mycket märkligt.

– Jag undviker helst att åka kommunalt. Då är jag konkret rädd för luftburen smitta, att ta i något där det finns bakterier, eller att någon ska kräkas i min närhet. Jag är också rädd för att se spyor på gator och gångbanor.

– Jag undviker viss mat när jag någon gång åker utomlands, men även på restaurang här hemma. Och det är jättetråkigt. Jag hade gärna velat äta en härlig skalddjursbuffé.

Fick bekräftelse

Cecilia har klarat av att åka utomlands, men flygresorna har varit en prövning.

– När andra sitter och ber till Gud att planet inte ska störta, ber jag att ingen ska kräkas. Tyvärr har det hänt, och jag blev så chockad att jag rusade upp och gömde mig hos flygvärdinnorna bakom skynket.

Cecilia undviker också alkohol.

– Mestadels på grund av min fobi, jag vågar inte riskera att bli illamående. Men också på grund av mina svåra upplevelser under barndomen, där alkohol var inblandat.

Som en sista utväg började Cecilia en behandling med hypnosterapi, hos Järvapsykiatrin utanför Stockholm. Hypnosen avslöjade förhållanden under hennes barndom, som kan ha varit orsaken till hennes ångest.

– Det var inte alls fråga om hypnos enligt den bild många har. Det var samtalsterapi under väldigt djup avslappning och meditation. Där kom det fram minnen av otäcka händelser som jag tror är orsaken till min fobi. Vi pratade mycket om vad som hänt, och jag drömde mycket om händelserna under en period. Jag pratade med min mamma, och fick bekräftelse.

En person i Cecilias närhet under uppväxten var psykiskt sjuk och alkoholiserad, han spydde ofta och gjorde sig skyldig till misshandel.

Hypnosbehandlingen har inte tagit bort Cecilias kräkfobi.

– Men den har gjort att jag i dag accepterar mig själv, att jag inte skäms. Och då mår jag bättre. Jag känner mig trygg, jag behöver inte hålla det här inom mig. Jag kan åka kommunalt och jag kan resa. Jag kan sköta mitt jobb och kan ha ett fungerande socialt liv.

Hypnos och kbt kan hjälpa kräkfobi

Kräkfobi – emetofobi – är inte ovanligt. Men det är ofta svårt för den drabbade att få bra hjälp. Hypnosterapi i kombination med kbt har visat goda resultat.

Björn Enqvist är legitimerad psykoterapeut och arbetar med en kombination av kognitiv beteendeterapi (kbt) och hypnosmetodik. Han har behandlat många patienter med just kräkfobi, ofta med mycket bra resultat.

– De flesta har kunnat normalisera eller åtminstone bättre hantera sin vardag med hjälp av metoder för att bemästra tankar, inre bilder och beteenden, säger han.

Släppa kontrollen

Kräkfobi är vanligare än många tror. Trots det är den okänd av många läkare och terapeuter. Och det händer tyvärr ofta att fobin inte tas på allvar.

– En vanlig attityd från både närstående och sjukvården är att den drabbade är besvärlig och pjåskig, och med lite god vilja skulle kunna skärpa sig. Men de som lider av fobin vet hur svårt det är att bemästra skräcken för att må illa eller kräkas, säger Björn Enqvist.

Märkligt nog är de som drabbas snarare friskare än genomsnittet och kräks mycket sällan. Det kan vara 15–30 år sedan senaste tillfället. Ändå handlar livet om att undvika smitta och andra risker förknippade med illamående. Den som drabbas vet att det inte är rationellt. Men det är inte rationella delar av hjärnan som styr, säger Björn Enqvist.

Kbt, kognitiv beteendeterapi, är en bra modell för att återerövra ett normalt liv, säger Björn Enqvist. Hypnos kan öppna dörrar som är stängda och i kombination med kbt vara till hjälp för att behandla kontrollbehovet. Att öva förmågan att släppa på kontrollen, och att i stället tillåta oroande tankar. Att vänja sig vid att vara avslappad, att inte vara på sin vakt .

Men han vill varna för kbt som innefattar så kallad exponeringsbehandling, med framkallad kräkning. Många patienter berättar att de försämrats av detta.

Få blir helt botade från kräkfobi

Kan man bli helt botad från kräkfobi?

– Jag har några patienter som har blivit helt fria från rädslan, men de är få. Men många har fått mindre ångest och mycket bättre livskvalitet. Känner en stor befrielse.

Så yttrar sig fobin

Känslig mage, direkt koppling mellan tanken ”jag är smittad” och reaktioner i mage-tarm. Kallsvett, yrsel, svimningskänsla, känslan av annalkande kräkning med mera.

Undvikande av allmänna kommunikationer med risk för smitta och/eller åksjuka.

Ofta överdriven noggrannhet med hygienen så att minsta risk för dålig mat undviks.

Mediciner och undersökningar som kan ge illamående undviks.

Känslor av skam inför att må illa när att andra ser på, strategier som syftar till att ha reträttplaner klara (ytterplats på bio, teater, sitta nära utgången och så vidare).

Vissa är mest rädda för känslan av illamående strax innan man kräks, för en del är det mest obehagligt att se andra kräkas medan andra lider mest då de själva kräks.

Mer information om kräkfobi

SME, Svensk mötesplats för emetofober.
SFKBT, Svenska föreningen för kognitiva och beteedeinriktade terapier.

Läs också: Vaccin och medicin mot vinterkräksjuka

AV SUSANNA HAUFFMAN

FOTO: BIRGITTA RYDBECK