Anksyndromet – när du mår dåligt men visar upp en perfekt yta

Alla människor har ett grundläggande behov av att bli omtyckta och accepterade av andra. Vi vill ha bekräftelse och uppskattning och delar ogärna med oss av våra mindre positiva sidor. De flesta av oss har någon gång klistrat på ett leende och låtsats som om allt är bra, trots att vi egentligen är less, bekymrade eller deppiga. Det är just detta som fått namnet ”duck syndrome", eller anksyndromet på svenska.

Anksyndromet handlar om att man framställer sitt liv i positiv dager – välpolerat och bekymmersfritt på ytan – men att man egentligen inte alls mår bra. Uttrycket kommer från ankor som till synes glider lugnt över vattnet medan de under ytan paddlar frenetiskt med sina små ben för att hålla sig flytande.

– Det är ingen formell diagnos. Syndromet förekommer ofta bland studenter, där den som är drabbad ser lugn ut på ytan men egentligen har svårt att leva upp till alla krav i livet, säger Tove Gundersen, generalsekreterare på norska Rådet för psykisk hälsa.

Stress och familjeproblem riskfaktorer

Du kanske kämpar med sömnproblem och desperat försöker uppbåda energi på jobbet? Eller lider av ångest, depression eller överhängande stress, men låtsas som om allt är bra? Riskfaktorer för att drabbas av anksyndrom och andra psykiska problem är generellt stress, personliga- och familjerelaterade problem, prestationskrav och ett överbeskyddande föräldraskap.

– Det är svårt för många att vara öppna med att de kämpar. Orsakerna är individuella och komplicerade. Det kan handla om rädsla för vad omgivningen ska tycka, eller skam, skuld och en känsla av otillräcklighet, förklarar Tove Gundersen.

Låtsas vara lycklig

Forskning visar att de allra flesta av oss har en tendens att tro att andra är mycket lyckligare än vad vi själva är. Det gäller även personer som står oss nära, till exempel goda väninnor.

– Det handlar om att vi möter andra personer i sociala sammanhang eller på Facebook och Instagram, där folk har chansen att visa upp en idealbild av sitt liv. I sociala medier kan man välja att framställa livet som lyckat och perfekt, även om det egentligen inte är så, säger Ingrid Blessom, psykolog och sexolog.

Hur andra egentligen mår innerst inne är ingenting vi ser, och vi skapar oss en bild av att de lever ett lyckligt och innehållsrikt liv.

– Detta att vi skapar föreställningar om hur lyckade alla andra är gör att vi undertrycker våra egna jobbiga känslor, och i stället låtsas vara lyckliga. För många leder detta till en känsla av ensamhet, och gör att man känner sig olycklig och mindre tillfreds med livet generellt, förklarar hon.

Att hålla inne med att man har det svårt kan vara väldigt osunt och destruktivt, och många döljer till och med för nära familj och vänner hur de egentligen har det.

– Reslutatet är att många isolerar sig när de har det jobbigt, i stället för att vara öppna. Det är inte bra, eftersom man då riskerar att känna sig ensam, olycklig och missnöjd. Faran är då att de negativa känslorna håller sig kvar längre, och att de kan växa sig starkare, säger Blessom.

Drar sig undan

Man kan också gå miste om värdefullt stöd från nära och kära, som man kan få om man klarar av att öppna sig.

– Om man inte får det sociala stöd man behöver kan det gå ut över jobb och familjeliv. Man kanske börjar prestera sämre på jobbet och man börjar så sakteliga dra sig undan familj och vänner, säger Ingrid Blessom.

Även om det kan kännas skrämmande bör man vara öppen med att man har det jobbigt, i stället för att framställa livet som en dans på rosor när verkligheten är en annan.

– En trevlig ”bieffekt” av att vara öppen med hur man egentligen mår är att många upplever att de utvecklar en djupare och tryggare relation till sin partner, familj och till sina vänner. Förmodligen leder det också till att även andra öppnar upp sig om sitt mående, vilket kan leda till goda, långvariga och djupa relationer, säger Blessom.

Det är viktigt att veta att det finns hjälp att få.

– Det är normalt att livet går i uppförsbacke ibland, och inga problem är för små. Människor vill gärna hjälpa och att vara öppen kan ofta hjälpa i sig. Det gör det också lättare för omgivningen att förstå, förklarar Tove Gundersen.

Till och från behöver vi människor hjälp att reda ut tankarna och få stöd för att se sina möjligheter. Vissa behöver även professionell hjälp.

– Utan öppenhet och rätt hjälp tenderar ångest, depression och de flesta andra psykiska lidanden att få fäste och förvärras. Det är klokt att be om hjälp tidigt, då blir resultatet oftast bättre, säger hon.

Av Marie Kvitrud

Svensk bearbetning: Elin Samuelsson

Foto: Erik M. Sundt/Rådet for psykisk helse, TT