Alexandra Zazzi: Jag gick ner 25 kilo och hittade styrkan
Vad snygg du har blivit, säger folk ibland när de möter kocken och nu också Biggest loser-tvåan Alexandra Zazzi. En tjugofem kilo smalare version än den Alexandra som gick upp på vågen efter att ha tackat ja till att vara med i programmet ihop med andra kändisar och tävla i viktnedgång.
– Men jag tyckte nog jag var snygg innan också, faktiskt! Jag kände mig inte tjock, var inte obekväm i min kropp. Min vikt har inte påverkat mitt självförtroende, min självbild, säger hon med eftertryck.
Hon som var van att träna hade ändå lagt på sig några kilon. Men hon blev milt sagt förvånad när ett castingbolag ringde henne tidigt i våras.
– Kvinnan i luren pratade först bara om ett program om motion och hälsa. Intressant, tyckte jag. När hon sa Biggest loser VIP tänkte jag bara ”Fy – nu har världen upptäckt att jag är tjock, alltså!”. Det var skitjobbigt, rent ut sagt!
Hjälte i slottsköket
Men hon såg ganska omgående sin chans att helhjärtat få rå om sig själv och tänka över sin livsstil.
– Många gånger har jag känt att jag inte orkar mer. Att det här med vikt har fått ta så himla stor plats i mitt liv. ”De får ta mig som jag är!” och ”Jag får fixa det där sen”.
Tiden på slottet var både tuff och kul. Träningsprogrammet var krävande, men Alexandra har alltid tränat och gillar det.
Hon fick nya vänner; Kalle Moreaus, Pekka Lindmark, Alexandra Louthander och Erik Hörstadius som hon var i final med. Carl Jan Granquist kände hon sedan tidigare.
– Pekka hade ju haft en hjärtinfarkt utan att veta om det. Jag proppade i honom antioxidanter, pratade mycket med honom om att unna sig vitaminer. Har man ätit sig sjuk kan man äta sig frisk!
Alexandra blev hela gängets hjälte i köket. Hon hade kunskap, och den spred hon i det här glada gänget.
– När jag lagade mat för mig lagade jag mat för alla. Jag ville visa att man kan laga bra mat och gå ner i vikt.
Men Alexandra lärde sig också mycket. Som hur hon har sett på mat – och hur hon vill se på mat framöver.
– Jag tycker vi är felladdade vad gäller mat. När vi vill unna oss något så handlar det så ofta om vin, choklad och pizza. Jag tänkte mycket på det där: Borde man inte belöna sig med något som kroppen mår bra av, som jag blir piggare och gladare av istället?
– Jag rebootade mig. Jag började förstå att en green bowl full av C-vitamin är en större belöning. Och DET har varit min största behållning av den här resan.
Varit jojobantare
Alexandra har tidigare jojobantat 5–8 kilon uppåt och nedåt men känner att hon aldrig riktigt har nått målet.
– Nu ger jag bara en stor fanfar till mig själv!
När hon kom hem från slottet skulle vardagen ta vid. Hon skulle själv få se till att inte släppa greppet om sitt nya hälsosamma liv.
Alexandra klarade det galant, hon har stenhårt fokus.
– Jag dricker bara vatten och ibland kombucha. Jag äter det min kropp vill ha.
Det visade sig vara en egen variant av stenålderkost. Väldigt lite kolhydrater, men kikärtor, baljväxter, bulgur. Kött, ägg, skaldjur och fisk. Och så tillåter hon sig vissa mejeriprodukter.
– Vill jag ha lite buffelmozarella eller parmesan så tar jag det.
Men annars håller hon ganska hårt om sitt nya hälsosamma liv. Det känns som hon hittat något bestående, något som verkligen har landat.
– Samtidigt är jag uppmärksam på en viss skörhet i övertygelsen. Jag får inte glömma bort det.
Bort med gamla beteenden
Hon har ju känt sig övertygad förr men plötsligt fallit in i gamla mönster. Börjat slarva. Ätit sånt hon inte borde, sedan var det inte lönt att anstränga sig längre …
– Det är ofta stress som är boven, och det kan komma smygande inpå sådär lite lurigt. När hjärnan tycker lite synd om sig själv, är uttråkad och trött och vill ha något som kickar igång den. Gamla beteenden går inte bort så lätt. Det gäller att känna igen den rastlösa viljan att äta något. Något kolhydratsfyllt; sockrat, salt eller fett. Så jag vet att det gäller för mig att hålla fast vid vad jag bestämt.
Periodisk fasta
Det är ett par saker, förutom dieten, som gjort att hon lyckats så bra. Hon tränar varje dag, och hon håller sig till periodisk fasta, hon äter bara åtta av dygnets timmar.
– Ja, jag tycker det är enkelt. Jag hoppar över frukosten och äter bara mellan 12 och 20.00. Jag har släppt detta att det måste vara på ett visst sätt, si och så många mål om dagen och äta prick på utsatta tider. För mig är det inga problem att träna först och äta efteråt.
– Jag är sån som varit bra på att peppa andra, men idag lever jag mer som jag lär. Och jag mår otroligt bra! Jag har inga dippar längre, sover bättre, har ett bättre sexliv – allt är faktiskt bättre!
– Ibland tänker jag ”Hur kunde jag låta det gå så långt?”. När det var så lätt med en livsstilsförändring! Men man måste trycka på knappen. Vi inbillar oss gärna att vi nästan kan leva som tidigare, bara göra små justeringar och ändå gå ner i vikt. Jag la 5–6 månader på att göra en rejäl förändring, det måste få ta tid. Men på bara fyra-fem månader gick jag ner 25 kilo.
Hon har varit väldigt fokuserad. Hon har velat lära sig, programmera om sig själv att göra rätt i den här lättare framtiden hon är i och går till mötes.
– Jag är väldigt nöjd med att ha passerat 50 och få kroppen jag ville ha när jag var 25!
Alexandras nya livsstil
Är noga med vitaminer och näring!
Äter väldigt lite kolhydrater, men kikärtor, baljväxter, bulgur.
Äter kött, ägg, skaldjur, fisk och grönsaker.
Gröna smoothies på spenat, ingefära, äpple, grönkål mm.
Träning varje dag. Promenader med hunden eller hårdare i gymmet eller i naturen.
Äter bara mellan kl 12 och 20.
Av Pernilla Björnör Hydén
Foto: Peter Jademyr, TV4