Alex föddes i fel kropp "Nu känner jag mig som en hel människa"
Kärt barn har många namn, säger Alex Aslak Gomsrud, 32 år. Hans vänner växlar omedvetet mellan att kalla honom Alex och Renate – för Alex spelar det ingen roll. Ett namn betyder ingenting, men kön å andra sidan…
Se också: Birgitta gjorde en könskorrigering – vid 83 års ålder
Det pojkaktiga leendet lyser upp i vårsolen. Här på Kongsberg växte han upp som ensambarn. Föräldrarna var stolta när Renate föddes.
– Mamma lade fram klänningar och flätade mitt hår. Jag var bara tre, fyra år när jag tyckte det kändes fel.
– Märkte du det så tidigt?
– Åh ja! I förskolan satt jag i en klätterställning och drömde mig bort; om jag bara blundade tillräckligt hårt i fem minuter, skulle jag se ut som en pojke när jag öppnade dem igen. Men med tiden förstod jag att det inte var så enkelt…
Alex ler charmigt igen. Utan hår på huvudet och med stora muskler och tatueringar kan ingen föreställa sig att denna kropp en gång var en kvinnas.
Sågs som en "pojkflicka"
Alex var ju redan vuxen när han bytte kön, och det kom inte som en överraskning för någon.
– Jag sågs alltid som en ”pojkflicka” och blev kallad ”lesbiska Renate” och ”ADHD-unge”. Folk såg, precis som jag själv kände, att jag föddes i fel kropp.
– Jag gillade att klä mig som en pojke. Som tur var slängde mamma ut alla mina klänningar innan jag började grundskolan.
Vissa människor trodde nog att jag var lesbisk, eftersom jag klädde mig som pojke, men var en tjej, säger Alex.
– Det som åtminstone var sant var att jag var rastlös, så det var inte konstigt att jag kallades för ADHD-unge. Ibland blev jag inte bjuden på kalas eftersom jag var ”den bråkiga pojken”.
Komma vidare i livet genom könsbyte
I flera år funderade Alex över könsbyte. Sådana operationer utförs endast på Rikshospitalet i Norge, där han bor. Alla måste gå igenom noggranna samtal med vårdpersonal för att vara säkra på att de gör rätt val genom att byta kön.
Jag var tvungen att ta mig ur kroppen jag föddes i
– Jag förklarade hela mitt liv ända från barndomen, alla mina tankar, känslor och erfarenheter. Det tog inte lång tid innan den professionella expertisen förstod att detta var genomtänkt från min sida.
Jag var tvungen att ta mig ur kroppen jag föddes i för att komma vidare i mitt liv. Om jag kunde välja skulle jag vilja vara en tjej, men med de korten jag fick, så fick jag göra det bästa av det…
Kände sig fri när brösten försvann
Det har gått fem år sedan han började ta testosteroninjektioner, som gav en mörkare röst och skäggväxt. Två år senare försvann livmodern och äggstockarna, sedan togs brösten bort. Det sista var väldigt viktigt för Alex.
– Jag blev väldigt lättad när jag vaknade efter operationen. Det första jag tänkte var ”äntligen är jag av med mina bröst.” Jag hade ogillat att vara tjej nästan hela mitt liv, och halva mitt liv hade jag gömt mina bröst under en sport-bh och större tröjor.
Även om Alex kände sig fri när hans bröst försvann, ägnade han en stund åt att reflektera över dagarna efter operationen.
– Jag var tvungen att hitta mig själv fysiskt igen. Ja, tuttarna var borta, men könsorganet har inte opererats. Och det kommer inte hända heller. Jag har en penisprotes som gör jobbet, så att säga.
Alex vill vara öppen om det som är tabubelagt för andra.
– Jag tor att öppenhet är det allra bästa. Jag tränar på det hela tiden. Jag är inte i ett fast förhållande, men jag är väldigt förtjust i kvinnor. När det gäller det här med sex säger jag till i förväg att jag måste använda mig av mitt hjälpmedel. Det är ju inte så att jag måste ha en bula i byxorna för att vara man.
Att få vara sig själv
Alex föräldrar gick från att ha en dotter till att få en son. De har klarat den övergången bra, enligt honom själv.
Jag fick vara mig själv när jag växte upp
– Jag tror inte att det kom som någon överraskning för någon av dem. De har varit helt fantastiska. Jag fick vara mig själv när jag växte upp, trots att jag blev stämplad som ett bråkigt barn av andra föräldrar, säger Alex.
– Idag hoppas jag att föräldrar kan se sig om och bara låta barn få vara sig själva – som jag fick vara. Det gav mig en trygghet i livet som har hjälp mig hela vägen fram.
Vännen Carina läser Alex som en öppen bok
Alex jobbar som vårdpersonal i den lokala sjukvården. Han är också servitör på en nattklubb och förutom det tillbringar han mycket fritid med att umgås med sina vänner. En av dem är Carina Jensen, 32 år. De två blev vänner i grundskolan och har följt varandra sedan dess.
– Jag kan prata om allt med Carina. Hon är pålitlig och hon läser mig som en öppen bok!
Carina säger att hennes vänskap med Alex betyder mycket för henne också.
– Han är min bästa vän. Resan han har varit med om är helt fantastisk. Jag är stolt över Alex, och vi som är hans vänner har tur som har en vän utan fasad och baktankar.
– Hur var det att ha en vän som heter Renate och sedan få en vän som heter Alex?
– Haha, det är lite roligt. Ibland glömmer jag och säger Renate. Då ler Alex. Han har samma förmåga att se och bry sig om alla runt omkring sig, oavsett vad.
Alex själv har inte tvivlat en enda sekund på att han gjorde rätt genom att operera sig.
– Nu känner jag mig som en hel människa, ja, en riktig man!
Översättning och bearbetning: Jenny Lundberg
