Sakletande - den nya folksporten

Det är lördag förmiddag i en grå förort till Stockholm. Luften nästan vibrerar och människor flyttar sig närmare och närmare dörren minuterna före öppning, som löpare i startblock, redo att springa. För visst är det en folksport! Vad annat än sport och loppis samlar människor i sporthallar och på fotbollsplaner, huttrande i duggregn eller svettandes under brännande sol?

När dörrarna öppnas, eller bandet klipps, gäller det att vara snabb. De erfarna springer mot förutbestämda avdelningar. Runt omkring en sker tyngdlyftning med kökssoffor, verbal fäktning med försäljare, orientering mellan avdelningar och, inte alltför sällan, brottningsmatcher om föremål.

Vad är det då som får oss att på vinst och förlust gå på loppis? Ett ord som återkommer är sakletande. Vuxna Pippi Långstrump som i stället för trådrullar och burkar med hål i köper snäckor, bestick och slipsar. Barndomens skattjakter är nu förlagda till industriområden och travbanor där otydliga stämplar och broderade sängkläder eggar fantasin.

Se också: Tips för att fynda på loppis

– Jag uppskattar ovissheten, kan det vara i dag jag hittar fatet jag saknar eller den perfekta pallen? Det är sällan jag är på jakt efter något särskilt, säger Tova Dahlbom som tagit med sin bästa kompis Michaela Sundell.

Att komma i tid är A och O. För en riktig loppisräv finns det inget värre än att se någon lägga vantarna på ett drömföremål.

– Exakt så, man går på vinst och förlust, fyller Michaela i. Jag kan också bli nostalgisk av loppis, särskilt när man hittar leksaker eller föremål man vuxit upp med.

Det har gått en timme sedan butiken öppnade och den strida strömmen av fyndjägare har mattats av. Det målinriktade sökandet har bytts ut mot eftersläntrare som avslappnat strosar runt, vänder och vrider på föremål innan ett och annat av dem hamnar i röda plastkorgar.

– Det är en härlig känsla när man hittar det där fyndet med stort F. Det är som att vinna på triss! fortsätter Michaela när hon visar den klassiska ljusstaken i form av en katt som kröker på ryggen, formgiven av Gunnar Ander för Ystad Metall.

Med energidepåerna påfyllda med kaffe och ostfralla gör sig kompisarna redo för nästa anhalt på dagens loppisrunda, en ny sprint och nya möjligheter till fynd.

Vad som kännetecknar ett fynd är dock högst personligt och spänner från ekonomiskt värde till behov och material.

– Ett fynd är bra kvalitet till bättre pris, säger Anna Remaeus som åkt på loppistur med pojkvän och mamma.

– När det ser bra ut på loppis förstår man att det är bra eftersom saker med hög kvalitet håller längre. Mitt fokus är jackor, skor och kashmir medan min pojkvän letar möbler och vaser. Jag har lärt mig att man måste ha en taktik och inte tro att allt står uppradat.

Vid frågan om hon gått på loppis länge ler hon.

– Nej inte alls och det var inte ett val, det kom med pojkvännen. Det var ett sätt att lära känna familjen, säger Anna.

– En gång, sedan var du fast, inflikar pojkvännen Sigfrid.

– Det är ju så att loppis tar fram det bästa och det sämsta i människor, fortsätter Anna. Min pojkväns familj är också väldigt hemlighetsfull kring sina smultronställen så det blev en bekräftelse på att jag var en del av familjen när jag fick följa med. I början var jag var otroligt kritisk. Men nu, när man vet att man kan fynda, känns det dumt att betala fullpris.

Innehållet i familjens korgar är brokigt men har en sak gemensamt: kvalitet och klassisk design. Vägglampetter i mässing, linnebyxor och en grov gråbeige vas som påminner om en mutter, signerad Sven Wejsfelt -74 och med studiohanden för Gustavsberg.

Mamma Annika är dock luttrad.

– Det som lockar med loppis är att det underlättar valet, det finns ju bara en av varje, säger hon. Jag har valt second hand sedan 70-talet. Jag arbetade som au pair i London 1975 och gick på Camden Market som då var en riktig loppis. Där hittade jag en knytblus i siden för ett pund. Sedan var jag fast.

En del familjer vandrar i skogen, andra spelar fotboll och några åker på loppis. Att bära kassar och fälla säten i bilen kan vara minst lika fysiskt. Likheterna mellan sport och loppis är uppenbara, men vad skiljer dem då åt?

Jo, där sport bara delar ut en guldmedalj per tävling erbjuder loppisen förstaplats till alla, ett par nya vinterskor genererar samma glädje som en vas eller en ljusstake i form av en katt. För i sporten loppmarknad är alla vinnare.

(Då artikelns författare ser på loppisar som andra ser på svampställen kan ovan nämnda butik inte avslöjas. Detta av respekt för intervjupersonerna samt av egoistiska skäl.)

Foto: Gustav Broström

Tre sakletare som fyndar på olympisk nivå:

Söker du inspiration? Då är Instagram rätta stället att vända dig till.

@loppisjkpg – med en avundsvärd samling av, ja allt, är detta par en outtömlig källa till inspiration.

@behoverdunat – form och känsla går före funktion hos denna malmöit som har förmågan att se skönhet i de minsta ting.

@findbyflappergirl – en estet uti fingertopparna med förkärlek för svenskt och italienskt från mitten på förra seklet.

Bortglömda avdelningar på loppis och second hand

• Tygavdelningen. Varför köpa nytt när det finns stärkta servetter och dukar i drivor, påsar med garn för en spottstyver och stuvbitar för egna syprojekt?

• Avdelningen för övrigt. Nästan alla loppisar har det, det där hörnet med hockeyklubbor, glödlampor och sladdar. Här hamnar ofta praktiska föremål som hinkar, tvättkorgar och förlängningssladdar.

• Konstavdelningen. Bland kartor och grafiska blad kan man hitta fantastiska konstverk. Ramar är ännu en perfekt produkt att köpa på loppis, sätt in barnens verk eller gör ditt eget!

inredningLoppissommar: Skattjakten kan börja