Rickard Söderberg om sitt stora handarbetsintresse: ”Fint för själen”

Operasångaren Rickard Söderberg hittade kärleken till handarbete redan under skolåren. Som mellanstadieelev hemma i Halmstad var valet mellan sy- och träslöjd enkelt.

– Jag var ganska dålig på att snickra och svarva och sådant där. Men på syslöjd – åh! Då fattade jag att det här är något som jag tycker är härligt, säger Rickard.

Se intervjun med Rickard Söderberg här:

Efter reklamen: Rickard Söderberg om broderi, bröllop & nunnor

I familjehemmet, där han växte upp med föräldrar och tre äldre syskon, fick han hjälp att utveckla intresset. I hans närhet fanns många flitiga handarbetare.

– Både mamma och mormor och alla små damer i min närhet, de handarbetade hela tiden. Alltså hela tiden! Så det var så naturligt att bara ta sig en sticka och ett garnnystan och testa. I början virkade jag säkert bara ett fem meter långt snöre, men sen jobbade jag vidare därifrån.

Vågade testa och utvecklas

Snart övergick Rickard till att sticka ”fyrkantiga saker ”, som grytlappar och halsdukar, och med tiden blev stickningarna allt mer avancerade. Rickard har aldrig varit rädd för att kasta sig ut och testa nya grejer och efter ett tag producerade han både tröjor och vantar. Han är övertygad om att det är rätt metod.

– Det bästa sättet att lära sig handarbete är att bara göra det – och göra fel. ”Jaha, så här gör man inte en häl, då vet jag det till nästa gång”. Vad är det värsta som kan hända? Att det blir en ful strumpa. Då får man väl göra en till. Det är inte hjärnkirurgi vi håller på med.

Stickar många par yllestrumpor

Att sticka har blivit något av Rickards specialitet. Att sitta i soffan och titta på Youtube eller prata med kompisar samtidigt som händerna jobbar är en favoritsyssla.

– Sticka är bra, för det kan man alltid göra. Man behöver inte titta eller vara uppmärksam, man kan bara sitta med det och göra andra saker samtidigt. Ska man brodera eller knyppla – gudbevars, då måste man tänka. Det passar inte mig.

Just nu blir det mycket yllestrumpor.

– Vi har precis köpt en kolonistuga med iskalla golv, och jag stickar mängder med strumpor så att alla som kommer dit ska kunna få sig en egen liten strumpa. Man får pyssla om sina gäster lite.

trädgårdRickard Söderberg om planerna för nya kolonilotten

Delar intresset med brorsdottern

Maken Anders Söderberg använder gärna Rickards strumpor, men har själv inget intresse för varken stickning eller broderi.

– Anders kan eventuellt ha hållit i en nål vid något tillfälle av misstag, men jag har inte mycket handarbetskompis att hämta där, säger Rickard.

I stället har han funnit sin parhäst i brorsdottern Malin Söderberg, som bor granne med Rickard och Anders.

– Hon är precis lika pysslig som jag och dessutom ihop med en som är precis lika opysslig som Anders. Vi kan bara sitta tillsammans utan att egentligen göra något, vi bara är i vår lilla handarbetsvärld.

Malin håller med. Hon tycker att det är ett trevligt sätt att tillbringa tid med sin farbror.

– Vi brukar umgås och kolla på Mello och då tar jag med mig min virkning och Rickard brukar sticka eller brodera. Det är ett mysigt sätt att umgås på, för man kan vara själv fast vi sitter tillsammans, säger hon.

nöjeRickard Söderberg om makens stöd under tuffa tiden: ”Såg att min inre musik tystnat”

Rickard Söderberg som vigselförrättare

Under våren håller Rickard på med ett särskilt projekt som innebär mycket arbete och finlir.

– Malin ska gifta sig i sommar och jag ska viga dem. Då är min plan att äntligen skaffa en folkdräkt från det härad jag kommer ifrån. Och det är en hel del broderiarbete till det som jag vill göra själv.

Folkdräkten har röda kantband och på dem planerar Rickard att på frihand brodera vackra blommor.

– Där tänker jag mig linnea, för det är min mammas blomma, och förgätmigej som är lite skör och ödmjuk. Mössan som hör till vill jag också sticka själv.

Blir närvarande i stunden

För Rickard innebär handarbete avkoppling för både kropp och huvud.

– När man sitter med sitt handarbete är det bara lugn och närvaro. Det går inte att vara på tusen andra ställen, vare sig med kroppen eller med tanken eller med hjärtat, för då är jag här. För mig som kan vara lite rastlös och ha mycket som snurrar i huvudet, hjälper det till att samla mig. Jag tror att handarbete är fint för själen.

När Rickard studerade i Vadstena fick han dessutom se prov på hur handarbete kan leda till fina möten. Där besökte han ett gäng nunnor som var kända för sin knyppling.

– Nunnorna hade sina spetsar där och var jättestolta över dem. De trodde väl inte att jag hade sett en knypplad spets i hela mitt liv, men jag kunde peka ut vad allting var och det var så vi fann varandra. Vi kunde mötas, kanske inte i vår tro, för den delade vi inte riktigt, men vi delade kärleken till knyppling.

Bästa rådet till den som vill börja med handarbete

Hans bästa råd till den som känner ett sug efter att börja handarbeta är att göra precis som han gjorde – kasta sig ut och testa.

– Det behöver inte vara så avancerat, det kan vara snören eller fyrkanter. Sticka eller virka – eller brodera. Det finns underbara broderier som är lite snuskiga och fula, det behöver inte vara ”ovan molnen skiner solen”. Det kan också vara fem sorters bajskorvar, inte vet jag. Något kul helt enkelt. Bara kör!