Gör egna marschaller – stämningsfullt höstpyssel
Marschaller – så gjuter du egna
Du behöver:
• Ljus! Gamla stumpar, resterna av blockljus, ljus som blivit krokiga, med mera. Du kan också köpa ljusmassa eller bivaxkakor för ljusgjutning.
• Braständare, modell ”tändsticka XL”.
• Metallgem.
• En vid, oöm gryta.
• En glaskanna av typen som används till kaffebryggare.
Tänk på!
• Marschaller är öppen eld och ska hanteras med varsamhet.
• Ha dem under ständig uppsikt om de står på ett dukat bord utomhus. Lägg något värmetåligt under för att skydda bordsskivan.
• Om du inte kan ha koll på marschallerna hela tiden bör de stå stadigt placerade långt från brännbart material och husväggar med träfasad.
Gjut marschallerna i:
• Terracotta och keramik – krukor, skålar och låga vida vaser. Används krukor med hål i, limma fast dem mot ett krukfat med konstruktionslim.
• Byttor av metall. Som gamla plåtburkar, sockerskålar, gräddkannor, prispokaler, bakformar i nysilver, mässing, koppar, zink eller plåt.
• Om byttan har ett lock kan det användas för att släcka marschallen.
• Metaller leder värme så ställ marschallerna på ett underlag som tål värme, t.ex. sten eller grytunderlägg.
• Tenn tål inte värme!
Så gör du
1. Lägg ljusen eller ljusmassan i glaskannan, ställ den i ett vattenbad och värm upp så att stearinet smälter ner. De vekar som finns i gamla ljus brukar sjunka till kannans botten och bli kvar där när det smälta stearinet hälls ur kannan.
2. Det är själva veken som gör det till en marschall! Det finns ljusvekar speciellt för marschaller att köpa i hobbybutiken. Men braständare i form av riktigt kraftiga tändstickor är billigare och enklare att använda. Dessutom blir marschallen väldigt lätt att tända.
3. För mindre kärl räcker som regel en ensam braständare på höjden. Gjuter du i ett högre kärl, kan du sätta ihop två braständare till en extra lång ”veke”. Såga av ena braständaren så att båda kortändarna är helt raka. Knipsa av en rak bit av ett metallgem och använd det som ett ”metallstift” mellan de två braständarna. Tryck ihop.
Text och foto: Anna Örnberg
