Anne: Jag blev osynlig för omgivningen – på grund av min ålder
Jag har aldrig varit åldersfixerad och jag känner mig allt annat än gammal med mina 65 år. Det är istället min omgivning som plötsligt börjat behandla mig annorlunda. Och det här är inget som jag bara fått för mig. Flera av mina jämnåriga väninnor upplever samma sak.
Kanske började det när jag och några av mina jämnåriga kollegor fick ett erbjudande om att gå i pension ett par år tidigare än vad vi hade tänkt oss. Erbjudandet var visserligen bra, men vi förstod snart att ingen räknade med att vi skulle göra annat än att tacka ja.
Jag har arbetat på samma mäklarfirma i många år och alltid räknats som en av de bättre inom företaget, den som kunderna ofta frågade efter. Men det var uppenbart att det nu fanns många nya yngre förmågor som man ville satsa på och som behövde få en chans. De som hade en annan inställning till företagets nya policy.
Vi var fyra i 60-årsåldern som fick gå. En anledning var nog att vi inte varit så snabba på att lära oss alla nya digitala rutiner. Vi var ju vana att arbeta så som vi alltid hade gjort och satte våra kunder i fokus med personlig service. Nu skulle vi istället vara mer effektiva genom att ringa färre samtal och allt mer skulle gå via mail.
Dessutom ifrågasatte vi ibland varför vissa saker skulle göras annorlunda då de nuvarande rutinerna fungerade alldeles utmärkt.
Vi blev alla avtackade samtidigt med en mycket trevlig fest och tacktal men insåg att vi nog redan dagen därpå skulle vara ersatta och bortglömda. Men jag kände inte någon bitterhet, utan mest att det trots allt var lite lyxigt att få vara ledig när man fortfarande var så vital som jag känner mig.
Nu kunde jag äntligen göra sådant som jag tidigare inte riktigt hade haft tid att ägna mig åt. Bland annat så anmälde jag mig till en kurs i italienska och tänkte börja med qigong.
Trots att jag är en vältränad person så hade de utan att fråga placerat mig i en grupp med extra lätt nivå på grund av min ålder som pensionär. Inget fel med det men jag hade tänkt mig en högre nivå, vilket jag även snabbt blev flyttad till när vi hade fått prata en stund. De hade liksom bara tagit det för givet.
På italienskan hade jag inte ens tänkt tanken att de andra verkade vara mycket yngre än jag. Det var först när jag under en lektion fick frågan om varför jag ”fortfarande” var intresserad av att lära mig ett nytt språk som jag förstod hur andra verkade se på mig. Varför skulle jag inte vara det?
Nästa insikt kom när jag och några väninnor åkte på spa över en helg. Medan de yngre gästerna fick en massa uppmärksamhet så var det som om vi var osynliga för de som jobbade där. Det var vår gemensamma uppfattning, då vi hela tiden fick lov att säga till om sådant som borde ha varit självklart.
När min man och jag nyligen bokade en skidresa för oss och två av våra barnbarn ville jag köpa nya skidkläder. Året innan hade min dotter köpt en sådan snygg jacka, så något liknande den kunde jag tänka mig.
Väl i butiken kom en manlig expedit som frågade vad jag letade efter. Jag förklarade att jag gärna ville ha en jacka som yngre skidåkare brukar ha, de som åker snowboard, men han verkade inte höra vad jag sade. För trots det tog han mig till avdelningen för traditionella skidjackor. Sådana som jag redan hade.
– Jamen det där är ju mer kläder för yngre, lyckades han dessutom säga när jag själv tog sikte på rätt avdelning.
Och mycket riktigt hittade jag där precis en sådan jacka som jag var ute efter plus ett par snygga skidbyxor till. Trots att jag har fyllt 65!
Jag vet att det här inte är något att haka upp sig på och jag är allt annat än en surtant som bara gnäller. Men det visar så tydligt på vilken syn man har på personer i övre medelåldern idag. Ändå är min generation så mycket aktivare än vad våra föräldrar oftast var i samma ålder.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]