Kalvteamet består endast av koola tjejer: ”Vi räds inte tungt arbete”
– Vi trivs för att vi har roligt och utvecklas. Vårt arbete lägger grunden för gårdens framtid!
Kvinnor syns sällan i statistiken över de gröna näringarna, detta enligt en studie av Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).
– Det är ju oftast män som syns och tar plats, framför allt bland den äldre generationen, ”Jaja, kvinnfolk” liksom. Inte för att de är otrevliga, men det finns fortfarande lite sånt tänk. Jag har dock lärt mig att skita i det. Man kör ju sitt race ändå, konstaterar Veronica Bergfalk, som jobbat på gården sedan den grundades 2010.
– Då var jag ensam tjej här. Jag har haft rätt många mansdominerade jobb tidigare så det var inga problem för mig.
LRF:s studie fick namnet ”Den osynliga entreprenören” och togs fram av deras Jämställdhetsakademi som arbetar för att öka kunskaperna om kvinnligt företagande inom grön näring. Flera av tjejerna i kalvteamet på Gotland är uppvuxna på bondgårdar, men har i dagsläget inga planer på att ta över sina respektive familjegårdar eller starta eget.
– Cheferna har ju inte haft semester de senaste tio åren! utropar Veronica.
– Som anställd kan man släppa jobbet när man kommer hem, konstaterar Nora Ahlin.
Kalvteamet är väldigt engagerade både i djurens och själva gårdens välbefinnande.
– Fördelen med oss är att vi gillar att verkligen pyssla om djuren. Vi ser detaljerna och lägger tid på dem. Män kör ofta den stora traktorn och gör de här stora jobben som syns, men vår omsorg är minst lika viktig, för kalvarna är ju gårdens framtid. Utan friska, välmående kalvar finns det ingen mjölkproduktion för det är ju de som ska bli kor, säger Stina Nilsson och utvecklar sitt resonemang.
– Cheferna säger ofta att det är bra att ha hästtjejer här just för att vi har koll på detaljerna. Vi är ändå inte rädda för hårt arbete och vi gör dagligen tungt manuellt arbete. Karlarna jobbar mer med de här stora maskinerna – de tycker det är roligt att köra med stor skopa. Alla skrattar igenkännande och Stina förklarar att på detta sätt kompletterar de varandra.
– Båda behövs! Så är det. Många karlar är inte så intresserade av det här pysslandet. De tycker det är jättejobbigt med en kalv som inte har lust att dricka till exempel. Alla tjejer tycker inte om att köra stor traktor och jag är en av dem! Nej, jag föredrar vår behändiga lilla ”mjölktaxi” som vi utfordrar kalvarna med.
Trivs och tycker det är roligt på jobbet
Några av tjejerna har varit på fastlandet för att lära sig klövskötsel och alla får regelbundet kompetensutveckling genom Kalvakademin samt med föredrag hemma på gården.
– Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att personalen är lojal. Man känner att man utvecklas fast man är på samma plats. Trots att vi arbetat på samma ställe i många år står vi inte still utan vi utvecklas på plats, säger Clara Pettersson.
– Vi är engagerade och har interna målsättningar som vi följer upp här på tavlan vilket är resultatet av allas arbete, inflikar Stina Nilsson.
Det är ett sammansvetsat gäng och när Allers hälsar på är det tydligt att de trivs tillsammans.
– Våra chefer är väldigt generösa, både med schemaläggning och med våra gemensamma raster där vi blir bjudna på både frukost och fika, och det är väldigt familjärt, säger Veronica.
– Cheferna ger oss mycket ansvar, man blir engagerad och känner sig som en viktig del av helheten, vilket bidrar till att det blir så fin sammanhållning. Det är inte så hierarkiskt, resonerar Clara.
– Det är därför vi är kvar, för att vi trivs och det är roligt. Alla dagar är olika, inflikar Anne Båtelsson.
Babyboom på gården
I höstas var det babyboom på Havdhem mjölk då hela 67 kalvar föddes inom en kort period. Clara är delvis ansvarig för detta och urskuldar sig:
– Det är pappa och jag som inseminerar korna och vi gjorde bort oss lite. Vi fick ”feeling” och råkade inseminera för många kor. Det föds ungefär 450 kalvar årligen på gården.
– Babyboom är inte bra för smittrycket blir skyhögt. Verksamheten blir sårbar och personalen blir trött. Det ultimata vore en kalvfödsel om dagen, förklarar Anne.
Ibland sker kalvningarna på natten och då får korna klara förlossningen utan assistans och det går oftast bra.
– Man blir lite barnmorska när man hjälper kon och man vill gärna klara det utan veterinär. Vi tar förstås hänsyn till hur komplicerat fallet är, hur ont kon har och ifall hon behöver smärtlindring, resonerar Anne.
Ibland ligger kalven fel och då får man försöka vända på den så att den kan komma ut. Med plastbeklädda armar får tjejerna försöka lirka kalven till en bättre position i magen. Nora är, enligt resten av teamet, en riktig fena på att förlösa kalvar.
– Det är svårt men också väldigt roligt! Jag känner benen, klövarna och identifierar alla kroppsdelar. Det är kul när man efter en massa krånglande lyckas få ut kalven.
– Korna är ju identiska med kvinnor, alltså i kroppen, utbrister Veronica varpå alla skrattar åt denna smått drastiska liknelse.
– Ja, vi har visserligen bara en mage och korna har fyra, men när det gäller det här med livmoder och blödningar är vi lika. Jag minns första året jag jobbade här. Då blev jag uppskakad och sprang och hämtade nån av karlarna och skrek ”Men gud! Kolla! Kon blöder!”. Karlarna bara tittade på mig och undrade om det är var nåt konstigt med det, men jag visste inte att korna också har mens.
Med varsamma händer tar de hand om kalvarna från att de är nyfödda tills det är dags att skiljas från dem cirka tre månader senare.
– Tack vare vårt gullande blir kalvarna väldigt snälla och ofta lika keliga som hundvalpar, säger Veronica samtidigt som hon kliar en kalv bakom örat.
Kalvarna blir också lätthanterade och orädda för folk, något som värdesätts av uppköparna. Hälften av kvigorna får bo kvar på gården och den andra hälften flyttar till ett så kallat kvighotell. När kvigorna vuxit till sig insemineras de och flyttar tillbaka till gården när det är dags att kalva.
– Kalvarna har egna personligheter. Vi känner igen våra favoriter när de kommer tillbaka som vuxna kor, säger Veronica.
Lantbruk kan vara en riskfylld arbetsplats
Lantbruk kan vara en ganska farlig arbetsplats med stora maskiner, kemikalier och hög olycksfallsrisk.
– Kor är oftast snälla och det är sällan de vill en illa. Vid den senaste dödsolyckan inom lantbruket här på Gotland var det maskiner som var orsaken, säger Veronica.
När djur är inblandade orsakas olyckorna oftast av nötdjur och på andra plats kommer hästar.
– Visst har det hänt småsaker med oss. Ibland klämmer man sig eller får en spark, då hajar man ju till lite, berättar Anne och fortsätter:
– En ko som precis kalvat kan bli ganska arg. Det kan blixtra till när man står därinne och ska ge kalven mat, så det ska man passa sig för.
Enligt Jordbruksverket är det oftast äldre män och yngre kvinnor som är med om olyckor.
– Vi går igenom riskerna på personalmötet varje månad. Man försöker förebygga olyckor, men det är svårt för det är stora djur och allt kan hända. Man kanske inte alltid tänker sig för när man genomför sina dagliga rutiner, förklarar Clara.
– Ofta är det bara en olyckshändelse. Korna tänker inte på att det blir för trångt när de ska gå förbi oss och då kan det hända att man blir klämd, inflikar Nora.
Ko eller kviga?
- Kviga är ett hondjur som ännu inte kalvat.
- Ko är ett hondjur som kalvat minst en gång.
- Tjur är ett okastrerat handjur.
Har vunnit priser
Hösten 2022 vann kalvteamet titeln som bästa nötköttsföretag på Gotland, dessutom fick de ett nationellt hedersomnämnande på ”Köttriksdagen” i Örebro, ett årligt arrangemang av föreningen Sveriges Nötköttsproducenter.
– Det var roligt! Det är kul att få uppskattning efter allt jobb vi lägger ned på kalvarna, säger Nora med ett leende.
Vi var enda tjejteamet så vi var väl ganska utmärkande bland alla gifta par där.
– För mig var det första resan med jobbet så det var kul, säger Clara och funderar på om nomineringen kom från folk som följt gårdens utveckling genom åren.
– Både veterinären och han som köper våra tjurkalvar har sett vad vi började med för 13 år sedan och var vi står idag, och vi har utvecklats mycket. Kalvarna växer bättre och är friskare, och det är av stor betydelse för gårdens rykte och ekonomi.