Tina: Behöver öva mig på att be om hjälp

Efter reklamen: Se också: Se 4 kändisar som öppnat upp sig om sina kroniska sjukdomar

År 2021 skadade jag ryggen och fick efter upprepade misslyckade operationer och behandlingsförsök inse att jag, vid 55 års ålder, var kroniskt sjuk med en bestående funktionsnedsättning.

Det var svårt, för jag hade haft ett bra och aktivt arbetsliv.

Nu var det inte längre kollegor utan hemtjänstarbetare som jag såg under dagarna, men ungefär ett år senare hade jag förbättrats så mycket att jag kunde åka på en weekendresa med min son Ludvig och hans fru för första gången.

Även om jag fortfarande hade mycket ont i ryggen ­kände jag mig bekväm med att åka med dem, eftersom ­Ludvig i sitt arbete var van vid att hjälpa funktionshindrade.

Vi bilade till ett trevligt område i södra Sverige, där vi hade hyrt en semesterlägenhet med balkong och utsikt över vattnet.

Vi kom fram på eftermiddagen, och nästa morgon tittade Ludvig allvarligt på mig och sa:

relationerTuva: Min väninna förstörde sina barn

– Mamma, nu ber du om precis den hjälp du behöver av oss, så att du inte gör något som du får ännu mer ont av. Det kommer också att göra det mycket lättare för oss att vara med dig. Känns det ok?

Jag nickade, men redan då hade jag insett hur svårt det var för mig att be om hjälp.

Jag hade trots allt tvingats göra det i över ett år nu. Under förmiddagens lopp tyckte jag själv att det gick någorlunda bra att be om hjälp från de två ungdomarna, men plötsligt utbrast Ludvig:

– Du behöver inte styra och ställa hela tiden!

relationerFia: Jag blev beroende av jobbmobilen

Jag blev chockad för det tyckte jag inte att jag hade gjort, och han själv hade ju bett mig att säga ifrån.

Lite senare när åt vi lunch var alla på gott humör, men när Malena och Ludvig sedan föreslog en utflykt sa jag till dem att de skulle åka själva då min rygg inte orkade mer den dagen.

Lätta ditt hjärta: Här kan du lyssna på våra läsarberättelser i poddformat

I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!

Våga be om hjälp

De två ungdomarna gav sig iväg, och jag satt ute i solen på balkongen och funderade lite på varför vi kommit i luven på varandra. Då ringde min kompis Sanna.

– Jag är så arg och ledsen och besviken, började hon.

– Jag har skrivit till alla mina fem vuxna barn och bett om hjälp med att få huset klart och städat för försäljning. Fotografen kommer nästa vecka, och nu har de alla fått veta att vi inte kan bo kvar i det här stora huset efter Olles hjärnblödning. De vet ju att vi köpte ett så stort hus för att alla skulle få sitt eget rum, men vet du vad? Inte en enda av dem har jag hört av. Jag kommer aldrig mer be dem om hjälp!

– Jo, det kommer du, svarade jag, och berättade vad jag själv upplevt med min son några timmar tidigare.

Jag och Sanna pratade länge om svårigheterna med att be om hjälp på rätt sätt, och det gick upp för Sanna att hennes begäran om hjälp kanske också hade kommit att låta som en order.

relationerIngrid: Jag övertalade min bror att anmäla sin fru

Dels för att hennes barn inte är vana vid att hon faktiskt ber om hjälp, dels för att kvinnor i vår generation är kända för att vara starka, vilket har vant vår omgivning vid att vi klarar det mesta på egen hand.

Vi kom överens om att det för oss båda kanske också hade spelat roll att förfrågan om hjälp kom att låta befallande, eftersom vi hade haft svårt att inse det själva.

Vi avslutade vårt långa telefonsamtal med en överenskommelse om att vi båda skulle öva oss på att bli bättre på att be om hjälp.

När vi hade sagt hejdå och jag åter satt och njöt av utsikten över vattnet slog det mig att jag faktiskt hade svårare att be vänner, familj och grannar om hjälp än att göra ­detsamma från hemtjänsten.

Sedan dess har jag fått veta att många andra i min situation har upplevt detsamma.

Resten av helgen var för ­övrigt väldigt trevlig och lyckad, och jag tycker själv att jag numera har blivit lite bättre på den svåra konsten att be ­andra om hjälp – på rätt sätt.