Anna tog sig an polishästen ingen ville ha: ”Inget kunde stoppa oss!”
När folksamlingar trycker på varandra, skriker och kastar föremål, då står de där – polishästarna, som tillsammans med sina polisryttare modigt skiljer de mer bråkiga fotbollsgrupperingarna från att ryka ihop med varandra eller komma för nära vanliga supportrar. En av dessa hästar var under många år Urax.
– Vi var arbetskompisar länge och han är den bästa häst jag haft, säger Anna Nordenswan.
Hon blev polis ovanligt tidigt, tog examen redan som 22-åring. Då började hon jobba som patrullerande polis i Stockholm. På fritiden var det hästar och att rida som gällde, och det hade det varit sedan hon var barn.
– Jag red på ridskola hela min uppväxt och när jag var 14 år fick jag en egen häst. Det var en gammal travare, berättar Anna.
Polisrytteriet intresserade henne direkt, men hon väntade ett tag med att söka in. När hon ett par år senare sökte tjänsten via en annons var hon ganska säker på att inte komma in.
– Egentligen kände jag mig för ung och oerfaren. Det är sällan de tar in nya poliser på rytteriet, men jag ville testa, säger hon.
Anna Nordenswan
Ålder: 43 år.
Familj: Man och tre barn.
Bor: I Alingsås.
Yrke: Polisryttare.
Ingen ville ha Urax
Hon genomgick olika intervjuer och gjorde ridprov. En tid senare fick hon veta att hon godkänts och som 26-åring stod hon inför något helt nytt i karriären. Dessutom skulle hon jobba i Göteborg och utgå från polisstallet där. Anna blev tilldelad en häst och blev en i gruppen av elva polisryttare. Hennes första häst var en äldre gentleman som hette Elit. Men så sommaren 2009 kom Urax till henne. Anna förstod direkt att hon inte precis skulle behöva slåss för att få ta sig an honom. Ingen ville ha honom, han ansågs vara besvärlig.
– Jag var naiv nog att anmäla mig som frivillig. Jag kände mig ung och odödlig, säger hon och ler.
De andra poliserna drog en suck av lättnad när Anna hade gjort sitt val och strax efteråt undrade hon om hon verkligen hade tagit rätt beslut. Han visade sig vara en riktig utmaning.
– Urax var bra i stallet – snäll och lätt att hantera. Problemet kom när man satt upp på honom. Han hade mycket energi och en väldigt stor, gänglig, kropp som han inte hade speciellt bra kontroll över, säger Anna.
Dessutom brukade Urax ramla omkull rätt ofta, helt utan förvarning. Han hade helt enkelt inte koll på sina ben utan snubblade lätt.
– Det hände vid ett tillfälle i Alingsås, men vi tog oss upp utan skador. Vi var där för att visa upp oss och skapa kontakt, vilket är en del av uppdraget. Tyvärr blev inte rubrikerna i tidningen dagen efter riktigt vad vi kanske hade önskat. Det var en tant som klagade på hästbajs på vägen, skrattar Anna.
Det här är polishästen Urax!
Ålder: 19 år.
Bor: På Orust.
Höjd: 180 cm i mankhöjd.
Tidigare karriär: Polishäst.
De har gjort mycket tillsammans
Urax fick en tuff start i karriären som polishäst, men det skulle bli bättre. Han växte till sig, hittade balansen och lugnade ner sig något. När Anna avancerade blev han dessutom befälshäst.
– Vi har gjort så mycket tillsammans och rest över hela Sverige för att jobba ihop. Vi har till och med tävlat lite i dressyr. Det älskade han eftersom alla tittade på honom. Han har alltid älskat att stå i centrum, skrattar Anna.
Det var kanske också därför han gillade att patrullera – en polishäst får uppmärksamhet oavsett om det är lugna, kontaktsökande uppdrag eller mer dramatiska händelser.
– Vi har bevakat många demonstrationer, och förra året åkte vi runt efter Rasmus Paludan för att hålla koll. Det som har berört mig mest under åren var när vi sökte efter försvunna Lisa Holm, som senare hittades mördad. Jag kommer aldrig att glömma det, berättar Anna.
Urax däremot insåg inte allvaret utan måste ha trott att de var semester just då, för han trampade runt i naturen bland träd och stenar utan att ha en aning om vad de letade efter.
– För honom var det mer allvar när det var kommendering på stan med arga människor som skrek och störde. Med åren blev han känslig för höga ljud, berättar Anna.
Många frågar vad hästen heter
Förutom det goda arbetet på hemmaplan i Göteborg har de gjort ett fantastiskt jobb ihop när de har haft koll på grupperingar i bland annat Stockholm, Falun och Malmö.
– Polishästarna tränas varje vecka för att klara av saker som ser lite annorlunda ut. Det kan till exempel vara plastband, flaggor eller eld. Men det som är svårast för nästan alla hästar är när arga människor kommer springande mot dem.
Men det dramatiska i arbetet är bara en liten del av vardagen. Det stora arbetet är att knyta kontakt med allmänheten, vara en trygg punkt och svara på frågor.
– Den vanligaste frågan vi får är utan tvekan vad hästen heter. Därför har vi ganska lätta namn på hästarna. Många vill också klappa dem. Vi är nog de enda poliserna som folk automatiskt börjar prata med och det är viktigt för vårt uppdrag som till stor del går ut på att skapa trygghet.
Resorna runt om i landet har tillhört Urax och Annas favoritjobb.
– Urax gillade alltid att komma till nya stall. Han la sig och sov direkt eftersom han tog allt med ro. Vi har båda tyckt att det har varit spännande att få upptäcka olika städer.
Äventyren har varit många och vardagen bestod ofta av mycket skratt.
– En tonårskille kom fram till oss och trodde att hästar var köttätare som kunde gå till anfall. Vi fick förklara att de äter gräs. Vid ett annat tillfälle var det en full fotbollssupporter som missuppfattade Urax namn och som var övertygad om att han hette Snorax. Till slut sa vi att han hette Glenn för det kunde han förstå och uttala.
Romantik i luften
Anna får ibland förklara hur hon kan älska Urax nästan lika mycket som sina egna barn. En del förstår inte det starka band som en polis har med sin patrullhäst.
– Vi har gjort så mycket ihop. Jag kan inte ens minnas hur många gånger vi galopperat genom stan och jagat tjuvar.
Anna och Urax tog dem alltid – bland annat för att Urax alltid har haft gummiskor. Det gav honom ett perfekt grepp, även över hala brunnslock.
– Ingen kom undan honom, säger Anna.
Ibland slog det gnistor av andra skäl – som när deras närvaro förvandlades till den perfekta dejtingplatsen.
– Vi var ute och patrullerade på stan en kväll. En tjej stod och gosade med Urax när en kille kom fram lite blygt. De stod där på varsin sida av Urax och började prata. Jag märkte ganska snabbt att det låg något romantiskt i luften. Det var som att vi var något slags kärleksförmedling. Detta har otroligt nog hänt flera gånger och det är alltid lika underhållande att se på, ler Anna.
En tonårskille kom fram till oss och trodde att hästar var köttätare som kunde gå till anfall. Vi fick förklara att de äter gräs.
Nu är Urax pensionär
Sedan i december är Urax pensionär. Att ta beslutet att Urax inte skulle arbeta längre var väldigt jobbigt, säger Anna.
– Jag kände att han inte gillade jobbet lika mycket längre. Hade jag haft möjlighet hade jag tagit honom själv, men jag har tre små barn och ett jobb som kräver en hel del tid. Jag kände att det inte var rätt mot Urax, han skulle inte kunna få den uppmärksamhet som han älskar så mycket.
Urax bor numera ute på en gård på Orust tillsammans med sin nya matte Susanne Skoglund och ett antal andra hästkompisar. När Susanne Skoglund en dag såg annonsen om Urax blev hon direkt intresserad av den vackra hästen och berättade vad hon hade att erbjuda – och då var saken klar. Urax fick ett nytt hem. Anna har fått en ny polishäst som kommer att ha det tuffa uppdraget att visa sig värdig att efterträda Urax.
– Han heter Immer och är den totala motsatsen till Urax som ung – sävlig, hatar ansträngning och gillar mest att gå riktigt långsamt på gatorna i stan, säger Anna och skrattar.
– Jag gillar honom faktiskt och det har hittills varit en väldigt enkel omställning till polishäst eftersom han är stencool och totalt orädd.
Urax får i stället leva livet på en ö och bara drömma om den tiden då han galopperade ifatt tjuvar mitt i stan, åt plastblommor så att en hel polisbuss av poliser skrattade och undrade när han skulle upptäcka att de inte var äkta.
– Urax är inte en häst man glömmer och jag kommer absolut att hälsa på honom ibland.